Insändare under Gotland Pride

I skrivande stund pågår Gotland Pride som bäst, och det är roligt att delta i så många viktiga och positiva sammanhang. Men det är inte många mil från Gotland till länder där HBTQ-frågor betraktas som något kriminellt.

Med bedrövelse ser vi hur egenskaper klistras på påstådda gruppidentiteter som klass, kön, sexualitet, nationalitet och etnicitet. Lika bedrövande är att se hur dessa gruppegenskaper får allt större utrymme även i den svenska samhällsdebatten.

Liberaler anser att människor varken kan eller bör bedömas utifrån påstådda gruppegenskaper, utan att envar ska bemötas utifrån sina individuella egenskaper. Vårt ‘motverkande arbete’ har blivit allt viktigare.

I den svenska debatten kan det låta som alla partier i stort är överens i denna fråga. Men det är fel, det är bara när det suttit liberaler i styret som det levererats trendbrytande regeländringar. Det var en liberal – Barbro Westerholm – som såg till att sjukdomsstämpeln försvann, och nu senast var det när FP ingick i regeringen som steriliseringskravet vid könskorrigering togs bort.

I Sverige har vi kommit en bra bit. Men även vi har en lång väg kvar att gå innan det överallt är självklart att alla människor får vara den de verkligen är.

Individer som på något sätt anses bryta mot rådande normer bemöts ofta på ett exkluderande sätt. Särskilt utsatta har de som anses bryta mot heteronormativiteten (HBTQ-personer) varit.

En viktig del för att motverka detta är kunskap om hur normer styr vårt beteende och om hur sociala mekanismer kan verka uteslutande. Kunskapen ska leda till förändrat beteende och förhoppningsvis även till förändrad attityd.

Vårdpersonal vet detta särskilt väl, och därför vill vi stödja dem med vår senaste motion. I motionen lyfter vi fram behovet av HBTQ-kompetens, både hos individ och organisation.

Ett annat förslag är att den vårdsökande inte ska behöva ‘komma ut’ i kontakten med bokningar eller genom att gå till särskilda mottagningar. Vid webb-bokning ska HBTQ kunna markeras som kriterium. Då ska endast visas de tider där den mottagande har HBTQ-kompetens.

Motionen innehåller förstås fler förslag, läs den gärna på vår eller regionens hemsida.

För Folkpartiet Liberalerna Gotland

Johan Thomasson
gruppledare regionfullmäktige

Leiph Berggren


 

Insändaren publicerad i Gotlands Tidningar den 14 november 2015, ej tillgängligt på webben

Länk till fullmäktiges protokoll, med motionen på sid 73

“Det är fullt – stanna i Syrien!”

”Det fanns inte plats i gästrummet, så {hon] fick föda i allrummet och lägga barnet i den skål där djuren brukade få krubb”. Fritt översatt, men det är så det står i originaltexten. Inte ‘det är fullt, kom inte hit’.

Den yttersta konsekvensen just idag av ‘det är fullt, kom inte hit’ är att det betyder ‘stanna i Syrien’. Det är förstås inte så de uttrycker sig, det lindas in i fraser om att andra måste också ta sitt ansvar. Men om ‘de andra’ inte gör sitt så återstår att antingen röja plats i allrummet, eller skicka signalen om att stanna i Syrien.

På en gobeläng hos en bekant i Barlingbo stod det ‘”Fem voro bjudna men tio är komna. Slå vatten i soppan och hälsa välkomna!” Man skulle vilja höra lite mer av det hos de som har tillgång till de breda mediekanalerna. När det kärvar till sig så får man bjuda till. Jag har tre sängplatser över, de har ställts till förfogande.

Att det blir påfrestningar om det helt plötsligt kommer flyktingar motsvarande ett helt nytt Uppsala är väl självklart. Men det som nu händer visar också att de politiskt styrda verksamheterna inte är skapta för förändringar. Vi inom IT-industrin brukar tala om skalbarhet. Det politiskt styrda är inte skalbart. Modellen bygger på att allt måste gå genom nämnder och politiskt styrda tjänstemän. Medborgaren eller den som sitter i verksamheten är inte betrodd.

Asylsökande barn ska gå i skola även innan de fått uppehållstillstånd. Det är bra. Men skolans rektor får inte anställa kompetenta asylsökande vuxna som resurs i skolorna. Det är inte tillåtet.

Migrationsverket betalar för begagnade vinterkläder till barnen. Det är bra. Men varje barn måste hanteras genom en separat ansökan. Man får inte ge till samtliga barn samtidigt, trots att man vet att alla ska ha vinterkläder. Det är inte tillåtet.

Asylsökande får inte gå på SFI, trots att det skulle underlätta den kommande integreringen. Det är inte tillåtet.

Listan kan göras hur lång som helst. De som är i verksamheterna vet vad som behövs, och vilka förenklingar som skulle kunna göras utan att äventyra rättssäkerhet eller budget. Det är bra. Men det är inte tillåtet.

Det goda, som de ogina ropen om att ‘det är fullt’ skulle kunna medföra, vore om vi kunde öppna strukturerna så att all migration kan bejakas.

Min vädjan till de (tre?) tveksamma företagarna i Fårösund och alla andra som har att hantera den nuvarande flyktingströmmen: Säg inte att det är fullt. Tala istället om för oss politiskt aktiva vad som skulle behövas för att göra just er verksamhet skalbar. Tillfälligtvis något utspädd soppa eller sovplats i allrummet? Jag lovar att åtminstone jag och de liberala vännerna i Folkpartiet Gotland kommer att lyssna, och lyssna noga.

——————————–
Publicerad på Gotlands Tidningars ledarsida 21 nov 2015

Ideologitriangeln förklarad

  • En karta är alltid en förenkling av verkligheten, men den hjälper en att orientera sig
  • Denna karta visar de globalt huvudsakliga ideologierna
  • Inget parti är renlärigt, men de håller sig oftast inom en ideologisk huvudriktning

  • Det som förenar socialister och konservativa är tron på gruppidentiteter. Man talar om klass, kön, nationalitet, ras, tro etc. som viktiga parametrar för att beskriva en person.
  • Mot detta står liberalernas tro på individualitet, att det endast är de personliga egenskaperna som ska tillmätas betydelse.
  • Det som förenar socialister och liberaler är deras uppfattning om samhällelig solidaritet, att hela samhället har ett gemensamt ansvar för alla ‘svaga’.
  • Mot detta står de konservativas korporativism, att man först måste ta hand om ‘de egna’ innan hjälp kan spridas till fler.
  • Det som förenar liberaler och konservativa är tron på kapitalism, att det ekonomiska systemet ska bygga på avtal mellan fria parter, och att dessa avtal är bindande för parterna.
  • Mot detta står socialisternas tro på politisk ekonomi, att ekonomin ska styras genom politiska beslut och att dessa beslut kan omprövas

Efterlyses: En tokliberal migrationspolitik

(Motion till Folkpartiets Landsmöte 2015)

Den nuvarande svenska migrationspolitiken är en skam och en olycka.

En skam därför att den gör börd, nationalitet eller andra påstådda gruppidentiteter till en viktig egenskap när det gäller att bedöma en person.

En skam därför att den bygger på en grund som lagts av despoter som vill kontrollera sina undersåtar.

En skam därför att besluten i våra parlament aktivt driver människor i döden i sin högst rättmätiga strävan efter en bättre tillvaro.

Men också en olycka för Sverige som nation. Om inte landet innanför kustremsorna ska bli ett säsongsbefolkat sommarland så måste vi bli fler invånare. Många fler invånare som utvecklar och stärker vårt samhälle.

Därför behövs det en radikal omläggning av migrationspolitiken. En omläggning som leder till de öppna gränser som många liberaler säger sig kämpa för.

Denna motion vill lägga grunden för en sådan omlagd migrationspolitik genom att markera några grundstenar. Den bygger på grundtesen att ‘Den som kan och vill arbeta i Sverige, ska få göra det’.

Det vanligaste motargumentet från socialistiskt och konservativt håll är att ‘Vi kan inte ta emot alla’.

Det liberala svaret är att – Jo det kan vi. Den fysiska/geografiska ytan finns. Vi kan ta emot alla som kan och vill arbeta i Sverige, eftersom varje sådan individ i krassa ekonomiska termer innebär ett nettotillskott.

Den enda återstående frågan är om vi vill. Mitt svar är: Ja!

En första grundsten gäller rätten till att vistas på svensk mark. Här ska regler motsvarande EU:s regler för uppehållsrätt tillämpas för alla utlänningar som saknar uppehållstillstånd. I korthet innebär det att den som bevisar att hen arbetar eller på annat sätt klarar av att försörja dig får vistas i landet. Person med uppehållsrätt har inte rätt till försörjningsstöd, men omfattas i stort av övriga socialförsäkringar med samma kvalificeringskriterier som idag. Dagens regler för uppehållstillstånd tillämpas för de som önskar ett sådant.

En andra grundsten gäller för asylsökande. Med det förändrade begreppet uppehållsrätt så behövs inte uppehållstillstånd. Beviljandet av asyl ska då innebära att kravet på egen försörjning tas bort, försörjningsstöd kan beviljas. Avslag av asyl innebär att den asylsökande ses som en ‘vanlig’ migrant, med uppehållsrättens krav på egen försörjning. Dagens regler för uppehållstillstånd tillämpas för de som önskar ett sådant.

Med den önskade ökade invandringen behövs det liberaliseringar inom fler politikområden än ‘Migration’. Grundsten tre är ett exempel på en sådan följdförändring, kanske den viktigaste.

En tredje grundsten gäller bostäder. Med den önskade ökade invandringen behövs det massivt fler bostäder och därför måste reglerna för byggande av bostäder förändras i grunden. Ett första steg är att ta bort det generella förbudet mot att bygga. (För att få bygga krävs bygglov. Utan bygglov är det olagligt att bygga.) En anmälningsplikt där fastighetsägaren visar hur detaljplanen uppfylls ska räcka. För byggande utanför detaljplanelagt område ska generella regler finnas. För den som vill bygga utanför dessa regler eller planer tillämpas dagens system för ‘frimärksplaner’.

Yrkande:

  • Folkpartiet Liberalerna ska arbeta för att regler motsvarande EU:s regler för uppehållsrätt ska tillämpas för alla utlänningar utan uppehållstillstånd
  • Folkpartiet Liberalerna ska arbeta för att ett avslag på asylansökan ska innebära en frist på tre månader för att ordna egen försörjning för att därefter kunna uppfylla den nya uppehållsrättens regler
  • Folkpartiet Liberalerna ska arbeta för att avskaffa dagens förbud mot byggande

Medlemmarna är Folkpartiet Liberalernas viktigaste resurs

”Personalen är vår viktigaste resurs! Har du hört det förut? Uttrycket som stundtals kan upplevas som en klyscha som företag och dess ledningar tar till för att betona att de värdesätter sina anställda. Dessa ord sätts på pränt i verksamhetsberättelser och årsredovisningar. Men det är ju faktiskt så det är – ingen personal ingen verksamhet. För vem eller vilka ska annars leda verksamheten, leverera kundnytta, utveckla idéer eller producera varor? ” (Detta var ett citat från Ledarna.)

Så är det – nästan – också inom Folkpartiet. För med all respekt för det arbete som våra anställda ombudsmän genomför, utan medlemmarna så stannar Folkpartiet. För att travestera citatet ovan: vem eller vilka ska annars leda verksamheten, leverera i fullmäktige, utveckla idéer eller producera kampanjer?

Men den som inom Folkpartiet längtat efter att få höra att ”Medlemmarna är vår viktigaste resurs!” har hittills fått vänta förgäves. Varken som direkt citat, eller i omskrivna former har det klart och otvetydigt uttalats. Tvärtom fanns det under det tidiga 2000-talet till och med en partisekreterare som menade att medlemskapet i FP borde omvandlas till ett medlemskap i en fanclub-liknande organisation. Medlemmarna behövdes inte i det egentliga Folkpartiet.

Det vore därför befriande att någon gång då och då höra vår partiordförande uttala att ”Medlemmarna är Folkpartiet Liberalernas viktigaste resurs”.

Fri rörlighet gäller i alla EU-länder

Alla EU-länder omfattas av reglerna om fri rörlighet. Den fria rörligheten innebär att EU-medborgare, utan några särskilda formaliteter, har rätt att resa till och vistas i ett annat medlemsland i tre månader.

EU-medborgare har rätt att stanna längre tid än tre månader i ett annat EU-land om hon eller han är där för att:

  • arbeta eller driva eget företag
  • studera
  • leva som pensionär.

EU-medborgare har också rätt att stanna längre än tre månader om hon eller han på annat sätt är självförsörjande.

Länkar i detta ämne:

EU-upplysningen

Migrationsverket – statistik

Rapporter från Fores

Gotland: S+V+MP väljer egot framför medborgarna

Det har varit turbulent i den politiska ledningen på Gotland veckorna före och efter jul. Först sparkades regiondirektören under uppséendeväckande former av regionstyrelsens ordförande. Detta prövas nu i domstol.

Ingen utom de tre majoritetsledarna (S+V+MP) kunden förstå det inträffade. ‘Alla’ frågade vad som hänt, men det enda svar som gavs var att ‘Det handlar om brist på förtroende’.

Därefter avgick regionstyrelsens ordförande. Den direkta orsaken var ett annat ärende (en mycket märklig kommunal fastighetsaffär), men hade inte det tidigare avskedandet varit så diskutabelt hade han nog suttit kvar.

Men detta blogginlägg ska inte handla om den enskilde ordförandens tillkortakommanden. Tvärtom – tack vare den oskickliga hanteringen så blottas ett mönster som är betydligt mer allvarligt.

Men först ytterligare en tillbakablick på ett likartat avskedande inom Region Gotland: Nästan exakt två år tidigare, november 2012, gjorde den politiska majoriteten S+V+MP samma sak, fast då med den dåvarande sjukhusdirektören. Den initiala förklaring som den gången gavs var ”Om rekryteringsfirman hade gjort sitt jobb hade det aldrig blivit så här”.

Efter en tid framkom den verkliga orsaken: Den politiska ledningen hade beslutat om en större omorganisation av sjukhusverksamheten som ett försök att få ordning på sjukhusets dåliga ekonomi. Omorganisationen var klubbad utan att varken ha diskuterats eller än mindre förankrats bland de som arbetade i verksamheten. Det fanns en genuin oro bland personalen för att man inte skulle kunna leverera god vård till patienterna.

Det fel som den dåvarande sjukhusdirektören gjorde var att han argumenterade för vårduppdraget, och mot hastiga organisatoriska omsvängningar. Idag (2015) vet vi att den dåvarande sjukhusdirektören hade rätt; läkarflykten på Gotland är anmärkningsvärd och den löpande verksamheten brottas fortfarande med stora underskott.

Åter till den senaste turbulensen. Det verkliga orsaken till regiondirektörens avsked har nu under februari framkommit. Tydligast beskrivs det mellan raderna i en större artikelserie i februarinumret av Horisont, men också i vad chefer och anställda inom Region Gotland berättar: Den politiska ledningen (S+V+MP) prioriterar sin egen verksamhet framför den offentliga servicen. 

Lite trivialiserat så kan regiondirektören sägas vara chef över två separata organisationer. Dels chef över ‘koncernen’, som är beteckningen på alla de förvaltningar som ger direkt medborgarservice. Dels chef över Ledningskontoret som är den instans som stöttar politikerna, och då i första hand regionråden, dvs majoritetsledarna i S+V+MP.

Det finns en känd och oundviklig konflikt mellan Ledningskontoret och de övriga ‘koncerncheferna’. Den konflikten finns i alla större organisationer, konflikten mellan de som arbetar med strategier och de som arbetar med daglig operativ verksamhet. De interna strategikonsulterna är ofta före detta chefer med senioritet. Så också inom Region Gotland.

Det som nu har framkommit är att den nu avsatte regiondirektören hade ett kraftigt fokus på den operativa verksamheten. Han hade enskilda samtal med alla chefer ner på en relativt låg nivå. Samstämmiga röster vittnar om att han skapade arbetslust och framtidstro hos de berörda.

Men inte hos de som arbetade på Ledningskontoret. ‘Deras’ chef var frånvarande och den interna verksamheten blev lidande.

Precis som i alla andra organisationer vände sig nu personalen till chefens chef, i detta fall den politiska ledningen och då ytterst regionstyrelsens ordförande. I pressuttalanden har han berättat om hur medarbetare på Ledningskontoret har hotat säga upp sig om inte situationen förändras.

Läget för regiondirektören var alltså att

  • de delar som levererar till medborgarna för första gången på mycket länge börjar hysa arbetsglädje och tillförsikt
  • de delar som stöttar den politiska ledningen underpresterar på grund av missnöje

I detta läge så anser den politiska ledningen att den måste agera.

I valet mellan en fungerande medborgarservice (ca 95% av regionens budget) eller en fungerande stödfunktion till sig själva, så väljer man att enbart fokusera på det egna behovet.

”Gärna en fungerande sjukvård, men först en rejäl stab till mig” tycks vara ledorden.

De båda fallen, sjukusdirektören 2012 och regiondirektören 2014, visar att den chef som sätter medborgarna före politikerna får gå hem. Skandal!

Förläng Gröna Linjen till Barkarby

Motion om sammankoppling av tunnelbanans blå och gröna linjer, inlämnad till FP Hässelby-Vällingby

Yrkande:
Fp Hässelby-Vällingby ska verka för att tunnelbanans Gröna Linje ska anslutas till den Blå Linjen vid dess snart utbyggda förlänging till Barkarby.

Bakgrund
Den här nyligen beslutats att bygga ut tunnelbanansBlå Linje till Barkarby, samt att avleda en del av Gröna Linjens kapacitet till Solna.

Detta ger nya förutsättningar för Gröna Linjens västerortsgren. Den nödvändiga kapacitetsförstärkningen kan inte göras utan investeringar i nya spår.

Denna spårinvestering kan göras på flera sätt och på olika platser. Men alla investeringar ‘mot city’ riskerar att bli förgävesinvesteringar så länge inte innerstadens problem med flaskhalsar löses.

Detta har redan konstaterats i ett antal utredningar, och därför drivs planeringsarbetet i Stockholms län mot att etablera fler ‘kärnor’. En kärna ska förstås som en centralort som lokalt kan konkurrera med Stockholms innerstad vad avser arbetsplatser, kommersiell och kulturell service.

Barkarby har pekats ut som en sådan kärna, och byggs nu ut med högskoleutbildningar, riksjärnvägshållplats, och ett stort antal bostäder och arbetsplatser. Samt en tunnelbaneanslutning till Blå Linjens Kistagren.

Om resandeströmmarna från Västerort till någon del skulle kunna vändas bort från city och mot denna nya kärna skulle det vara till gagn för alla resenärer, inte bara för oss i Vällingby och Hässelby. Jag föreslår därför att Gröna Linjen ska anslutas till Blå linjen i Barkarby.

Ett krav om anslutning till Barkarby skulle dessutom introducera ett radikalt nytänkande vad avser resandemönster. Idag utgår de flesta resonemang från att ‘alla vill till City’. Det är inte korrekt, och ett aktivt och modigt argumenterande från Fp Hässelby-Vällingby till förmån för en Barkarbyanslutning kan bidra mycket till en breddning av perspektiven.

Men argumentationen måste inte bara vara god, utan också uthållig och långsiktig, jämför gärna med kraven från Nacka på T-bana. Därför är det viktigt att det är Folkpartiet i Hässelby-Vällingby som driver frågan, inte bara enskilda medlemmar.

Hässelby i januari 2015
Leiph Berggren

Regeringen valde att förlora

Eftervärlden får forska i varför, men det är ett faktum att S+MP hade kunnat få igenom sin budget utan prut.

Har man någon gång varit aktiv i en förening där motioner behandlas vet man detta.

Om det finns tre förslag, varav ett är helt oacceptabelt för de flesta, så väljer de som har störst stöd om de ska vinna eller förlora i slutomgången.

Ett exempel: Tre förslag A, B och Z. De har stöd i fallande ordning enligt A:45%, B:40%, och Z:15%. A har alltså störst stöd och blir huvudförslag.

Första omröstningen blir då att välja vilket av B eller Z som ska bli motförslag. Kom ihåg att Z är oacceptabelt för 85%.

  • Om B går till final, så kommer de att vinna över A (40% + 15% mot 45%).
  • Om Z går till final, så kommer de att förlora mot A (15% mot 45%).

 Det är de som stöttar A som styr utgången av kvalet.

  • Om A verkligen vill vinna så stöttar de Z kvalomgången.
  • Om A inte vill vinna avstår de från att rösta i kvalet.

Observera att A aldrig röstar mot sig själva, utan bara ser till att få ‘rätt’ motkandidat.

Detta är varken ovanligt eller omoraliskt. Så går det till på årsmöten i fackföreningar, politiska ungdomsförbund och andra föreningar.

Som sagt, andra får forska i varför regeringen valde att förlora. Men beslutet låg hos dem.

Uppdatering 10 dec:

I Skåne såg S + MP till att få rätt motkandidat, använde SD och V som rundningsmärken.

Putins återupprättande av Sovjet ifrågasätts från Kreml

Även om Putin arbetar hårt för att återupprätta Sovjetunionen, så är landet inte där ännu:

I en artikel i ryskspråkiga Vedomosti varnar ekonomen Yevsei Gurvich för att Ryssland inte på något sätt har råd med de geopolitiska aktiviteter som just nu sjösätts.

Gurvich är inte vem-som-helst, hans titel (på engelska) är head of “the Economic Expert Group”, included in the Economic Council under the President of Russia. Kritiken mot Putin kommer alltså ‘inifrån Kreml’.

Gurvich skriver att Ryssland måste välja mellan vapen och välfärd. Landet spenderar dubbelt så mycket per capita på militären som Natoländerna, men bara hälften så mycket på utbildning och hälsovård. Samtidigt är gapet till Natoländerna i absoluta tal myckt stort – NATO spenderar sju gånger så mycket på militär som Ryssland.

Gurvich påminner också om att det var kapprustningen mot väst som knäckte Sovjetunionen, men påminner också om att Putin sett Sovjetunionens upplösning som en geopolitisk katastrof. Retoriskt frågar han varför presidenten vill köra samma spår ytterligare en gång.

Gurvich avslutar med att Ryssland (=Putin) nu kan välja att vara ‘Kung för en dag’ för att därefter administrera ett fattigt land, eller att ‘mobilisera den politiska viljan’ för att restaurera förtroendet hos investerare och att genomföra verkliga reformer för att bygga välstånd och ett rikt land med verkligt inflytande.

Putins återupprättande av Sovjet

Den ryska Duman godkände den 24 april ett lagförslag som kriminaliserar spridning av “falsk information om verksamheten i Sovjetunionen under andra världskriget”. Hela lagtexten handlar om ett förbud mot att ‘Rehabilitera nazism’

Vidare sägs att straffrättsliga påföljder kommer att ges för “spridning av uttryck för tydlig brist på respekt för samhällets information” i samband med firande och högtidlighållande av militärens insatser under försvaret av fosterlandet. Även offentlig spridning av visad brist på respekt för symboler som visar militärens ärofyllda historia, blir straffbart.

Enligt personer – som numera måste förbli anonyma – i ryska Memorial innebär detta ett förbud mot både såväl att forska om Andra Världskriget som att undervisa om det.

Putin arbetar hårt för att återupprätta Sovjetunionen.

Liberala lever längre

Via tidningarna/tidskrifterna ExpoNY Daily News och American Journal of Public Health så läser jag en forskningsrapport som styrker tesen att hat förkortar livet – för den som hatar.

Forskningsrapportens avslutande slutsats är omtumlande: En växande mängd forskning tyder på att minskade fördomar kan förbättra hälsan.

Forskare från bland annat Columbia University fann att homofobiska attityder tenderar att leda till 2,5 år kortare livslängd än för de med mer liberal attityd. Särskilt tycks homofobi förknippas med ökad risk för hjärtrelaterade dödsorsaker.

Heterosexuals who reported higher levels of antigay prejudice had higher mortality risk than those who reported lower levels - - -  This result translates into a life expectancy difference of approximately 2.5 years between individuals with high versus low levels of antigay prejudice. Furthermore, in sensitivity analyses, antigay prejudice was specifically associated with increased risk of cardiovascular-related causes of death in fully adjusted models.

Läs rapporten *här*.