“Just nu känns det som kvällen före tentan”, sa min namne Leif samtidigt som han nästan somnade i pytt-i-pannan vi fick vid 18-tiden. “Nu går det inte att göra mer”.

Så är det. Nu är valrörelsen nästan över. Samtidigt så tror jag att också stora delar av valet är över. Jag har de senaste dagarna stått vid vårt lokala köpcentrum (Åkermyntan) där det också finns möjlighet att förtidsrösta. De senaste dagarna så har det varit långa köer vid det valbåset. Idag så lär det ha tagit bort mot en halvtimme att genomföra sin förtida röstning. Jag tror att det aldrig har varit så många som har gjort sitt val så tidigt.

Många förståsigpåare hävdar att X eller Y är valets viktigaste fråga. Så är det inte på torget. Bortsett från att nästan alla skolelever frågor om vår skolpolitik, så är frågorna jämnt spridda över det politiska fältet. (Fast en (s)-riksdagsman med mikrofon fick nog valets mest udda frågor i onsdags: Vill ni ha gratis tuggumi för skolbarn? och Varför serveras det inte mer husmanskost i snabbmatrestaurangerna?)

Dagens längre diskussioner har handlat om Förbifart Stockholm vs Diagonal Ulvsunda, kulturpolitik (gå gärna med i nätverket Kulturliberaler), jag var inbjuden till Marockanska Kvinnoföreningen, sjukvård (naturligtvis), “Perssons lögner”, hur mycket man tjänar som valarbetare (= 0 kr), kriminalitet och straffsatser, trängselavgifter och utsläppsrättigheter (har jag skrivit om här). I dag var det faktiskt ingenting om arbetsmarknadspolitik.

Så är det. Nu är valrörelsen nästan över. Det som återstår är att i morgon (söndag) dela ut valsedlar vid vallokalerna, kolla att ingen illasinnad motståndare stjäl valsedlar (jo, det är vanligt) samt att under nästa vecka städa bort alla affischer och valstugor. Det “stora” valets resultat lär vara känt om ett dygn ungefär. Hur det gått i min personvalskampanj vet jag omkring första oktober. Inget är som väntans tider…