Den flitige läsaren av denna blogg (notera ödmjukheten – singularis) noterar att det blivit lite glest med publicerandet den senaste månaden. Men jag har inte gått i ide -tvärtom.

Men man kan inte alltid bara skriva. “Action speaks louder than I do”, så jag försöker få lite fler att engagera sig för det här med kombinationen av yttrandefrihet och kulturpolitik. Jag startade ett organiserat nätverk “Kulturliberalerna”, som väl just nu har ett knappt hundratal enrollerade.

Den som vill enrollera sig gör det lättast på www.liberalerna.net. Enda kravet är att man kallar sig liberal.

Första aktiviteten blir förhoppningsvis ett seminarium kring temat “Kan kulturpolitiken stärka yttrandefriheten?” – eller någon liknande rubrik. Först föreslog jag den 11 mars, men det var för snabbt. Datum är nu spikat till den 17 maj i Riksdagshuset. Nu gäller det bara att få någon som vill komma dit… Får jag råd, så ska jag lägga ut seminariet på någon webbsida också efteråt.

För övrigt så har valrörelsen startat rent praktiskt för oss på småpolitiker – också. Förra helgen stod jag i ett köpcentrum och delade ut programblad och svarade på frågor. Denna gång försökte vi göra som (s) – muta väljarna. Fast vi valde kaffe i stället för maxtaxa. Idag har vi påsklov, men nästa helg är det dags igen.

Det är faktiskt vansinnigt roligt att stå på torg och prata politik. Men det svänger snabbt mellan frågorna: Vad vill vi med allmännyttan, varför går det inte en flexlinje här, SSU-Anna, pensioner, med massor av mera.