Kategoriarkiv: Dagsedlar

Nyspråk: Plusresultat är bra, vinst är dåligt

Dagsedlar

Socialdemokraternas krumbukter kring vinst blir allt märkligare. Stopplagen för sjukhus är ju ett symptom på en väldigt märklig syn på vad som är bra för samhället. Peronal får tjäna pengar på sjuka människor, likaså ambulansföretag och läkemedelsindustri. Men sjukhusledningen får inte tjäna pengar, försåvitt de inte är politiker…

Plusresultat behövs för att behålla kvaliteten och möta ökande behov

Sveriges Kommuner och Landsting presenterar i dag Ekonomirapporten som visar att resultatet för 2005, drygt 13 miljarder kronor, blev det bästa på många år i kommuner och landsting. Ett positivt resultat på drygt 10 miljarder är nödvändigt för att kunna behålla en god kvalitet i verksamheterna och för att möta framtida ökande behov i kommuner och landsting.

– Det är mycket positivt för kommuner och landsting och skapar bra förutsättningar för att kunna erbjuda en fortsatt god kvalitet i verksamheterna, säger Ilmar Reepalu (s), ordförande i Svenska Kommunförbundet. Det ger också ett visst utrymme för att möta ökande behov, till exempel inom förskolan där vi ser att barngrupperna ökar.

Det som socialdemokraten Ilmar Reepalu säger är att man tar vinsten från ett område, och investerar i ett annat. För det är naturligtvis inte förskolan i sig som går med vinst.

Om man är s-märkt kommunpolitiker, så är det ok att flytta vinst från ett område till ett annat. Men inte om man saknar denna s-märkning, då är resursallokering något fult.

Det är inte bara sjukhus som ska hanteras med stopplagar:

Skolminister Ibrahim Baylan kommer nu [februari 2006] med förslaget om en slags stopplag på skolans område, en spärr för att plocka ut vinst ur bolaget. Det kan vara rimligt att få en viss avkastning på sitt kapital, men möjligheten att kunna plocka pengar ur skolan hur som helst ska begränsas. Gör man vinster ska de återinvesteras i skolan.

Så om kommuner gör “plusresultat” på skolan, så är det ok att satsa de pengarna på annat. Men om skolföretaget gör “vinst” på skolan, så är det inte ok att satsa den på annat.

Sverige behöver verkligen avsocialiseras.

Maria Lessner: Världen är platt

Dagsedlar

Reklam:

Världen är platt – funderingar kring demokrati och utveckling i globaliseringens era

Ett samtal med Maria Leissner tidigare ledare för folkpartiet om

– varför Latinamerika inte lyfter
– vad Europa behöver göra för att inte akterseglas
– varför antiglobaliseringsrörelsen delvis har rätt, med inspiration från Lars Leijonborgs bok och Thomas Friedmans ”Världen är platt”
– erfarenheter från Mellanamerika och Indonesien gällande demokrati, fattigdom, frihandel och utveckling
– funderingar kring vilka framtida politiska institutioner vi kommer att behöva uppfinna i ”den platta världen”

Torsdag 11 maj kl. 19.00

Den som vill kan köpa en bit mat i Café Trappan från kl. 18.00

Samtalsledare Leiph Berggren. Fri entré. Samarrangemang med nätverket Kulturliberalerna, ABF Västerort och Bibliotekets vänner i Vällingby-Hässelby-Spånga

Café Trappan, bottenvåningen
VÄLLINGBY CENTRUM

Seminarium om yttrandefrihet och kulturpolitik

...bland annat om yttrandefrihet och kultur, Dagsedlar

Jag var lite optimistisk, när jag skrev att jag fixar lokal till den 11 mars, men det blir den 1 juni i stället.

Då håller vi (nätverket Kulturliberaler) ett seminarium i Riksdagshuset på temat “Kan kulturpolitiken stärka yttrandefriheten?”

Seminariet kommer att hållas torsdagen den 1 juni, mellan 18:00 och 20:00 i Skandiasalen i riksdagshuskomplexet. Entrén ligger vid Västerlånggatan 1. Seminariet är öppet för allmänheten, dock (troligen) efter anmälan eftersom det hålls i Riksdagshuskomplexet.

Paneldeltagare är:

Birgitta Englin, Riksteatern
Håkan Holmberg, Uppsala Nya Tidning
Kristian Karlsson, Timbro
Tomas Lappalainen, LO-tidningen
Staffan Rydén, Dramaten

Talarna inleder med en kort betraktelse på ca 10 minuter var, därefter panelsamtal med plats för frågor från publiken.

Seminariet kommer att webb-sändas med hjälp av Riksdagens tekniker, på samma sätt som deras debatter webb-sänds. Det kommer också att vara möjligt att se sändningen i efterhand. Dessutom kommer jag att försöka få till en telefonuppkoppling så att även webb-publiken kan ställa frågor till panelen.

“Fair trade” i offentliga upphandlingar

...bland annat om internationella frågor, ...bland annat om sjukvård, kollektivtrafik och landsting, Dagsedlar

Radioprogrammen Kaliber och Ekot uppmärksammar att den offentliga sektorn är sämre på att bevaka arbetsmiljöfrågor (och andra “etiska” synpunkter – ofta samlade under rubriken Fair Trade/Rättvis handel) än de privata företagen.

(Inom parentes: Det är inte så konstigt. De privata företagen har ett varumärke att försvara på en konkurrensutsatt marknad, alltså bryr de sig om hur varumärket uppfattas. Den offentliga sektorn lever i en monopolmarknad, och behöver alltså inte engagera sig i “varumärket”. Naomi Klein har fel. Men denna artikel ska inte handla om det.)

Jag skrev en motion till Landstinget i Stockholm i ämnet. Den kan läsas här *klick*.

Vänsterns lösningar på frågor av den här typen är ofta att kräva konformitet mot någon viss standard, eller ett godkännande från någon organisation. Jag tror inte på den metoden. Desutom fungerar den typen av krav mest som ett uteslutande handelshinder. Om syftet är att hjälpa de kinesiska arbetarna till en bättre arbetsmiljö, så är de inte behjälpta av att bli utestängda från marknaden.

Som professionell inköpare så vet jag vilken påverkansmöjlighet man har som kund, men också begränsningarna i denna möjlighet. Vill man nå resultat på bred front, så fungerar dialog, genomlysning och offentlighet mycket effektivt. Mycket effektivare än aldrig så välmenande reglementen.
Trollen spricker i solljuset!

En valarbetares noteringar – bokbord 22 april

...bland annat om valrörelse-arbete, Dagsedlar

Idag var det “bokbord” igen. Bokbord är ett helt obegripligt namn på ett slags torgmöte utan högtalare. Vi står några stycken och delar ut broschyrer, svarar på frågor om allt mellan EU och gatsopning, och har något slags bord för att ha det samlade materialet tillgängligt.

Men även denna vecka (precis som för fjorton dagar sedan) så gjorde vi som sossarna – mutade väljare. Skillnaden mellan oss och dem är att vi betalar ur egen ficka. Istället för gratis dagis så bjöd vi på saft, kaka och kaffe.

En engelsk gentleman kom fram och var måttligt imponerad. “You Swedes are all the same – you’ll never learn that there are no such thing as a free lunch.” Han menade att visserligen var det lite kul att vi pekade på hur (s) alltid lyckats muta sig till röster, men i grunden är det en styggelse. Men han lovade oss en röst, i alla fall.

Dagens tema var skolpolitik, och då i synnerhet arbetsron i skolan. (Tragiskt lyckad timing, med tanke på att man i veckan ville stänga en skola i Malmö på grund av bråk och oroligheter.) Det är klart, de som inte sympatiserar med oss, kommer inte fram och småpratar. Men de som kom fram, var påtagligt välvilligt inställda. Skolan är viktig.

Jag hade också en liten diskussion med en rar tant från Jehovas vittnen. Hon förstod inte varför vi engagerade oss så hårt för detta livet, det var ju nästa liv som var det viktiga. Vi bytte i alla fall broschyrer, och hon tyckte att vårt kaffe var gott.

Long time – no web-see

...bland annat om valrörelse-arbete, Dagsedlar

Den flitige läsaren av denna blogg (notera ödmjukheten – singularis) noterar att det blivit lite glest med publicerandet den senaste månaden. Men jag har inte gått i ide -tvärtom.

Men man kan inte alltid bara skriva. “Action speaks louder than I do”, så jag försöker få lite fler att engagera sig för det här med kombinationen av yttrandefrihet och kulturpolitik. Jag startade ett organiserat nätverk “Kulturliberalerna”, som väl just nu har ett knappt hundratal enrollerade.

Den som vill enrollera sig gör det lättast på www.liberalerna.net. Enda kravet är att man kallar sig liberal.

Första aktiviteten blir förhoppningsvis ett seminarium kring temat “Kan kulturpolitiken stärka yttrandefriheten?” – eller någon liknande rubrik. Först föreslog jag den 11 mars, men det var för snabbt. Datum är nu spikat till den 17 maj i Riksdagshuset. Nu gäller det bara att få någon som vill komma dit… Får jag råd, så ska jag lägga ut seminariet på någon webbsida också efteråt.

För övrigt så har valrörelsen startat rent praktiskt för oss på småpolitiker – också. Förra helgen stod jag i ett köpcentrum och delade ut programblad och svarade på frågor. Denna gång försökte vi göra som (s) – muta väljarna. Fast vi valde kaffe i stället för maxtaxa. Idag har vi påsklov, men nästa helg är det dags igen.

Det är faktiskt vansinnigt roligt att stå på torg och prata politik. Men det svänger snabbt mellan frågorna: Vad vill vi med allmännyttan, varför går det inte en flexlinje här, SSU-Anna, pensioner, med massor av mera.

Lysande om kommunismen

...bland annat om internationella frågor, Dagsedlar

Lite oväntat så hamnade jag framför en TV i kväll. SVT visade i Dokument utifrån en lysande film om regimkritiska skämt i det forna Östeuropa.

Filmaren Ben Lewis berättar i dokumentären Hammaren och skämtet kommunismens historia genom skämten om systemets brister och om dess ledare. Programmet går i repris i SVT2 Lördag 15 apr 2006 kl 15.40.

Mer om programmet här.

Men den största behållningen var berättarens och de olika medverkandes osentimentala inställning till kommunismen. Bland annat så konstaterades, utan de sedvanliga krumbukterna, att Stalin hade varit ‘historiens mest effektiva diktator, möjligtvis med undantag för Mao, med 20-30 miljoner döda’.

Avslutningen var oväntad för att komma från SVT: Kommunismen är nu död, med undantag för Kuba, Nordkorea, Kina och franska universitet.

Kollmats lämnar rikspolitiken – det blir en förlust

...bland annat om yttrandefrihet och kultur, Dagsedlar

Jag skrev tidigare om att jag saknade diskussionen kring de olika kränkningarna av yttrandefriheten. Jag menade att kulturpolitiken skulle kunna vara ett (av flera) verktyg för att stärka yttrandefriheten, och den allmänna medvetenheten om yttrandefriheten.

Och det ska jag villigt erkänna: Jag trodde att jag var tidigt ute med den uppfattningen. Men jag blev glad när jag upptäckte att jag hade fel – jag var absolut inte först. Fp riksdagsmannen Lennart Kollmats har hållit fanan högt under en lång tid.

Under “Snövit-striden” 2004 skrev han

– Konsten kan och ska vara provocerande, få oss att reflektera och tänka. Folkpartiets försvar av yttrandefriheten är inte ett sätt att gömma sig i debatten, utan att ge möjligheter till motreaktioner mot det vi tycker är fel.
– Hur mycket vi liberaler än försvarar Israels rätt att leva och tar avstånd från antisemitism och självmordsbombare kan vi aldrig acceptera angrepp på yttrandefriheten.

När Östasiatiska muséet vek ner sig för kommunisterna i Kina, och tog bort ett verk om Falun Gong (2005) :

– Konsten ska vara fri, även om den är provocerande och känslig – inte minst i förhållande till ett land som trampar de mänskliga rättigheterna under tunga fötter genom omfattande avrättningar, fängslande av oliktänkande, ockupation av Tibet och ett ständigt hot mot Taiwan.

När chefen för Världskulturmuseet plockade ner en tavla efter påtryckningar från en muslimsk grupp, och förklarade sig med : ”Vi borde inte ha hängt upp den, hade vi haft bättre tid hade vi kunnat kolla med publikgrupper först, men det gjorde vi inte.”

– För mig innebär uttalandet att hon uppenbarligen inte anser sig ha självständighet nog att klara ut vilka konstverk som ska visas på museet. Vilka publikgrupper ska konsulteras i fortsättningen? Är det bara vissa religiösa grupper eller gäller det alla? Eller är det andra grupper som kan störas av att se vissa konstverk?
– Nej, konsten måste vara helt fri från sådana funderingar. Konsten är ett av få ställen där man kan få lite frisk luft. Den ska kunna skapa oreda i ordningen och ruska om.

Nu har jag fått veta att Lennart Kollmats inte ställer upp till omval i höstens val. Det blir en förlust.

Tokvänstern – som en metod för att förstå det obegripliga

...bland annat om internationella frågor, ...bland annat om sånt som kan kallas solidaritet, Dagsedlar

Jag skrev tidigare om att vi (som inte är socialister) kan försöka se på vänsterrörelsen här hemma, för att förstå den starka kraft som den offensiva islam-rörelsen har.

(Jag skriver inte islamismen, eftersom det är ett namn på de mer fanatiska delarna av den muslimska rörelsen. Och – medan jag ändå håller på med fotnoterna: Även om det finns terrorister och -sympatisörer bland vänsterrörelsen, fast de då kallar sig revolutionära, så menar jag inte att vänsteranhängare i gemen är våldsverkare. Jag tror inte heller att de flesta ortodoxa/stränga/fanatiska muslimer är våldsverkare, även om de förespråkar ett brutalt samhällsstyre. Precis som socialisterna f.ö. – man “knäcker ägg för att göra omelett”.)

Lika obegriplig som den offensiva islam-rörelsen ter sig för mig, lika obegriplig ter sig den svenska avgrundsvänstern.

Hur man, i allt ont som sker, kan se USA-kapitalism-liberalism-svensk borgerlighet som en given orsakskedja övergår mitt förstånd. Alla mäniskor som inte är sanna vänstermänniskor är förledda eller ondsnta.

I Sverige så är avgrundsvänstern en liten sekt, utan politisk betydelse. Men i arabvärlden och sydasien så är deras motsvarigheter i ledande positioner. Tokmullorna i Iran, Irak, Afghanistan och Pakistan har ett reellt inflytande över människornas vardag.

Jag menar att vår solidaritet med dessa människor kräver att vi försöker hjälpa dem ur det förtryck som de lever under. (Jag skissade på ett [1] förslag här. Men det behövs massor av aktiviteter.)

Men för att också kunna förstå i vilken agitationsvärld som de lever i, så rekommenderar jag att man följer hur några ledande ur den svenska tokvänstern argumenterar. Och kanske också övar sig i att aktivt argumentera mot de värsta stolligheterna. För det krävs ett enormt mått av tålamod och argumentationsstyrka för att kunna rubba den fanatiskt övertygade ens en millimeter. (Det vet – om inte annat – alla föräldrar till fjortonåriga döttrar…)

Argumentationsstyrka är inte övermakt eller högljuddhet. Det som gäller är att punktera det stolliga resonemanget på ett sätt som gör att motparten själv inser att den har fel. Det är då hjälpen till självhjälp gör nytta.

Det är därför som jag uppmanar fler att följa tex Ali Esbatis blogg, eller läsa Flammans ledarsida. Läs – bli inte förskräckta, utan fundera på hur man skulle kunna rädda andra från att hamna i dessas våld.

Allianspartiet – ett utmärkt första steg

Dagsedlar

Lars Leijonborg re-lanserar idén om att formalisera valalliansen med en gemensam valsedel. Partiet “Allians för Sverige” – det är en utmärkt idé. De övriga partiledarna, tillsammans med ett antal förstå-sig-påare i media har (naturligtvis) dissat idén. Not Invented Here gäller absolut inom partipolitiken.

Icke desto mindre är det en förträfflig och utmärkt idé.

Dels är det en utmärkt idé rent valtekniskt. Alla borgerliga röster kommer att räknas, även om något parti kommer i skuggan av några andra. (Om 3% röstar på X-partiet utan valteknisk samverkan, så är det 3% mindre till alliansen. Om 3% röstar på X-partiet inom en valteknisk samverkan, så tillfaller just de 3% det partiet. Detta eftersom alliansen totalt – troligen – får mer än spärrens 4%.)

Fast jag kan ju se konvulsionerna här på hemmaplan: I Stockholm, både stad och län, så har centern lyckats radera ut sig, och det sitter nog hårt åt innan de släpps in. Om det blir en gemensam lista, så blir det nog bara till Riksdagen.

Men framförallt så vore det en bra upptakt till att börja diskutera nya partiformationer. Lagom långt efter valet så bör en diskussion startas om att slå ihop de några partier. Själv tycker jag att centern och folkpartiet bör bilda “Liberalerna”. Jag gillar Maud Olofsson och Fredrik Federley och skulle gärna se dem i “mitt” parti.

Fler om detta: Knuff (allians + leijonborg)

Missa inte: Liberala feminister den 6 mars

Dagsedlar

Ljunglöfska slottetJag är (som bekant?) aktiv i folkpartiet, bland annat i Hässelby-Vällingbys lokalavdelning. En av våra återkommande aktiviteter är “klubbträffar” på restaurangen Ljunglöfska slottet i Blackeberg. Vägbeskrivning på http://www.ljunglofska.se/

Den 6 mars så samtalar/diskuterar Birgitta Ohlsson och Barbro Westerholm, moderator är LouiseP. Lite om Birgitta här, lite om Barbro här, och LouiseP hittar du här.

Vår värd Anders presenterar evenemanget: “…den unga senioren Barbro Westerholm och den (numera) gamla junioren Bitgitta Ohlsson att prata om femenism i ett generationsperspektiv.”

Restaurangen öppnar vid 17:30, och debatten börjar väl ca 18:30.