Skolstart, och föräldrar frågar: Ska det behöva vara så här? Nej, svarar vi i Liberalerna Gotland, det ’måste’ det inte. Men bland partierna är vi ensamma om den uppfattningen.
En frågeställare pekar på strukturfel när ett av alla barn inte får följa med gruppen vid övergången mellan förskola och lågstadium. Andra frågor från föräldrar i Vänge, Sanda, och Eskelhem är reaktioner på tal och beslut om nedläggningar. Frågan ’varför’ ställs till skolstyret – socialdemokrater och moderater.
Deras svar är att det ’måste’ vara så på grund av … någonting utanför deras kontroll. Syftet tycks vara att under den kommande valrörelsen låtsas att alla problem är lösta, och i den mån de inte är det hänvisa till – alternativt skylla på – regeringen.
(Vi i Liberalerna hänvisar förstås också till våra skol- och utbildningsministrar. Den generella läskrisen i skolan gör att lärarutbildningen nu måste förändras och läroplanerna får tydligare läsfokus. Det är bra. Men åtgärderna slår igenom först om många år. Vi kommunpolitiker är (tyvärr) huvudansvariga för skolan, och då både kan och måste vi rodda de problem som finns här och nu.)
Under hösten kommer förvaltning och politiker informera om de väntade demografiska förändringarna: Det föds färre barn, och då behövs det färre platser i alla skolformer. Först påverkas de tidiga förskoleåldrarna, men det kommer att påverka alla skolformer – ända upp till universiteten. Alltså: Vi kommunpolitiker måste agera.
De övriga partierna får förklara sina lösningar, men i korthet menar de att skolan måste svälta sig ur demografikrisen. Men nej – det ’måste’ inte vara så.
Vi i Liberalerna Gotland menar att svält inte på något sätt hjälper. Framförallt hjälper det inte skolan mot den gotländska läskrisen: Endast hälften av barnen i årskurs fem kan läsa ordentligt. Detta är förödande, både för individen och för hela samhället.
Vi har sedan fem år tillbaka ett helt och stort program för detta, med fokus på kvalitet som också ger bättre ekonomi. Den första och viktigaste åtgärden är att förskola och lågstadium ska ha en och samma rektor, och varje rektor ska bara ha en skola. De trösklar som idag finns mellan förskola och lågstadium måste bort. Den kunskap om barnet som förskolelärarna har får inte vaskas bort i ett kort överlämningsmöte. Det behövs kontinuerliga kollegiemöten för att lyfta läsutvecklingen. Tidiga insatser är bra, försenade är dyra.
Men åter till föräldrarnas frågor: Med en (1) rektor per skola ges också andra fördelar. En helhetssyn på just den skolan kommer in i organisationen. Barngruppen blir förstås sammanhållen upp till tioårsåldern, och det dämpar de demografiska effekterna. God kvalitet ger bra ekonomi och stärker små skolor.
Frågorna får ett konkret svar. Det ’måste’ inte vara som idag, det finns ett bättre alternativ.