Erik Fransson tycker inte om att jag beskriver den verkliga verkligheten för de utomeuropeiska migrantarbetarna, och att LO är en av orsakerna till deras situation. Han tycker så illa om debatten att han inte drar sig för att fabricera åsikter i mitt namn. Han skriver ”Leiph Berggren menar […] att en avreglerad arbetsmarknad främjar alla människors lika värde” och fortsätter med att insinuera att jag förordar den starkes rätt och avtalslösa arbetsförhållanden.
Ingenstans i mina texter förordas en avreglerad arbetsmarknad. Det jag bekämpar är synen på utomeuropeiska arbetstagare som viljelösa förbrukningsvaror. Jag skrev ”Sanningen om den nuvarande politiken för arbetskraftsinvandrare är att just den politiken gör de utländska migrantarbetarna till närmast livegna i förhållande till den svenska arbetsgivaren” och fortsätter sedan att argumentera för varför detta är dåligt. Man får överge alla krav på sanningshalt om man ska få det till att önska ett avtalslöst arbetsliv.
Jag har tidigare skrivit att den liberala politiken ska skapa balans mellan resursstarka grupperingar och den enskilde individen. Helt klart är arbetsgivaren resursstark gentemot den anställde. Det var därför liberaler redan på 1800-talet såg till att fackföreningar fick skapas. Själv slogs jag 160 år senare i Stockholms läns landsting för att offentliga upphandlingar inte skulle gå till företag som inte uppfyllde ILO:s kärnkonvention (SLL motion 2006:11).
Det finns starka ord för när vuxna hittar på och påstår oriktigheter om andra personer. Inom den politiska debatten är vi hövliga och kallar det för att knyta halmgubbar. Debattekniken med halmgubbar är försåtlig. Debattmotståndaren blir upptagen med att dementera lögnen och hinner inte argumentera för sina verkliga åsikter.
För när det gäller det jag verkligen skrev om LO och politiken kring arbetskraftsinvandring så ger Erik Fransson mig rätt. Han skriver ”Leiph Berggren ger i sin artikel den 15/7 två exempel på problem som jag håller med om att de måste rättas till” och bekräftar bilden av LO som motståndare till arbetskraftsinvandring.
Halmgubbar hör inte hemma i en seriös debatt. Förra sommaren besökte jag Bengtsfors i Dalsland, där har de nordens enda museum för halmkonst. Den som har halmgubbar över bör åka dit, inte lämna dem på ledarsidorna.