(5 feb 2003: Ett förslag framväxt i frustrerad väntan på ersättningsbussar)

Uppmuntra solidaritet mellan trafikanter

Ett sätt att omedelbart undsätta passagerare vore om SL kunde förmå förbipasserande bilister att ta upp liftare. SL bör studera de “stimulantia” som landstingets blodgivningscentraler ger till blodgivarna, som tack för visad solidaritet. Ett liknande system med lämpliga symboliska ersättningar bör kunna införas för de bilister som erbjuder strandsatta SL-resenärer skjuts.

_____________________________________________________________________

Vi har ett växande problem med bristande solidaritet i dagens samhälle. Solidaritet har kommit att hanteras som en rent ekonomisk fråga. Oftast har det handlat om att motivera skattehöjningar med solidaritetsargument, men också om att solidariet “måste” kanaliseras via offentliga organ. Det finns en ofta ställd fråga – varför gör inte kommunen/landstinget/staten något. Mindre ofta hör man frågan – vad skulle jag kunna bidra med.

Hur det går om individen känner sig maktlös och oförmögen att påverka annat än val av färdiga produkter, det vet vi. Det ser vi varje dag: Vuxna som inte orkar säga ifrån när barn sparkar sönder en busskur. Kollegor som hukar inför mobbing på jobbet. Medmänniskor som tar en omväg förbi en utslagen människa. Det är alltid “någon annan” som ska ordna eller ta ansvar.

Tyvärr så har tanken på att “någon annan fixar det” gnagt sig så djupt in i det vanliga betraktelsesättet, så att det behövs stimulans för att bryta detta mönster. Förslaget om att stimulera bilister till att hjälpa strandsatta SL-resenärer är ett (1) litet bidrag till detta. Det behövs många fler.