Avknoppningar

Vi behöver lösa problemet med avknoppningar/ ”personalövertagande av verksamhet”. Det moratorium som nu just nu råder är mycket olyckligt, och jag har inte sett några tecken på att vi (Fp) som har personalansvaret för SLL har gjort några framsteg i detta ärende. Jag erbjuder därför ett förslag till formaliserad hantering som jag tror kan både ge pesonalen ett önskat ägarinflytande samtidigt som problemen med värdering inte ges möjlighet att lamslå avknoppningarna.

– – – – –

Jag föreslår en hybridlösning. Den organisation som eventuellt ska avknoppas ges en aktiebolagsstruktur där ägargruppen ”personalen”  har maximalt inflytande över verksamheten, tex genom att den tillförsäkras rätten att tillsätta vd. Samtidigt behåller SLL (genom Landstingshuset i Stockholm AB) en betydande ägarandel i bolaget för att ge båda parter (personal och SLL) tid att värdera bolaget på ett korrekt sätt. Under denna tid råder ingen utmanarrätt på verksamheten.

Initialt värderas bolaget till dess inkråmsvärde, och personalens aktier prissätts därefter. Inför ett komplett övertagande så ska resterande aktier prissättas så att det totala aktieköpet speglar bolagets verkliga värde. Aktieägaravtal måste upprättas för att reglera överlåtelser, samt begränsa SLL:s operativa inflytande.

Ett möjligt utfall av den slutgiltiga värderingen kan vara att personalen avstår från att köpa loss bolaget. Gott så, då fortsätter verksamheten i dess hybridform tillsvidare. SLL kvarstår som viktig ägare, och personalen behåller rätten att utse VD, men verksamheten ska komma att utsättas för konkurrensutsättning, på samma sätt som gäller för det fullt avknoppade bolaget.

Personalinflytande inom landstinget

Vid besök och seminarier så stiger två parametrar fram som viktigare än andra för att skapa en harmonisk arbetsmiljö:

  • God produktivitet – en organisation som upplevs leverera nytta inom rimliga budgetramar förefaller också ge en rimligt gott arbetsklimat. Yrkesstolthet har vi alla.
  • Påverkansmöjlighet på beslut från ledningen – när organisationen är organiserad så att beslutvägarna upplevs som rimliga (operativa beslut tas av de fysiskt närvarande, något mer långsiktiga beslut tas inom kretsen av ”kända kollegor”), så förefaller detta ge ett rimligt gott arbetsklimat.

Min slutsats av detta är, att FP inom SLL som mål bör ha att de ”ekonomiska organisationerna” bör krympas till att som mest omfatta något hundratal medarbetare. Med ”ekonomiska organisationer” menar jag den organisation som har en egen autonom budget, oftast innebär detta den organisation som har en egen VD. Samt att dessa organisationer bör ha tydliga och mätbara mål för verksamheten.

Förslagsvis används avknoppning som metod för att nå detta mål. Att skapa autonoma bolag, där SLL i slutändan endast har kvar beställarrollen, torde ge den mest robusta och högpresterande sjukvårdsorganisationen.

Nu är avknoppning lättare att förklara än att genomföra. Formella svårigheter, som osäkerhet kring hur en verksamhet ska värderas, har tillfälligt stoppat alla avknoppningar. Men man får inte glömma bort den osäkerhet, på gränsen till ovilja, som finns bland de som ska avknoppas. Det är inte givet att alla drömmer om att helt plötsligt stå som en delägare i ett personalkooperativ.

Jag föreslår en hybridlösning. Den organisation som eventuellt ska avknoppas ges en aktiebolagsstruktur där ägargruppen ”personalen”  har maximalt inflytande över verksamheten, tex genom att den tillförsäkras rätten att tillsätta vd. Samtidigt behåller SLL en betydande ägarandel i bolaget, dels för undvika lagkrav av upphandling, dels för att ge båda parter (personal och SLL) tid att värdera bolaget på ett korrekt sätt. Under denna tid råder ingen utmanarrätt på verksamheten.

Initialt värderas bolaget till dess inkråmsvärde, och peronalens aktier prissätts därefter. Inför ett komplett övertagande så ska resterande aktier prissättas så att det totala aktiekapitalet speglar bolagets verkliga värde. Aktieägaravtal måste upprättas för att reglera överlåtelser, samt begränsa SLL:s operativa inflytande.

Ett möjligt utfall av den slutgiltiga värderingen kan vara att personalen avstår från att köpa loss bolaget. Gott så, då fortsätter verksamheten i dess hybridform tillsvidare. SLL kvarstår som viktig ägare, och personalen behåller rätten att utse VD, men verksamheten ska komma att utsättas för konkurrensutsättning, på samma sätt som gäller för det fullt avknoppade bolaget.

Jag tror att modellen ger en relativt enkel väg till optimerat personalinflytande över verksamheten. När verksamheten övergått i bolagsform, och värderingen är fastställd, så ska verksamheten också konkurrensutsättas på sedvanligt sätt. Konkurrenstryck skärper prestationsförmågon hos organisationer, och därigenom uppnås även det första kriteriet för god arbetsmiljö – god produktivitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kollektivtrafikprogram för staden utanför tullarna

Trimma kollektivtrafiken!

En bärande idé med förslagen i denna skrivelse, åtminstone de flesta av dem, är att kapaciteten och komforten kan ökas rejält, utan alltför gigantiska investeringar. Tex skip-stop-tåg med omkörning: kostar i princip inget alls, men ökar kapaciteten ordentligt; i stället för nya spårvägar – bussgator i avvaktan på att finansiering finns, mfl. förslag i samma anda.

(Inledande kommentar: Detta är substanstexten i en motion inlämnad till Folkpartiet Stockholms stad. Den behandlas vid ett möte i december 2009.)

Bakgrund 1: Folkpartiet i Stockholms stad har antagit ett kollektivtrafikprogram, vars avslutande del riktade en uppmaning till ytterstadsföreningarna att komma med kompletteringar för att balansera programmets cityprägel. Detta är ett förslag till sådan komplettering.

Bakgrund 2: Trafikflödena på och kring infarterna till Stockholms innerstad präglas av underkapacitet, oavsett vilket perspektiv man anlägger. Biltrafiken präglas av köer och flaskhalsar, kollektivtrafiken av trängsel och brist på komfort, alla transportslag präglas av långsamhet. Detta ger att rejäla infrastruktursatsningar måste göras, inte minst inom kollektivtrafiken. Men en hel del kan göras också utan alltför tunga investeringar. Detta programförslag behandlar dylika investeringar, som ger snabba resutlat.1)    Ett övergripande mål för kollektivtrafiken är att den ska uppfattas som SNABB OCH BEKVÄM. Resan mellan bostad och arbetsplats (eller motsvarande) ska i normalfallet inte ta mer än 30 minuter, dörr till dörr.

_________________________________________________________________________

UPPDATERING 24 aug 2009: Debattera och kommentera, men gör det på den parallellpublicerade debattartikeln hos Gröna Liberaler: http://www.gronaliberaler.se/node/181/ Orsaken till parallellpubliceringen är rent teknisk: debattörer får bättre hjälpmedel för att hålla sig uppdaterade.

_________________________________________________________________________

Förslag A: FP ställer sig bakom mottot ”Snabbt och bekvämt” för kollektivtrafiken.

Förslag B: FP sätter som mål för kollektivtrafiken inom Stockholms stad, att sk arbetsplatsresor inte ska ta mer än 30 minuter dörr till dörr.

2)    Befintliga tunnelbanelinjer måste få fler spår, omkörningar måste vara möjliga. För att sk skip-stop-tåg ska bli meningsfulla, så måste snabbtåget kunna passera framförvarande tåg. På Gröna Linjen är detta möjligt vid tex station Åkeshov, men fler omkörningsmöjligheter måste till.

Förslag C: Skip-stop-tåg ska införas på de längre tunnelbanelinjerna (Hässelby, Farsta, Norsborg).

Förslag D: ”Omkörningsspår” införs på de längre tunnelbanelinjerna (Hässelby, Farsta, Norsborg).

3)    Omstigning mellan buss, pendeltåg, spårvagn och tunnelbana måste förenklas. Långa tunnelpassager bör förses med rullande gångbanor, långa gångvägar bör förses med matarbussar av flygterminalstyp (mest ståplatser, förarhytt i bägge ändar).

Förslag E: Förbindelsen mellan pendeltåg och tunnelbana vid stationerna Centralen och Farsta Strand ska förses med rullande gångbanor. Den rullande gångbanan vid Fridhemsplan bör förlängas till att omfatta hela gångtunneln.

Förslag F: Förbindelserna mellan pendeltåg och tunnelbana vid stationerna S:t Eriksplan – Karlberg, Odenplan – Östra Station och Medborgarplatsen – Stockholms Södra – Mariatorget ska betjänas med matarbussar av flygterminaltyp.

Förslag G: FP Stockholm bör verka för att även förbindelserna mellan stationerna Solna Station – Solna Centrum och Sickla – Sickla Udde ska betjänas med matarbussar av flygterminaltyp, samt att förbindelsen mellan pendeltåg och tunnelbana vid Sundbyberg ska förses med rullande gångbanor.

4)    Bekvämligheten för resenären måste förbättras. Alla större busshållplatser bör förses med heltäckande väderskydd. Liljeholmen är ett exempel på bra utformning, Vällingby ett exempel på rejält dålig utformning. Det måste också bli lättare att parkera bil och cykel vid de större terminalerna. ”Större busshållplatser” är inte bara hållplatser vid spårstationer, även de vid lokala köpcentra och andra viktiga platser ska räknas in i denna kategori.

Förslag H: Alla större busshållplatser ska förses med heltäckande väderskydd, inte bara regnskydd bredvid busskylten.

Förslag I: Alla tunnelbane- och pendeltågsstationer utanför tullarna bör byggas om till fungerande vänthallar för anslutningsbussarnas resenärer.

Förslag J: Infartsparkeringar för bilar ska utformas så att de klarar att härbärgera ett mycket stort antal fordon.

Förslag K: Väderskyddade cykelparkeringar bör inrättas vid samtliga ”spårstationer” och  hållplatser för blåbussar, samt vid andra större busshållplatser.

5)    SL:s underkapacitet är ett växande problem. Resenärer som inte kliver på vid ändhållplatserna kan inte vara säkra på att få sittplats. I många fall saknas dessutom snabba förbindelser mellan arbetsplatsområden, och ”deras” bostadsområden. Ny grepp måste prövas, och monopoltänkandet måste brytas. Befintliga men outnyttjade spår bör användas.

Förslag L: Släpp rätten att köra linjetrafik fri på de sträckor och de tider som SL inte klarar att hålla tillräcklig kapacitet, eller på sträckor där SL idag inte kör alls. (Dessa fri-linjer ingår då inte i SL, men kan naturligtvis anslutas till SL efter beslut i SL:s styrelse.)

Förslag M: Inrätta en ”rälsbusslinje” mellan Centralstationen och Albano (vid KTH).

Förslag N: I de fall där markreservationer för spårväg gjorts: Tag dessa reservationer i anspråk för bussgator, och inrätta blåbusslinjer i avvaktan på att ekonomi finns för att inrätta spårväg.

Förslag O: I de fall där planerad spårväg inte finns med i investeringsplaner inom 10 år, bör dessa linjer bjudas ut på koncession till privata aktörer.

Förslag P: Hastighetsregleringarna för sjötrafik måste moderniseras. I stället för att baseras på fart, bör linjetrafikens hastighetsreglering baseras på svall och andra eventuella skadeeffekter.

Förslag Q: Några busslinjer bör ändra karaktär, från ”rödbuss” till blåbuss:I Hässelby-Vällingby: 518, 543. I Bromma: 509

Förslag R: Blåbusslinjer saknas, och bör inrättas, längs följande sträckningar: Backlura – Vällingby – Ulvsunda Industriområde – Tomteboda.

Förslag S: Skip-stop-tåget från Hässelby bör växlas in på blå linjen mellan Thorildsplan och Rådhuset

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Återlämna åtminstone en smula av makten till folket

Sedan urminnes tider har makthavare tilldelat sig rätten att styra över de individer som bosatt sig inom deras maktsfär. När svärdet inte räckte som argument så hävdade makthavarna sin tillgripna rätt genom att påstå att den var tilldelad från Gud eller någon annan högre makt. Först med den (utmärkta) sociala uppfinningen liberal demokrati så har makten motiverats genom att den sägs vara sprungen ur de som makthavarna beslutar över.

Fortfarande tror sig dock majoriteten av dagens makthavare ha rätt till oinskränkt beslutsrätt över ”sina” medborgare. I Sverige är detta inte så förvånande, efter nära en mansålder av socialistiskt inspirerade regimer. Precis som gårdagens kungar talar många politiker om sig själva i formen pluralis majestatis – vi…

Sanna liberaler vet bättre. Redan de tidiga liberala filosoferna insåg att politikernas makt måste begränsas, och de levde ändå på en tid då denna maktutövning rent praktiskt inte kunde vara lika allomfattande som idag.

Ett sätt att återlämna makten över tillvaron, från den politiska sfären till det civila samhället, är att stipulera att om de, vars intresse lagen sägs skydda, är helt eniga i ett beslut så ska inga politiker kunna ändra på det beslutet.
Yrkande:
Folkpartiet bör verka för att

1) i de områden där så är möjligt, bör den slutgiltiga beslutsrätten överlämnas till medborgarna.

– Forstättningen av denna motionstext är ett (1) exempel på hur detta återlämnande kan ske. –
Fortsätt läsa Återlämna åtminstone en smula av makten till folket

Provvalskampanj pågår

Bloggpausen på ett år är nu över, det kliar i tangentbordsfingrarna. Den politiska tillvaron är full av dumheter som bara kräver min kommentar. (OBS: Ironi!)

I Folkpartiet pågår just nu arbetet med att ta fram kandidaterna till 2010 års val. Vi (stockholmare) som vill vara med har uppmanats att beskriva oss och vår politiska profil. Det som skrivs ska sedan preseneras för medlemmarna i en intern valbroschyr inför den interna omröstningen.

Gott så. Problemet är bara att vi förväntas göra det på 200 (två-hundra !) tecken. Ett politiskt manifest i Twitter-storlek. Det i sin tur ger naturligtvis att ingen tar texterna på allvar, utan internomröstningen blir en kompismätning. Den som lyckas mobilisera flest kompisar, eller är mest känd, får flest röster. Så är det, och det tar några år innan man förstått detta spels regler, vilket ger att många förstagångskandidater är naivt förhoppningsfulla, och lagom till valet blir lika resignerat besvikna.

Den interna maktkampen är tämligen likartad mellan alla större organisationer som jag sett inifrån, oavsett om det varit företag, politiska partier eller idellea organisationer. Det är ett nollsummespel, där någon vinner på någon annans bekostnad. Tacka vet jag den “riktiga” världen, där samarbete kan öka storleken på bådas kaka, utan att någon tredje behöver få en mindre del.
Nå – min 200-teckenstext blev denna gång:

Leiph levererar: medborgarmakt, miljö och kultur. Politiker och tjänstemän tilldelar sig allt mer makt. Inte bara FRA, även bostäder och sjukvård mm – genompolitiserat! Makten åter till MEDBORGARNA!

Infra-satsningar bra för kulturen

Det politiska uppdraget innebär ju i första hand ett fokus på verksamhetens ekonomi. För Stockholm läns museum (jo – det ska vara särskrivet) så är de offentliga anslagen inte allt, de motsvarar knappt 60% av intäkterna för årets budget. Resten förväntas komma som externa beställningar på uppdrag.

Uppdragen kan förstås vara av allehanda slag, men vanligast är uppdrag inom kulturminnesvård (tänk: gamla hus) eller arkeologiska utgrävningar.

Vid större byggprojekt, som vägar eller järnvägar, så är det nästan alltid någon fornlämning som berörs. Även om projekterarna numera försöker att undvika dragningar genom kända fornlämningar, för att slippa utgrävningskostnader, så går det inte alltid att undvika. Det ger att bland de som är först på plats vid ett infrastrukturbygge finns – arkeologerna.

Några av läsarna kanske vet att järnvägen mellan Karlberg och Kalhäll ska breddas till fyra parallella spår. Det arbetet startar nu i sommar, just genom att Stockholms läns museum har fått ett arkeologiskt uppdrag. Man vet redan idag att det finns två bosättningar i närheten av Barkarby, och utgrävningarna kring dessa startar nu i dagarna.

För arkeologer så är stora vägsatsningar bra, det ger tillfälle att undersöka marken. Normalt kostar utgrävningarna av större projekt motsvarande ca 1% av projektets totalkostnad. Infrastruktursatsningar är alltså bra även för kulturen.

Länsmuseet mars 2009

Det politiska uppdraget innebär ju i första hand att se till att verksamheterna är välskötta, och att budgetar är i balans. Jag har tidigare tagit upp den ekonomiska situationen för Stockholm läns museum (jo – det ska vara särskrivet). De bistrare tiderna kommer definitivt att påverka även muséet – det finns risk för uppsägningar. Denna gång tänkte jag behandla verksamheten ur operativ synvinkel.

När det gäller kulturella verksamheter så kan det vara svårt att bedöma vad som ryms i “välskött”, mycket kan tolkas som smakfrågor. Men just nu finns det en unik chans att jämföra hur två muséer arbetar med likartat material.

Länsmuseet visar just nu utställningen “Skuggan av en man“, som presenterar vad man fått fram av fynden vid en utgrävning vid Norrortsleden. Det är en högreståndsgrav från folkvandringstiden, just denna grav dateras till
500-talet. Museet har alltid fri entré.

Besök (också) Historiska Museet – fritt inträde på torsdagskvällar, och titta särskilt på “Forntider”, den första utställningen som ligger i anslutning till cafeet. Utställningens tema är likartad länsmuseets “Skuggan av en man”, och ger ett intryck av att ha kostat mycket att sätta upp med montrar, miljöer och multimedia.

Trots det så vinner länsmuseet på K.O. när det gäller att berätta om fynden, hur man arbetat arkeologiskt, och i vilket större historiskt sammanhang man kan tolka fynden.

Jag tycker att verksamheten på Stockholm läns museum är välskött ur operativ synvinkel.

Åk gärna till Dieselverkstaden (Sickla köpstad) och skaffa dig en egen uppfattning.

I styrelsen för Stockholms Läns Museum

Jag sitter numera i styrelsen för Stockholms Läns Museum, som kan liknas vid ett hembygdsmuseum för Stockholms län. Man dokumenterar och tillgängliggör länets kulturarv och konstmiljö, framförallt genom skyltar och utomhusmärkning. Dessutom har man ett pyttelitet museum i Sickla köpstad.

En annan del av museets verksamhet är den sk museipedagogiska verksamheten, där man lär ut till skolor och hembygdsföreningar hur ett museum kan ’utnyttjas’. Jag driver linjen att detta samarbete med framförallt hembygdsföreningarna måste utvecklas.

Kulturpolitikens mål bör vara att stärka medborgarnas möjligheter att gestalta sig, och inom länsmuseets domäner så blir det då naturligt att stärka hembygdsföreningarnas egen kompetens. (Se gärna *här* där jag utvecklar detta resonemang.)

Parallellt med dessa verksamheter, som är de som bedrivs i enlighet med museets stadgar skrivna av bla landstinget, så bedriver man också arkeologiska utgrävningar. Detta sker som en uppdragsverksamhet, där det är exploatören (tex vägverket) som bekostar utgrävningen. I dessa bistrare tider, så minskar uppdragsverksamheten.

Det lite oglamorösa landstingsuppdraget är att säkra de stadgeenliga verksamheterna. Det gör att styrelsearbetet till stor del måste fokuseras på museets ekonomi. Det finns risk för att museet måste minska personalstyrkan.

Almedalen 6 juli – min sammanfattning

Almedalsveckan är avklarad. Nu, några veckor senare försöker jag minnas om det var något av de evenemang jag besökte som gav intryck eller avtryck. Alla faktauppgifter om arrangemangen är hämtade från Almedalsveckans officiella hemsida.

Söndag 6 juli

Vem bestämmer i vården? 11:00 – 12.30, Vårdförbundet

Panelsamtal mellan politiker, tjänstemän, profession och medborgare. Hur avgörs vilken vård jag får – vilken vård det finns tillgång till? Resultat från Vårdförbundets undersökningar 2007 och 2008 presenteras.

En ganska tråkig tillställning. Inga nya tankar, inga gränsöverskridande dialoger. Det kan ju naturligtvis till viss del bero på att det var utomhus (under markiser) och regnade. Men de åsikter som framfördes var hämtade ut formulär 1A: En patient (som också arbetade som veterinär) redogjorde för alla turer som han drabbats av. De ditbjudna politikerna malde att “vi har ju försökt”, “vi får titta på det här”, och så vidare. Vårdförbundet ville att ‘man’ skulle satsa mer på patientinflytande, men inte via vårdval, och att sjuksköterskorna satt på lösningen till en fungerande vårdapparat. Möjligtvis kom det som en överraskning för en av politikerna att sjuksköterskorna tycker att läkarna ägnar sig åt skrå-skyddande verksamhet.

Hur gör vi klimatmärkningen mest effektiv? 14:00 – 16:00, KRAV och Svenskt Sigill

Sören Persson, vd Svenskt Sigill och Bo Berg, ordförande KRAV, redovisar status i arbetet med en svensk klimatmärkning. Därefter paneldebatt med Sören Persson, Bo Berg samt Pia Lindeskog, chef KF Konsument under ledning av Jessica Cederberg Wodmar, klimatkommunikationsansvarig Naturvårdsverket.

Ett bildande seminarium. Krav och Svenskt Sigill arbetar med att ta fram kriterier för hur man skulle kunna klimatmärka livsmedel. De visade upp en ögonblicksbild av det pågående arbetet. Just nu verkar man luta åt att ett klimatmärke ska visa vem som är ‘bäst i klassen’, men att märket inte ska kunna användas för att välja mellan olika typer av livsmedel. Man tror att detta ska göra själva märkningsarbetet enklare. Den brittiska livsmedelskedjan Tesco framhölls av alla som en pionjär i klimatarbetet. De hade försökt att införa en CO2 märkning på alla livsmedel, liknande innehållsförteckningen, men givit upp.

En särskild eloge till moderatorn Jessica Cederberg Wodmar, kunnig, offensiv och saklig. Alla tilläts tala till punkt, men ingen kunde börja bluddra eller tilläts smita från att svara på en ställd fråga.

Jan Björklund, Folkpartiet. 19:00 – 19:30

Jan levererade ett typiskt Björklund-tal. Han är en bra talare, med goda retoriska knep. Men jag hade hört allt förr, så det blev lite antiklimax.

Efterfrågat med dagens partiledare, 20:15 – 21:15, Fjärde Storstadsregionen

Politisk utfrågning av Folkpartiets partiledare Jan Björklund med Lars Adaktusson och Göran Gabrielsson.

Här var Björklund den bäste på scen. Visserligen är Göran Gabrielsson en gudabenådad imitiatör, men varken han eller Lars Adaktusson var varma i kläderna så skämten blev grabbiga och frågorna platta.

Nikodemuskväll – det goda samtalet med företrädare för dagens parti, Birgitta Ohlsson 22:00 – 22:45, Svenska Kyrkan m.fl

Varje kväll under veckan inbjuds aktuellt parti till ett spännande kvällssamtal i domkyrkan. Det goda samtalet. Inte debatt. Inte utfrågning. Utan ett öppet, ärligt och gott samtal om det som uttryckts tidigare under dagen. Samtalsledare: Helle Klein, Mikael Mogren och Eva Lindqvist Hotz.

Samtalet inleddes lite trevande och högtravande, där prästerna betygade sin vördnad för Birgitta. Men efterhand så släppte deras blygsel, och ett trevligt samtal kom igång. Under samtalet berättade Birgitta Ohlsson att hon ångrade sitt FRA-röstande, att hon nu ville ha röstat mot lagen.

Men det var när hon började berätta om sitt Afrikaengagemang, och hur hon reagerat när flera av hennes Zimbabwiska vänner mördats av regimen, som detta evenemang lämnade jippostadiet. Den glöd som Birgitta då visade, var det få under veckan som matchade.

_________________________________
Pingat på intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

FRA: medborgarnas åsikt utan värde, säger (m)

Tankesmedjan Fores anordnade ett seminarium under rubriken “Efter FRA-lagen“. Välbesökt, en kvart före start så var det nästan helt fullsatt. Man kan se en videoupptagning *här*.

Ingen av FRAlagens försvarare förstod argumentet om att FRA-lagen ger ett verktyg för kommande regeringar att avlyssna enskilda. Alla (Annie Johansson (c), Mikael Odenberg (m) fd försvarsminister, och Håkan Jevrell (m) statssekreterare hos försvarsminister Sten Tolgfors) upprepade att spaning på det svenska folket kommer inte att ske, därför att det är olagligt. Att SÄPO, IB m.fl just spanat på svenskar, trots att det var olagligt, föreföll dem helt irrelevant.

Irrelevant är också det svenska folket åsikt, åtminstone enligt Håkan Jevrell. På en direkt fråga angående lagrådets uttalande om lagars legitimitet (…myndigheterna inte får ges så vida befogenheter att medborgarnas tilltro till dem påverkas negativt…), svarar han (lätt redigerat): Medborgarna är företrädda genom riksdagens ledamöter. Om de accepterar en lag, så är lagen accepterad av medborgarna. (Ca 1:50 in i filmen.)
____________________

Andra bloggar om:

Visby, Almedalen, FRA och vikingar

På plats i Visby igen.

Politikerveckan har startat, jag skiver nog inget eftersom almedalsbloggen (originalet!) skriver så mycket, bättre än jag.

Dock – jag tipsar om att Fores har ett seminarium på temat “Efter FRA-lagen” på Onsdag.

Eftersom vi nu är på Gotland och i Visby, så puffar jag ånyo för min handelsfararteori om vikingar och Hansan. (För övrigt så lägras jag i ett hus som är byggt 1250 – efter vikingarna, och nästan före Hansan. Det är häftigt på många sätt.)

____________________

Andra bloggar om: , , ,