Prioritering i kärva tider

Vi känner alla till att det är kärva tider för landstinget, så även för SL. I kärva tider ser man över sina kostnader, och prioriterar det som är väsentligt. Verksamheter och subventioner som i goda tider kan upplevas som rimliga och behjärtansvärda, måste ibland avvecklas eller förses med ett högre pris.

Som socialliberal känns det väsentligt att de prioriteringar som görs, görs med förutsättningen att det är de resurssvaga som i första hand ska ha del av den offentliga kakan. Vad gäller SL och biljetternas prissättning känns det naturligt att prioritera dem som nyttjar kollektivtrafiken ofta, det är där vi finner de resurssvaga trafikanterna.

Plankning

SL har ett ökande problem med plankning. Beräkningar gör gällande att plankningen kostar SL ca 200 miljoner kronor per år. Uppenbarligen har inte trafikutövarna tillräckliga incitament för att kontrollera att alla passagerare har erlagt rätt avgift.

Incitament för en proffesionell verksamhet kan vara av två slag:

• De kan vara positiva – utövaren kan tjäna på att bete sig på ett önskat sätt;
• eller så kan de vara negativa – utövaren riskerar att förlora genom att inte bete sig på ett önskat sätt. Det senare kallas ofta för viten.

Ett positivt incitament är nästan alltid mer verkningsfullt än ett negativt. Det negativa incitamentet kräver att uppdragsgivaren själv engagerar sig i att kontrollera ett utfall, vilket inte behövs vid ett positivt incitament.

Två problem – ett förslag

Problemen med plankning kan lösas genom att skapa positiva incitament för trafikutövaren.

* Om plankningen helt kan bringas att upphöra, så skulle det innebära en kraftig förstärkning av SL:s verksamheter.

Jag föreslår att SL till trafikutövarna överlåter ansvar för, och intäkterna av, försäljningen av kuponger. I samband med denna överlåtelse bör också ersättningen till trafikutövaren justeras i motsvarande omfattning.

För att SL inte ska behöva sitta kvar med ett kontrollansvar föreslår jag vidare att subventionerna av kuponger upphör. När landstingets engagemang i kupongpriserna upphör, bör trafikutövarna få prissätta dessa fritt.

Det ekonomiska utrymmer som frigörs bör nyttjas för att antingen sänka kortpriserna generellt, eller att skapa ett rabatterat studentkort.

En tredje aspekt

I den pågående långtidsutredningen visas tydligt att de offentliga verksamheterna mår bra av att utföraren får alternativa intäkter. Dvs andra intäkter än de politiskt beslutade. Då stimuleras entreprenören till att utveckla sin verksamhet än mer, och dessutom får verksamheten en helt annan överlevnadsförmåga än om den är beroende av politiska beslut till 100%.

Livskraftiga företag är en förutsättning för ökad tillväxt. Att överlåta hela ansvaret för kupongerna till trafikutövarna är faktiskt tillväxtbefrämjande.