SL ska utreda hur man bäst förser det ny-gamla området kring Norra Station och Karolinska Sjukhuset med spårbunden kollektivtrafik.

Fram till nyss så var det ett axiom att tunnelbana skulle byggas, från Odenplan och sedan rakt norrut mot Solna Centrum. Men spårvagnsvännerna har nu fått till stånd en utredning som ska undersöka om inte spårvagn är ett väl så gott alternativ. Bussar finns alltid med som ett slags noll-alternativ.

Men något som förvånat mig i debatten är att man helt ignorerar det redan befintliga spåret som finns på plats. Det är ju inte utan anledning som området heter “Norra Station”. Det ligger en järnvägsstation där, och det går järnvägsspår dit – Värtabanan.

Det finns flera fördelar med att använda de befintliga spåren. Först och främst så är det billigare, cirka tre tusen miljoner kronor billigare! Att bygga tunnelbana eller spårvagn kostar ungefär tre miljarder kronor. Att bygga nya plattformar längs Värtabanan kostar några tusenlappar. (Nåja, kanske några hundra stycken tusenlappar.) Dessutom så har det sedan länge funnits en dröm om att knyta ihop de två campus vid Karolinska Institutet respektive Tekniska högskolan. Värtabanan går rakt igenom dessa två områden. Det finns säkert fler fördelar.

Fördelarna med en spårvagn skulle vara att den kan skapa en innerstadsatmosfär även lite längre ut från City. Dessutom finns det många som vill bygga ett nytt spårvagnsnät i hela innerstaden, och denna gren skulle vara ett bra sätt att bygga fast ett sådant beslut.

Fördelarna med tunnelbanan skulle vara att det ger den kortaste restiden för störst antal resenärer. Dessutom ger det en signal att det är dags att satsa på kommunikationer till nord-östra hörnet av storstockholm. (En parentes i detta sammanhang: Det talas ibland om att för att kunna köra t-bana till Norra Station så måste vart tredje tåg mot Västerort bort, för att istället gå till Norra Station. Om det är så, så innebär det att de tåg som idag vänder vid Alvik, istället skulle gå till Norra Station. Det påverkar inte på något sätt oss som bor i Västerort, det är bara fulargumentation från spårvagnslobbyn. Möjligtvis så får Kungsholmen lite glesare trafik, men inte vi i Hässelby.)

Bussar slutligen har inga stora fördelar alls förutom att de är lätta att omplanera. Lagt spår ligger, men bussen kan byta väg.

Vi diskuterade dessa frågor på ett folkpartimöte i landstingsgruppen häromdagen. Vi landade i att våra FP-ledamöter i SL:s styrelse ska verka för att alla de fyra olika lösningsalternativen skulle få en god genomlysning i den kommande utredningen. Det skiljer sig från moderaternas kategoriska uttalanden mot alla andra lösningar än spårvagn.

_______________________________________

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om spårvagn, spårväg, tvärbana city, kollektivtrafik, tunnelbana, SL, Värtabanan

I ett nyhetsbrev av den 8 september 2009 berättar Jan Björklund om Alliansregeringens arbete för att rusta upp rättsväsendet. En huvudpoäng är att antalet poliser ökar, samt att man satsar ytterligare 4 tusen miljoner kronor på rättsväsendet.

Detta är förmodligen bra och på något sätt nödvändigt. Men, som just Jan har visat i sitt arbete med att renovera skolväsendet, så är det inte tvärsäkert att mer resurser till en misskött verksamhet leder till önskat resultat. Man måste uttrycka tydliga förväntningar på organsiationen också.

Det behövs en ny polispolitik, och på samma sätt som Folkpartiet med framgång reformerat skolväsendet bör Folkpartiet nu ta sig an polisväsendet. Den väl etablerade devisen ”Att ställa krav är att bry sig” passar sällsynt väl in i detta sammanhang.

Observera att det är en ny polispolitik som jag efterfrågar, inte hårdare straff eller liknande pseudoåtgärder.

Som ett första förslag till en ny polispolitik så föreslår jag att polisen ska få sig tilldelat ett målvärde för antalet uppklarade brott (inte att förväxla med antalet avslutade utredningar). Detta målvärde bör vara rimligt och absolut (tex 80% av alla brott ska vara uppklarade inom 12 månader efter anmälan), dock behövs under förbättringsarbetet troligen även ett relativt målvärde (antalet inom 12 månader efter anmälan uppklarade brott ska varje år förbättras med 25 ”procentenheter”).

När väl ambitionsnivån är definierad, så kommer debatten om hur detta ska realiseras. Mer resurser, andra kompetenser, ändrad organisation? Alla förslag kommer att brytas mot kravet på leverans, och förslagsställaren har då att visa hur just det förslaget bidrar till att nå målet.

Som vanligt tror jag att politiker vet mindre, och att de i verksamheten vet mer, om hur själva verksamheten ska ordnas. Men politikerna är uppdragsgivarna, och vi politiker har inte gjort vår hemläxa. Därför behövs en ny polispolitik.

I en motion till Folkpartiet Liberalerna Stockholms Stad har jag yrkat:

• att Folkpartiet Stockholms Stad ska verka för att Polisen åsätts ett målvärde för antalet uppklarade brott.
• att detta målvärde sätts till ett ambitiöst men realistiskt värde exempelvis att 80% av alla brott ska vara uppklarade inom 12 månader efter anmälan.
• att som etappmål även relativa målvärden ansätts

Relaterade länkar SvD

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om polisen, brott

Vi behöver lösa problemet med avknoppningar/ ”personalövertagande av verksamhet”. Det moratorium som nu just nu råder är mycket olyckligt, och jag har inte sett några tecken på att vi (Fp) som har personalansvaret för SLL har gjort några framsteg i detta ärende. Jag erbjuder därför ett förslag till formaliserad hantering som jag tror kan både ge pesonalen ett önskat ägarinflytande samtidigt som problemen med värdering inte ges möjlighet att lamslå avknoppningarna.

– – – – –

Jag föreslår en hybridlösning. Den organisation som eventuellt ska avknoppas ges en aktiebolagsstruktur där ägargruppen ”personalen”  har maximalt inflytande över verksamheten, tex genom att den tillförsäkras rätten att tillsätta vd. Samtidigt behåller SLL (genom Landstingshuset i Stockholm AB) en betydande ägarandel i bolaget för att ge båda parter (personal och SLL) tid att värdera bolaget på ett korrekt sätt. Under denna tid råder ingen utmanarrätt på verksamheten.

Initialt värderas bolaget till dess inkråmsvärde, och personalens aktier prissätts därefter. Inför ett komplett övertagande så ska resterande aktier prissättas så att det totala aktieköpet speglar bolagets verkliga värde. Aktieägaravtal måste upprättas för att reglera överlåtelser, samt begränsa SLL:s operativa inflytande.

Ett möjligt utfall av den slutgiltiga värderingen kan vara att personalen avstår från att köpa loss bolaget. Gott så, då fortsätter verksamheten i dess hybridform tillsvidare. SLL kvarstår som viktig ägare, och personalen behåller rätten att utse VD, men verksamheten ska komma att utsättas för konkurrensutsättning, på samma sätt som gäller för det fullt avknoppade bolaget.

Trimma kollektivtrafiken!

En bärande idé med förslagen i denna skrivelse, åtminstone de flesta av dem, är att kapaciteten och komforten kan ökas rejält, utan alltför gigantiska investeringar. Tex skip-stop-tåg med omkörning: kostar i princip inget alls, men ökar kapaciteten ordentligt; i stället för nya spårvägar – bussgator i avvaktan på att finansiering finns, mfl. förslag i samma anda.

(Inledande kommentar: Detta är substanstexten i en motion inlämnad till Folkpartiet Stockholms stad. Den behandlas vid ett möte i december 2009.)

Bakgrund 1: Folkpartiet i Stockholms stad har antagit ett kollektivtrafikprogram, vars avslutande del riktade en uppmaning till ytterstadsföreningarna att komma med kompletteringar för att balansera programmets cityprägel. Detta är ett förslag till sådan komplettering.

Bakgrund 2: Trafikflödena på och kring infarterna till Stockholms innerstad präglas av underkapacitet, oavsett vilket perspektiv man anlägger. Biltrafiken präglas av köer och flaskhalsar, kollektivtrafiken av trängsel och brist på komfort, alla transportslag präglas av långsamhet. Detta ger att rejäla infrastruktursatsningar måste göras, inte minst inom kollektivtrafiken. Men en hel del kan göras också utan alltför tunga investeringar. Detta programförslag behandlar dylika investeringar, som ger snabba resutlat.1)    Ett övergripande mål för kollektivtrafiken är att den ska uppfattas som SNABB OCH BEKVÄM. Resan mellan bostad och arbetsplats (eller motsvarande) ska i normalfallet inte ta mer än 30 minuter, dörr till dörr.

_________________________________________________________________________

UPPDATERING 24 aug 2009: Debattera och kommentera, men gör det på den parallellpublicerade debattartikeln hos Gröna Liberaler: http://www.gronaliberaler.se/node/181/ Orsaken till parallellpubliceringen är rent teknisk: debattörer får bättre hjälpmedel för att hålla sig uppdaterade.

_________________________________________________________________________

Förslag A: FP ställer sig bakom mottot ”Snabbt och bekvämt” för kollektivtrafiken.

Förslag B: FP sätter som mål för kollektivtrafiken inom Stockholms stad, att sk arbetsplatsresor inte ska ta mer än 30 minuter dörr till dörr.

2)    Befintliga tunnelbanelinjer måste få fler spår, omkörningar måste vara möjliga. För att sk skip-stop-tåg ska bli meningsfulla, så måste snabbtåget kunna passera framförvarande tåg. På Gröna Linjen är detta möjligt vid tex station Åkeshov, men fler omkörningsmöjligheter måste till.

Förslag C: Skip-stop-tåg ska införas på de längre tunnelbanelinjerna (Hässelby, Farsta, Norsborg).

Förslag D: ”Omkörningsspår” införs på de längre tunnelbanelinjerna (Hässelby, Farsta, Norsborg).

3)    Omstigning mellan buss, pendeltåg, spårvagn och tunnelbana måste förenklas. Långa tunnelpassager bör förses med rullande gångbanor, långa gångvägar bör förses med matarbussar av flygterminalstyp (mest ståplatser, förarhytt i bägge ändar).

Förslag E: Förbindelsen mellan pendeltåg och tunnelbana vid stationerna Centralen och Farsta Strand ska förses med rullande gångbanor. Den rullande gångbanan vid Fridhemsplan bör förlängas till att omfatta hela gångtunneln.

Förslag F: Förbindelserna mellan pendeltåg och tunnelbana vid stationerna S:t Eriksplan – Karlberg, Odenplan – Östra Station och Medborgarplatsen – Stockholms Södra – Mariatorget ska betjänas med matarbussar av flygterminaltyp.

Förslag G: FP Stockholm bör verka för att även förbindelserna mellan stationerna Solna Station – Solna Centrum och Sickla – Sickla Udde ska betjänas med matarbussar av flygterminaltyp, samt att förbindelsen mellan pendeltåg och tunnelbana vid Sundbyberg ska förses med rullande gångbanor.

4)    Bekvämligheten för resenären måste förbättras. Alla större busshållplatser bör förses med heltäckande väderskydd. Liljeholmen är ett exempel på bra utformning, Vällingby ett exempel på rejält dålig utformning. Det måste också bli lättare att parkera bil och cykel vid de större terminalerna. ”Större busshållplatser” är inte bara hållplatser vid spårstationer, även de vid lokala köpcentra och andra viktiga platser ska räknas in i denna kategori.

Förslag H: Alla större busshållplatser ska förses med heltäckande väderskydd, inte bara regnskydd bredvid busskylten.

Förslag I: Alla tunnelbane- och pendeltågsstationer utanför tullarna bör byggas om till fungerande vänthallar för anslutningsbussarnas resenärer.

Förslag J: Infartsparkeringar för bilar ska utformas så att de klarar att härbärgera ett mycket stort antal fordon.

Förslag K: Väderskyddade cykelparkeringar bör inrättas vid samtliga ”spårstationer” och  hållplatser för blåbussar, samt vid andra större busshållplatser.

5)    SL:s underkapacitet är ett växande problem. Resenärer som inte kliver på vid ändhållplatserna kan inte vara säkra på att få sittplats. I många fall saknas dessutom snabba förbindelser mellan arbetsplatsområden, och ”deras” bostadsområden. Ny grepp måste prövas, och monopoltänkandet måste brytas. Befintliga men outnyttjade spår bör användas.

Förslag L: Släpp rätten att köra linjetrafik fri på de sträckor och de tider som SL inte klarar att hålla tillräcklig kapacitet, eller på sträckor där SL idag inte kör alls. (Dessa fri-linjer ingår då inte i SL, men kan naturligtvis anslutas till SL efter beslut i SL:s styrelse.)

Förslag M: Inrätta en ”rälsbusslinje” mellan Centralstationen och Albano (vid KTH).

Förslag N: I de fall där markreservationer för spårväg gjorts: Tag dessa reservationer i anspråk för bussgator, och inrätta blåbusslinjer i avvaktan på att ekonomi finns för att inrätta spårväg.

Förslag O: I de fall där planerad spårväg inte finns med i investeringsplaner inom 10 år, bör dessa linjer bjudas ut på koncession till privata aktörer.

Förslag P: Hastighetsregleringarna för sjötrafik måste moderniseras. I stället för att baseras på fart, bör linjetrafikens hastighetsreglering baseras på svall och andra eventuella skadeeffekter.

Förslag Q: Några busslinjer bör ändra karaktär, från ”rödbuss” till blåbuss:I Hässelby-Vällingby: 518, 543. I Bromma: 509

Förslag R: Blåbusslinjer saknas, och bör inrättas, längs följande sträckningar: Backlura – Vällingby – Ulvsunda Industriområde – Tomteboda.

Förslag S: Skip-stop-tåget från Hässelby bör växlas in på blå linjen mellan Thorildsplan och Rådhuset

Läs även andra bloggares åsikter om kollektivtrafik, SL, folkpartiet

Bloggpausen på ett år är nu över, det kliar i tangentbordsfingrarna. Den politiska tillvaron är full av dumheter som bara kräver min kommentar. (OBS: Ironi!)

I Folkpartiet pågår just nu arbetet med att ta fram kandidaterna till 2010 års val. Vi (stockholmare) som vill vara med har uppmanats att beskriva oss och vår politiska profil. Det som skrivs ska sedan preseneras för medlemmarna i en intern valbroschyr inför den interna omröstningen.

Gott så. Problemet är bara att vi förväntas göra det på 200 (två-hundra !) tecken. Ett politiskt manifest i Twitter-storlek. Det i sin tur ger naturligtvis att ingen tar texterna på allvar, utan internomröstningen blir en kompismätning. Den som lyckas mobilisera flest kompisar, eller är mest känd, får flest röster. Så är det, och det tar några år innan man förstått detta spels regler, vilket ger att många förstagångskandidater är naivt förhoppningsfulla, och lagom till valet blir lika resignerat besvikna.

Den interna maktkampen är tämligen likartad mellan alla större organisationer som jag sett inifrån, oavsett om det varit företag, politiska partier eller idellea organisationer. Det är ett nollsummespel, där någon vinner på någon annans bekostnad. Tacka vet jag den “riktiga” världen, där samarbete kan öka storleken på bådas kaka, utan att någon tredje behöver få en mindre del.
Nå – min 200-teckenstext blev denna gång:

Leiph levererar: medborgarmakt, miljö och kultur. Politiker och tjänstemän tilldelar sig allt mer makt. Inte bara FRA, även bostäder och sjukvård mm – genompolitiserat! Makten åter till MEDBORGARNA!