Kategoriarkiv: Dagsedlar

Policy för utrikespolitik

...bland annat om internationella frågor, Dagsedlar

Folkpartiet startar inom kort ett arbete med att revidera sin policy för utrikespolitik. Så just nu är ett bra tillfälle för att föra yviga, ideologiskt baserade diskussioner kring vad som bör styra en liberal utrikespolitik.

Detta debattinlägg är ett försök till start av den diskussionen, och jag vill fokusera på vad Folkpartiet skulle kunna göra för att ’exportera liberal demokrati’.

Tanken är att demokrati måste byggas underifrån, det måste finnas en grundläggande trygghet för medborgarna samt fungerande institutioner. Jag tror dessutom att man måste välta tron på en stark ledare, till förmån för en tro på styrka genom samarbete.

Den viktigaste frågan är förstås hur vi (Folkpartiet/Sverige) ska kunna bidra till att de mänskliga rättigheterna respekteras överallt och alltid. Men detta brukar resultera i floskelfyllda högtidstal, med alltför lite konkretion.

Jag gör därför ett försök att bryta ner allt detta till lite mer handfasta frågeställningar:

Utrikespolicyn bör kunna besvara några grundläggande frågor:

Hur kan vi bidra till att

– alla får god utbildning?
– alla har samma rättsliga ställning?
– alla har tillgång till god hälsovård?
– alla omfattas av fungerande socialförsäkringar?
– yttrande- och föreningsfriheten respekteras?
– lagfarter finns och respekteras?
– jordbrukare skyddas mot baggböleri och exproprieringar?
– småföretagare skyddas mot korruption och trakasserier?
– människor, natur och andra resurser inte utsätts för rovdrift?
– stärka lokala kooperativ och sekulära föreningar?
– lokala företag inte drabbas av handelshinder?

Är dessa frågor tillräckliga? Finns det något nödvändigt som saknas?

/Leiph

Girige Juholt – berömvärde Berggren

Dagsedlar

Det finns mycket som skiljer mig från Juholt…

När jag för många, många år sedan (tio år innan jag blev fritidspolitiker) – som ensam pappa med småbarn på heltid – blev särbo med X, så sade jag upp mitt bostadsbidrag eftersom jag inte tyckte att jag borde ha det. Rent formellt så kunde jag ha fortsatt, våra bostäder låg flera mil isär och var varken gifta eller hade barn ihop. Men jag tyckte att ‘nu var vi ju två’, och då ska man väl inte ha bidrag.

Juholt tyckte tydligen tvärtom.

Subsidiaritetsprincipen ska inkludera den enskilda individen

Dagsedlar, Texter med lång hållbarhet

Det är motionstider i Folkpartiet. Detta är en av de motioner jag lämnat in.
——————————
Förslag till landsmötesbeslut:
1. Landsmötet bör uttala att “Det kommande partiprogrammet ska fastslå att Folkpartiets tolkning och tillämpning av subsidiaritetsprincipen inkluderar den enskilda individen som lägsta beslutsnivå”.

Motiverande text:
Sedan urminnes tider har makthavare tilldelat sig rätten att styra över de individer som bosatt sig inom deras maktsfär. När svärdet inte räckte som argument så hävdade makthavarna sin tillgripna rätt genom att påstå att den var tilldelad från Gud eller någon annan högre makt. Först med den (utmärkta) sociala uppfinningen liberal demokrati så har makten motiverats genom att den sägs vara sprungen ur de som makthavarna beslutar över.

Fortfarande tror sig dock majoriteten av dagens makthavare ha rätt till oinskränkt beslutsrätt över ”sina” medborgare. I Sverige är detta inte så förvånande, efter nära en mansålder av socialistiskt inspirerade regimer. Precis som gårdagens kungar talar många politiker om sig själva i formen pluralis majestatis – vi…

Sanna liberaler vet bättre. Redan de tidiga liberala filosoferna insåg att politikernas makt måste begränsas, och de levde ändå på en tid då denna maktutövning rent praktiskt inte kunde vara lika allomfattande som idag.

Ett modernt namn på denna princip om maktbegränsning är den sk subsidiaritetsprincipen. I Wikipedia så förklaras den som att “En vanlig sammanfattning av subsidiaritetsprincipen är att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå.”

Tyvärr så glömmer många politiker bort att den lägsta beslutsnivån är den enskilda individen. Man tror att principen ska göra halt vid en politisk instans. Till exempel så beskriver den av Riksdagen tillsatta EU-upplysningen att “Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt”.

Folkpartiet har historiskt sett skillnaden, och hävdat individnivån. Ett väl känt exempel är beslutet om Friggebodar. Folkpartiet bör i det nya partiprogrammet fortsätta på denna linje, och i en portalparagraf bekräfta att subsidiaritetsprincipen inkluderar den enskilda individen.

Personval inom befintligt valsystem

Dagsedlar

Det är bra med nytänkare inom politiken, även när det gäller det rent organisatoriska.

‘Nya Listan i Vellinge‘  har visat hur man inom det befintliga valsystemet kan utveckla personvalsröstandet. Egna spränglistor med en (1) kandidat per valsedel.

Rösträkningen blir komplicerad, men valmyndighetens datorer är redan programmerade. Manual finns, se sid 13.

Det listiga är att om partiet får tillräckligt många röster för ett mandat, så får den kandidat som fått flest röster bemanna platsen. Inga 5%-spärrar alltså. Se valprotokollet *här*, bilaga 3.

En komplikation är att valmyndigheten inte kan utse några fullmäktigeersättare. Dvs om någon vill vara tillfälligt ledig så blir platsen tom. Däremot påverkar det inte partiets förmåga att bemanna nämnder eftersom partiet får nominera även de som inte är fullmäktigeledamöter.

Läs även andra bloggares åsikter om och att använda en spränglista.

Att samla en splittrad liberal rörelse

Dagsedlar, Texter med lång hållbarhet

Den liberala rörelsen i Sverige är splittrad, och det gör att den tappar i relevans. Väljare vill vara vinnare, men etablerade partier som tycker att de gör ett bra val när de når åtta procent känns inte som vinnare. Det blir en olycklig spiral där liberala väljare inte längre ser någon nytta i att rösta på de ‘stora’ liberala partierna. Man går till andra, o-liberala partier, samtidigt som duktiga liberaler tröttnar och bildar nya ännu mindre partier med liberal inriktning.

Den svenska liberalismen är i akut behov av ett stort och brett liberalt parti med högt i tak. Ett närmare samarbete mellan Centerpartiet och Folkpartiet är därför nödvändigt så att inte den politiska agendan enbart ska sättas av Moderaterna och Socialdemokraterna – de två stora auktoritetstroende partierna.

För de enskilda förtroendevalda är ett partisamarbete ingen stor risk, syftet är ju att det totala antalet mandat ska öka. Nej, traditionellt har motståndet i första hand kommit från de som riskerar förlora maktpositioner inom respektive partiorganisation. Det går att ha två partiledare, det har Miljöpartiet bevisat. Men det går nog inte att ha två partisekreterare, två länsförbundsordförande eller andra poster av ‘mellanchefs’ rang. Alla vi som har arbetat i organisationer som måste förändras vet att det hårdaste motståndet kommer från mellancheferna.

Jag vill se ett samgående mellan Folkpartiet och Centerpartiet. Men det kommer inte att ske än på ett tag. Motståndet internt är alltför stort. Ett steg på vägen är då att vi även officiellt börja uppträda som de systerpartier vi i praktiken är.

Några konkreta åtgärder: Vi bör omgående börja hålla gemensamma gruppmöten i de olika fullmäktige. Kommande val bör vi ställa upp under en gemensam valbeteckning med respektive parti som spränglistor. I de kommunvalkretsar där endast det ena partiet är representerat, bör det orepresenterade partiet avveckla sin organisation för att uppgå i det representerade partiet. Vi måste alltså även tillåta dubbla medlemsskap.

De liberala partierna är ingen stor kraft i dagens politiska Sverige. Vi som tror på liberalismen måste nu börja se förbi partiegoismen. Jag som har varit mellanchef vet att det kan smärta, men ibland så måste man avveckla sin egen position för att verksamheten ska utvecklas. Låt oss nu utveckla den liberala rörelsen tillsammans med det andra liberala partiet.

——————

Många andra skriver på samma tema: Adam Cwejman, Hannah Söderström, Hans Egnell, Anders S Lindbäck, Torbjörn Jerlerup, Michael Gajditza, Per Pettersson, Lars-Erick Forsgren, Niklas Odelberg

Ett bredare Folkparti

Dagsedlar

Den liberala rörelsen är splittrad, vi måste söka samarbete utanför partiegosimens gränser. Men oavsett vilka allianser vi sluter måste vi inom Folkpartiet också bredda vår egen politik. Inom Alliansen är det endast Moderaterna som uppfattas som ett brett parti, de övriga uppfattas med viss rätta som enfrågepartier.

Det kan vara svårt att ändra denna bild, men det är knappast ogörligt. Marknadsföring handlar mycket om att hitta de befintliga anhängare som kan omvandlas till att bli entusiastiska ambassadörer. Jag tror att vi har lättast att finna dessa i de nischade frågorna, och menar att en tydligare satsning på de liberala nätverken radikalt kan höja folkpartiets status inom respektive sakområde.

Ett välfungerande organiserat nätverk bör fungera som en lobbyorganisation in mot partiet. Nätverket fångar de som är intresserade av en viss fråga och presenterar radikala programförslag som lyfter partiet. Men nätverket agerar också utanför partiet och kan fånga de som är intresserade men inte är partiaktiva. Nätverket gör att den enskilde entusiasten blir sedd, och därifrån är steget till entusiastisk ambassadör inte långt.

Därför måste partiledningen i allmänhet, och partiordförande i synnerhet, hjälpa till med att etablera och stötta nätverken. Det är inte pengar som behövs i första hand, det är erkänsla. I relevanta sammanhang: tala väl och ofta om nätverkens betydelse för att skapa bra partiprogram. Ställ adjungerandeplatser till förfogande i kommun- och länsförbundsstyrelser. Skapa en infrastruktur för nätverken i Almedalen – 2010 var det bara Gröna Liberaler som orkade hålla seminarieserier över flera dagar.

Men ställ också krav på nätverken: Partistyrelser – uttryck en förväntan om relevanta remissvar på de frågor som berör nätverken. Erbjud en adjungerandeplats först när nätverket etablerat sig med publika aktiviteter. Hjälp de nätverk som blivit karriärplattformar för enskilda att återfå sin relevans. Ställ krav på att få årsrapporter inlämnade till förbundsårsmötena.

Det finns några etablerade och många spirande nätverk inom Folkpartiet. Med ett minimum av insats från ‘ledningen’ kan nätverken spänna ut det liberala paraplyet till att täcka många fler områden med kvalificerade programförslag. Nätverkens förslag har ofta en väldigt god träffyta gentemot de som är intresserade av nätverkets sakområde. Och när man upptäcker att Folkpartiet har en vass politik inom sina hjärteområden så bör steget till att bli fp-sympatisör vara mycket kort.

——————————————-

Några liberala nätverk som arbetar med att påverka Folkpartiet (i bokstavsordning):

Gröna Liberaler, HBT-liberaler, Kristna Liberaler, Kulturliberaler, Liberala Företagare, Liberala Kvinnor, Liberal Mångfald, Liberala Seniorer, Liberala Studenter, Liberala Ungdomsförbundet

Riksvägar istället för motorvägar

Dagsedlar

I mitt yrke har jag att resa omkring en hel del i Sverige. Det är trevligt, Sverige är på många sätt ett fantastiskt land.

Men om man avviker från allfarvägen (Stockholm – Malmö/Göteborg) så är vägarna långt från fantastiska. Särskilt irriterad blir jag över riksvägarna – de som anges med två siffror. Riksvägar är vägar som anses så betydelsefulla att de är hela rikets vägar – Riksvägar.

Som bilist är det inga större problem. Visserligen stämmer beskrivningen “landsväg, förhållandevis smal och bitvis krokig” lite väl ofta, men de flesta tjälskott är lagade och på vintern är snön oftast bortplogad.

Men som medtrafikant är det illa ställt. Riksvägarna har ju fått sin klassificering därför att de är viktiga vägar. Ofta är de viktiga även för den mest lokala trafiken också, inklusive gång och cykeltrafik. Men att cykla på en riksväg är att leka med livet. Obefintliga vägrenar tillsammans med höga farter är ingen bra kombination. Senast idag har ett cyklande barn körts ihjäl på en riksväg.

Vi måste ändra prioordningen för vägbyggena:

  1. Riksvägarna bör omgående byggas ut så att kompletterande cykel- och gångbanor finns längs hela riksvägnätet.
  2. Samtliga riksvägar bör så snart som möjligt få en standard av 2+1-vägar med 100 km/h i hastighetsbegränsning
  3. …prio “sist” bör vara att bygga motorvägar. Nästan ingenstans utanför storstäderna motiverar trafikflödet en sådan kapacitet. Det som möjligtvis kan behövas är planskilda korsningar, men däremellan räcker oftast 2+1 med 100km/h.

——————————————–

Läs även andra bloggares åsikter om

Min vision av en liberalt formad framtid

...bland annat om ansvar och "någon-annan-ismen", Dagsedlar, Texter med lång hållbarhet

Visionen är att skapa ett samhällsklimat där de flesta kan säga: Jag kan, jag får, och framför allt – jag vill. Den ideologiska kampen måste föras mot ”någon-annan-ismen” – det tragiska arvet efter en lång tid av socialistiskt inspirerade regimer.

Ledordet är ansvar. Men det får inte vara den negativa formen av ansvar, den som leder tankarna till skuldkänsla och bestraffning. Det är det positiva, att få befogenheter, som ska leda till ansvarskänslan. Ansvar och befogenhet över sitt eget liv.

Jag listar några exempel från tidigare bloggpostningar – detta är ingen dagslända för mig.

  • På privatplanet innebär det att vikten av den egna försörjningen måste framhållas. Jag vill därför att vi ska argumentera för att “alla friska vuxna ska försörja sig själva “, inte dystert sia om att “vi måste alla arbeta mer” . Dels blir det svårt för någon att argumentera mot, dels öppnar det för en liberal individualiserad livsföring. (1 aug 2005)
  • Föräldrar måste ges en generell möjlighet att ta ett vittgående ansvar för sina barn, även när de lämnat koltåldern. En metod är att avveckla de lokala skolpolitikerna, och släppa fram föräldrainflytande istället. (6 nov 2005)
  • Det långsiktiga ansvarstagandet måste hyllas. En tydlig signal om detta är beskattningen på bostäder. Den må vara aldrig så praktisk ur fiskal synvinkel, men den är djupt orättfärdig. Om man planerar för sin ålderdom genom att amortera bostaden, så att man kan leva på små marginaler, så ska skattesystemet hylla detta. Även andra former av mycket långsiktigt sparande ska hyllas. (14 sep 2005)
  • Försörjningen måste naturligtvis ske med eget produktivt arbete. För att inte skymma sikten med aldrig så välmenande bidrag, så bör dessa betalas ut som skattesäkningar. Rent praktiskt så sätter man in pengarna på skattekontot. (1 jan 2004)
  • Samhället är tillgängligt för alla. “Funktionshindrade” är inget särintresse. Utöver de som pga av skada eller från födsel har nedsatt funktion, kan den bandagerade elitidrottsmannen, den höggravida kvinnan eller vi alla – när vi blir äldre – med flera exempel tidvis ingå i denna grupp. (27 jul 2005)

Ett sätt att återlämna makten över tillvaron, från den politiska sfären till det civila samhället, är att stipulera att om de, vars intresse lagen sägs skydda, är eniga i ett beslut så ska inga politiker kunna ändra på det beslutet.

  • För byggärenden kan det uttryckas så, att om samtliga sakägare godkänner bygget, och alla skydds- och miljöföreskrifter är uppfyllda, så ska ett bygglovsärende med automatik godkännas. (9 aug 2009)

Känslan för det egna ansvaret för vad som sker i samhället måste återkomma. Men lagstiftaren måste också tydligt ställa sig på individens sida. Andra må hylla system och organisationer. Det liberala samhället är ett samhälle för, och med individer.

  • Politiker vet nästan aldrig bäst i de enskilda frågorna. Därför ska politikernas möjligheter att agera operativt inskränkas så långt som möjligt. I många konkreta fall så bör det offentliga ägandet avvecklas, så att “stora beslut” de facto inte kan tas. Marknadsekonomins styrka ligger inte i det enskilda beslutet i sig, utan summan av alla enskilda beslut baserade på individers olika intressen och förutsättningar.(14 sep 2005)
  • Det räcker inte med att ha rätt, individen måste få rätt också. Men för att friheten för den starke inte ska bli den svages tvång, måste lagstiftningen hjälpa individen mot en mångfalt starkare motpart. Om partsförhållandena är gravt ojämlika, bör lagen balansera detta genom att lägga en tyngre bevisbörda på den starkare parten. Om det visar sig att den starkare parten har utnyttjat sin styrkeposition på ett otillbörligt sätt, så bör detta resultera i kraftiga – närmast skyhöga – skadestånd gentemot individen. (14 sep 2005)
  • Vi måste börja ställa krav på polisen som organisation att leverera. Att diskutera brott och straff blir ju meningslöst om inte polisen som organisation gör sitt jobb. Det gör den inte idag, och det är vi som är uppdragsgivarna. Flummandet kring strängare straff och ökande godtyckliga intrång i den personliga integriteten har inget stöd varken i forskning eller empiri kring brottsbekämpning. (6 april 2010)
  • … och så är det ju det där med FRA. Ett liberalt samhälle avstår från vapen som riskerar att göra mer skada än nytta; atombomber, klusterbomber och massavlyssning av egna folket tex.

————
Fler visionärer
Amanda Brihed
Per Petterson
Per Altenberg
Andreas Froby
Victor Zetterman
Daniel Rhodin

Ideologi-triangeln – en favorit i repris

Dagsedlar

Ibland händer det att någon ber mig ”förklara liberalismen”. Det är ju inte helt trivialt, men i valstugan så brukar jag tejpa upp en bild på huvudideologierna och deras inbördes förhållanden. Bilden är en triangel med socialism, konservatism och liberalism i varsitt hörn. Det är egentligen inte min bild utan min tolkning av den bild som ges i boken ”Politiska ideologier i vår tid” av Reidar Larsson.

Min populärbeskrivning bruka låta så här:

————

Det finns tre huvudideologier Klassisk konservatism, Socialism och Liberalism. Det finns det som förenar mellan ideologierna, och det finns vissa mycket typiska saker som särskiljer dem.

Först som sist: Det finns inga renläriga partier, alla partier har idag inslag av alla de tre ideologierna.

————

Det som förenar konservatismen och socialismen är tron på auktoriteter och eliter, tex partiordföranden, kungen, en religiös ledare osv. Oftast finns det också en bok med i botten, tex Bibeln, Koranen, Das Kapital (av Marx). En viktig ledare behöver en grupp, men grupperna skiljer sig mellan socialister och konservativa. Socialisterna talar om klass eller parti, de konservativa om familj eller etnicitet.

Mot denna tro på att auktoriteter är viktiga står liberalismens uppfattning att det är den enskilda individen som är samhällets viktigaste beståndsdel.

————

Det som förenar socialismen med liberalism är tron på den socialt ansvarstagande staten. Alla har ett gemensamt och kollektivt ansvar för de som är svaga. Det kollektiva ansvaret tas genom att staten ges en rätt att beskatta medborgarna och på så sätt finansiera olika typer av socialförsäkringar, skolor och sjukvård.

Mot denna tro på att staten ska stå för trygghetssystemen, står konservatismens uppfattning att det är familjen som skapar trygghet i samhället, samt att övriga trygghetssystem ska vara frivilliga.

————

Det som förenar liberalismen med konservatismen är tron på kapitalismen som ekonomiskt system. I detta ligger en så stor ekonomisk frihet som möjligt, frihet att starta och driva vilka företag som helst, men också risken att dessa företag kan gå omkull och då inte kan räkna med något stöd från staten. Man förutsätter också att att alla avtal är frivilliga, samt att ägandet är skyddat i lag.

Mot denna tro på att den fria ekonomin ger den bästa samhällsutvecklingen, står socialismens uppfattning att ekonomin måste styras så att rätt behov fylls och att resurserna används på ett planerat sätt.

————

Ord är viktiga. Om ekonomiskt utanförskap

Dagsedlar

Ord är viktiga. Det vet skickliga retoriker. Det är i det ljuset man bör läsa Lena Sommestads DN-Debattartikel om fattigdomsbegrepp. Hon menar att regeringen försöker mörka något genom att vilja styra EU:s fattigdomsbegrepp. Hon argumenterar för att begreppet “fattig” bör vara detsamma som att ha mindre än 60% av jämförelsegruppens medianinkomst.

Bloggarna Daniel Waldenström och Mattias Lundbäck problematiserar detta på ett bra sätt.

Jag vill slå ett slag för ett nygammalt ekonomiskt begrepp: Ekonomiskt utanförskap

Ett populärt begrepp i andra sammanhang är “utanförskap”. Innan det klatschigare “relativ fattigdom” slog igenom så användes begreppet “ekonomiskt utanförskap” ofta för de som hade mindre än 60% av medianinkomsten.

Det går lätt att förstå känslan av ekonomiskt utanförskap för den som tvingas avstå från Porche i Monaco. Det går också att förstå att det i överförd betydelse kan vara samma känsa hos den som inte har råd med cykel med fotbroms i Rumänien. Att dessa två individer däremot skulle uppleva samma slag av fattigdom är obegripligt.

Om man vill göra debatten begriplig, den om inkomstskillnaders påverkan på individens framtida möjligheter i det samhälle hon lever i, så är begreppet “ekonomiskt utanförskap” mycket bättre.

Men en skicklig retoriker vet att om folk begriper vad man säger, så kanske de inte gillar det som sägs. Det bör man minnas när debatten börjar handla om ords definitioner.

Läs även andra bloggares åsikter om

”Buller – icke önskat ljud och en icke önskad fråga” – jodå

Dagsedlar

Många är starkt störda av buller. WHO:s långsiktiga mål för nattbuller utanför sovrumsfönster är högst 40 dBA. Den verkliga nivån för många är 60-65 dBA eller mer. Det går att minska bullret, men det tar tid och kräver en politisk vilja som hittills inte funnits, skriver Tor Kihlman, professor emeritus i teknisk akustik i en artikel i DN.

Jodå, den politiska vilja finns numera. I FP:s miljöprogram för Stockholms län så står det bland annat:

5 Minska bullernivåer

5.1 Buller är ett växande problem i samhället. För enskilda människor är olika bullerkällor olika påfrestande. Det är välbelagt att buller bidrar till hälsoproblem som i värsta fall leder till hjärt- kärlsjukdomar och högt blodtryck. Kommunerna, landstinget, Trafikverket och Luftfartsverket har ett särskilt ansvar för att minska trafikbullret.

5.2 Minska väg- och järnvägsbullret

I bullriga trafikmiljöer är det prioriterat att åtgärder riktas mot att minska bullernivåerna, snarare än att riktas in på att skydda mot buller. Försök pågår runtom i regionen med modern tyst vägbeläggning (”tyst asfalt”). Dessa försök ska utvärderas och om de visar sig effektiva är det värt att satsa på denna metod.

5.3 Minska flygbullret

Flygbullret är ett problem för alla som bor under inflygningsvägar eller i närheten av flygplatser. Stora ansträngningar måste göras för att minska flygbullret, exempelvis genom satsning på ny teknik, som ger möjlighet till bättre utnyttjande av befintliga inflygningskorridorer.

5.4 Förbättra bullermålen för bostäder

I stället för att kräva samma bullernivå utanför alla fönster i en bostad bör man införa ett alternativ med en tystare och en bullrigare sida. I stadsmiljö med stora trafikleder är det ofta mycket svårt att uppfylla det generella bullermålet på alla sidor av en bostad, medan det går att få en sida av bostaden tystare än gränsvärdet. Om bostaden tillgodoses med en tyst sida bör man kunna acceptera en bullrig sida där bullret överstiger gränsvärdet.

Det är visserligen bara en början, och inte ett heltäckande “bullerprogram”, men frågan har fått fokus inom Folkpartiet. Folkpartiet anser att bullret ska minska, och att det ska minskas vid källan – inte dämpas bort genom vallar eller tjocka fönster.

Läs även andra bloggares åsikter om