Minskat kollektivresande, inte en prisfråga

...bland annat om sjukvård, kollektivtrafik och landsting, Dagsedlar

Sveriges Radio uppmärksammar en rapport från Vinnova som undersökt hur den lokala och regionala kollektivtrafiken står sig i förhållande till privat bilåkande. (Minns att även charterresor till Mallorca är en slags kollektivtrafik. Där står sig bilen slätt.)

Vinnovas rapport, och därför också rapporteringen kring den, fokuserar på sambandet mellan resandet och kostnaderna för resorna. Och så räknar man fram att eftersom bilåkandet blivit relativt sett billigare, så är det orsaken till att det lokala kollektivresandet minskat – Stockholm undantaget.

Jag tror inte att det är en riktig slutsats. Det man gjort är att man undersökt de samband som är enkelt mätbara: kostnader, antal resande, bilinnehav, trafikutbud, sysselsättningsgrad etc. Man saknar helt parametrar för den upplevda kundnyttan, och ändå är det den viktigaste parametern vid alla köp. När de flesta nu i Sverige har råd att välja mellan privat bil eller kollektivt resande, så blir komfort och restid viktigare än några hundralappar hit eller dit.

Jag deltog i en arbetsgrupp som tog fram ett underlag för ett trafikprogram, för några år sedan. Läs gärna hela rapporten, vi förökte se resandet ur många olika aspekter. Alltid kan det inspirera något litet…

Där konstaterade vi att det viktigaste kravet för att vinna bilister för kollektivresande var att “transporterna mellan hem och arbetsplats skulle vara snabba och komfortabla”. Detta kunde till exempel brytas ner till följande punkter:

  • om kollektivtrafiken ska framstå som ett attraktivt alternativ, måste resan vara lika snabb och bekväm som med en egen bil [vilket alltså är uppfyllt för resor till Mallorca… min anmärkning av idag]
  • väderskyddade hållplatser
  • lättillgängliga parkeringsplatser för pendlare

Kravet på att resan skulle vara snabb ströks i det slutgiltiga programmet, det ansågs vara alltför radikalt. Fortfarande finns det inte något parti som kräver snabba resor, alla pratar om turtäthet, lågt biljettpris eller kaffeserveringar i vänthallarna.

________________________

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: ,

Mer om byggärenden

...bland annat om ansvar och "någon-annan-ismen", Dagsedlar

Enligt ett inslag på SvD:s webbtv, så har kommunen förelagt en fastighetsägare ett vite på en halv miljon kronor, därför att grannarna inte gillar utséendet på tomten.

I 63 år har Rune Stockhaus bott i sitt hus i Älvsjö i södra Stockholm. Men sedan grannarna klagat över att huset är förfallet och att det är skräpigt på tomten hotas han av ett vite på omkring en halv miljon kronor. Trots Runes försök att städa upp och reparera har myndigheterna dömt ut hans hus.

I inslaget säger den moderate kommunpolitikern Ingvar Snees:

“Jag tycker att det ser ganska skräpigt ut på tomten, och huset ser ju ut att vara i dåligt skick.” “Man måste inom stadsplanelagt område hålla sitt hus välvårdat, och även sin trädgård välvårdad. Det finns många skäl till det: Det är naturligtvis grannarna, men också av säkerhetsskäl, att inte saker ramlar ner i huvet på folk som har anledning att besöka huset.”

(Med alla de reservationer som kan behövas, jag har bara sett just detta inslag om ärendet.)

Detta är dumheter. I andra sammanhang så har jag argumenterat för att byggnadsnämnders makt ska inskränkas kraftigt, och detta inslag är ytterligare ett skäl till att minska politikers makt.

Ur nämndprotokollet:

Brister på bostadshuset som skall åtgärdas, dvs reparera, komplettera och måla, ståndrännor och stuprör, reparera fasaden, putsa husets alla fasader, måla alla fönstersnickerier och vindskivor. Reparation av trappa och trappräcke. Brister på uthus/garage som skall åtgärdas dvs reparera, komplettera och måla, ståndrännor och stuprör, reparera fasaden, putsa uthusets/garagets alla fasader, måla alla fönstersnickerier och vindskivor.

Tomten skall hållas i vårdat skick på så sätt att grenhögar och rishögar tas bort från fastigheten. Upplag av diverse byggnadsmaterial under skärmtak skall tas bort. Skärmtaket med reglar skall tas bort. Grind och staket skall målas. Gamla tegelplattor skall tas bort från fastigheten.

Såvitt framgår av inslaget, så är tomten inhägnad. Det ger att inga barn, hundar eller andra riskerar att skada sig. Det ser inte heller ut som om tomten skulle dra åt sig råttor eller andra skadedjur. Det som återstår är att någon vän av ordning anser att fastigheten inte är estetiskt tilltalande. Ingvar Snees et co, tillsammans med de (fega) anonyma grannar som anmält husägaren gör sig till domare över någons livsstil. En livsstil som bara stör den som kikar över staketet.

Det feg-grannarna borde göra är att prata med fastighetsägaren, i stället för att springa till politikerna. Om de inte lyckas nå en samförståndslösning, så får väl grannarna sätt upp ett “utsiktsskydd” på sin egen tomt, så att de slipper se den vederstyggliga granntomten. Inte begära att någon annan ska anpassa sig efter deras estetiska nycker.

Den moderate politikerna bör genast lägga ner denna strid, det anstår inte någon från ett parti som säger sig vilja öka friheten, att driva ett sådant här ärende. Hela nämnden, inklusive mina folkpartistiska vänner, bör skämmas för att de nedlåtit sig till denna gruppmobbing.

Det är berättelser av detta slag, som väcker min anarkistiska ådra – kanske vore en värld utan politiker en bättre värld att leva i?

___________________________

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: ,

Jag gillar julen!

Dagsedlar

Visst kan det under enstaka moment vara frustrerande jobbigt med jul. Som att stå i en evighetslång kö, bara för att få köpa den där omistliga julbordsingrediensen som glömdes igår.

Men ändå, jag tycker att det finns något upplyftande i tron på att vi fortfarande beter oss glatt lyckligt på samma sätt som när bronsålderns nybyggare ristade sina solhjul på berget. Samt att vi fortfarande kallar festen för jul – precis som de.

(Orden ‘hjul’ och ‘jul’ kanske inte hänger ihop, en skojig teori om att ordet ‘jul’ (yule) kommer från tiden före indo-européernaoch är äldre än ordet ‘hjul’ lanseras här. Lite mer att läsa finns här och här.)

Det känns ganska lätt att tänka sig in i gamla tiders umbäranden så här års. Mörkt, kallt, inga frukter eller bär att plocka. Rå-kallt och blött. Snön, eller framförallt isen på sjöarna, har ännu inte kommit på allvar, så det går inte att ta sig någonstans. Tillvaron kändes säkert lika dyster för dem som för oss.

Vad göra? Jo, skaka fram någon präst/stjärntydare som förkunnar att “Nu vänder det”, och ordna med fest! Samla släkt och vänner. Häng upp en mistel och våga starta pusskalas. Slakta grisen, och ät upp den – här och nu!

Att vi idag köper en ny, dyr, leksak i stället för att stå och slabba med grisblod, är nog bara en modernare variant på det urgamla frossartemat. Hysteri? Nja. Frosseri? Javisst – bejaka vilden i dig. En gång om året var det tillåtet att leva som om var dag var den sista.

De kristna hade inget emot detta festande, tvärtom. De förlade ju Jesus födelsedagsfest till julen. (Glöm för övrigt bort allt som sagts om Luther och asketism. En präst som gängar sig med en nunna och får sex barn vet hur man förlustar sig, tro inte annat. Det var maktens män på 1600-talet som ville göra Sverige tråkigt.)

Dessutom är ju julen en sanslöst lång fest – sex veckor. Generationers klokskap har sett till att regissera den så att partystämmningen verkligen toppar på ‘dan’. Officiellt börjar den med första advent, även om det nog händer att man tjuvsmakar på glöggen lite tidigare. Mitt under förfesten så kommer Lucia svepande. (Egentligen så vill vi ju alla ha glitter i håret – eller hur?)

Sedan blir det tolv dagar av klimax: julafton, juldag, annandag, nyårsafton, nyårsdag, trettondagsafton, trettondag… försök inte att påstå att mellandagarna är produktiva arbetsdagar för andra än handlarna. Efterfesten blir naturligen lite loj, men ända fram till tjugondag Knut så är det officiellt jul, och alltså helt OK att gå och snatta sill och korv ur kylskåpet.

Jul har vi firat i norden i två- tre- kanske fyratusen år, långt före alla nutida nationer, påvar och profeter. Bara det är skäl nog för att gilla julen.

Heja – mer jul!

___________

Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: , ,

Om rosa dörrar – avskaffa byggloven!

...bland annat om ansvar och "någon-annan-ismen", Dagsedlar

Någon stolle till tjänsteman tycker inte om den rosa färgen på en dörr och kräver att dörrägaren ska begära bygglov för ommålningen. Dumheter.

Jag har skrivit om det förr.

Om “dörrens” grannar tycker att det är OK med en rosa dörr, så ska inga andra – inga som helst andra – komma med maktspråk och bullra. Kommunernas planmonopol bör avskaffas, byggnadsnämndernas inflytande drastiskt minskas. Om grannarna accepterar bygget, så ska det räcka. Punkt.

Long time – no web-see

Dagsedlar

Det har blivit glest med bloggandet nu.

Den som letar orsaker, slipper leta i “trött efter valet”- eller valförlust-hörnet. Icke. Fylld av energi över att ha varit med i det segrande laget (även om vi i backlinjen kanske släppte in väl många bollar i slutstriden), så kastar jag mig över de uppgifter som blev liggande: Starta företag, renovera badrum, blåsa liv i partinätverk, med mera.

Och eftersom jag inte vill blogga om att ‘i dag har jag köpt brädor’ eller något annat organisatoriskt, så blir det lite glest. “Things takes time”. Lite mindre av dagsedlar en tid, men några längre och tyngre artiklar lite då och då. Som idag angående idén om att Folkpartiet är ett mittenparti. Mitten av vaddå? Näe, liberal var ordet. sa Bull.

Folkpartiet inget mittenparti

Texter med lång hållbarhet

I eftervalsdiskussionerna så uttalar sig många på temat att vi i Folkpartiet måste bli tydligare, mer ideologiska, mer profilerat. För att i nästa mening hävda att Folkpartiet är ett mittenparti.

Detta är att låta sig luras in i socialdemokraternas debattfälla. Socialdemokraterna har ett (förvisso legitimt) intresse av att beskriva politiken enligt en höger-vänsterskala, där de gärna skräms med ett högerspöke.

Men bland de som seriöst arbetar med att beskriva ideologier och partier så har man sedan länge slutat att använda höger-vänstermetaforen. Den grafiska bild som idag har störst spridning är en triangel.

I triangelns hörn återfinner man Liberalism, Konservatism och Socialism. Själv brukar jag rita en triangel, som står på spetsen. I det övre vänstra hörnet hittar man liberalismen, i det högra finns konservatismen, och nere i avgrunden befinner sig socialismen.

Bilden är väldigt lättkommunicerad, jag använde den flitigt i valstugan. Man kan visa många saker; att liberalismen är en vänsterrörelse från upplysningstidens Frankrike, att det finns ett frändskap med konservativa (marknadsekonomi tex), men också att några av de socialistiska ideérna är gemensamma med liberalismen (solidaritet tex).

Sedan kan man ju alltid avsluta med en fråga: Vill du att staten/politikerna ska bestämma – välj socialismen. Vill du att klanen/kaplanen ska bestämma – välj konservatismen. Men vill du själv bestämma – välj liberalismen.

Folkpartiet ska inte vara något mjäkigt “mittenparti”. Vi måste även i ord och bild försvara liberalismen.

Sidan 2 nere

Dagsedlar

Jämmer, en av mina bästa sidor syns inte.

Av någon anledning så har blogglistningen på Sidan 2 hakat upp sig. Man kan fortfarande läsa det allra senaste inlägget från de bloggar jag följer, genom att gå till http://www.leiph.se/blogg-grannar/bloggview men det är då bara ett inlägg per blogg.

(Lite teknik: Det är samma skript i bakom båda länkarna, det enda som skiljer är sorteringsalgoritmen. Den ena sorterar på datum, och tar bara med de 100 senaste artiklarna. Den andra sorterar i bokstavsordning, och tar bara med en (1) artikel per blogg. Mycket mystiskt att datumsorteringen inte fungerar.)

Uppdatering: Det verkar vara något med kapaciteten på servern, just nu klarar inte Sidan 2 av att följa samtliga bloggar i min bloggroll. Om jag krymper antalet något litet, så fungerar det. Otur för de som har hamnat långt ner i listningen, de kommer inte med just nu. (Dessutom verkar Blogspot ha gjort om sin atom-feed, så många blogspot-bloggar blir daterade till 1970. …datorer…suck…!)

Östatsfasoner i Småland – JO kritiserar polisen

Dagsedlar

Jag skickade en anmälan för nästan exakt ett år sedan till JO, med anledning av att Polisen och fackföreningen Transport samarbetade vid en poliskontroll. Jag skrev bland annat:

Jag ber JO utreda huruvida det kan anses ligga inom polisens uppdrag att på detta sätt låna sin auktoritet i samband med myndighetsutövning, till att stötta den ena parten i en aktuell politisk fråga.

Anmälan fick diarienummer 4290-2005. Eftersom fler anmält samma sak så behandlades anmälan under diarienummer 4241-2005.

JO har nu svarat:

Kritik mot Polismyndigheten i Jönköpings län med anledning av myndighetens samarbete med Svenska Transportarbetareförbundet vid en trafikkontroll

– – –

Enligt [JO:s] uppfattning framstår det … som uppenbart att Transports närvaro vid kontrollplatsen i huvudsak hade ett arbetsrättsligt syfte… Det är självfallet inte en uppgift för polisen att samarbeta med ett fackförbund i en sådan sak.

Enligt polismyndigheten upplystes dock förarna om att kontakten med Transports representanter var frivillig. … I en sådan situation kan man emellertid diskutera vilket mått av frivillighet som ligger i ett jakande svar från en förares sida. …En polisman som ingriper i myndighetsutövning rent faktiskt ger uttryck för samhällets maktbefogenheter… och att saken också torde uppfattas på det sättet av den person som ingripandet riktar sig mot och som därför befinner sig i ett sådant underläge att det strängt taget aldrig kan bli tal om någon egentlig frivillighet.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.

Det är kul att inte bara ha rätt, utan att också få rätt.

– – –

Pingat på Intressant Andra bloggar om:

Några sjukvårds-ekonomisk-politiska mål för 2010

...bland annat om sjukvård, kollektivtrafik och landsting, Texter med lång hållbarhet

Just denna artikel är nog lite “sjukvårdspolitikernördig”. Det handlar om vilka rattar och skruvar som måste justeras för att få ett fungerande liberalt sjukvårdssystem. Eller – riktigare – mina förslag till några mål för den politiska verksamheten. Det finns säkert fler som har goda förslag i samma riktning. För oss som är inne i fikonspråket är det mesta nog självklart, men det kan ju tänkas att någon utanför den närmaste landstingskretsen lyfter ett undrande ögonbryn. Därför har jag lagt in några länkar som jag hoppas kan vara förklarande.
Fortsätt läsa Några sjukvårds-ekonomisk-politiska mål för 2010 →

Citybanan

Dagsedlar

Alliansledarnas ställningstagande kring citybanan är svårbegripligt, utom ur en ekonomisk aspekt. Den nya tunneln verkar bli ohyggligt dyr. Å andra sidan så har en järnvägstunnel en avskrivningsperiod som räknas i sekler. Den nuvarande tunneln (sammanbindningsbanan) stod klar 1871, och kommer nog användas ett tag till.

Det man nu förespråkar är troligen att lägga ett tredje spår på centralbron, dvs byta bilväg mot järnväg.

Problemet (enligt Banverkets trafikledningscentral) är egentligen inte själva spårkapaciteten vid normal drift, utan Centralstationens kapacitet. Centralen klarar något fler tåg, om framförallt fjärrtågen inte stannar kvar utan genast körs vidare. Men Centralstationen klarar inte att svälja särskilt många fler resenärer.

Det stora lyftet för Stockholm skulle vara den nya pendeltågsstationen under nuvarande station, som skulle vara byggd för att klara växlingen mellan pendeltåg och tunnelbana. Samt en ny pendeltågstation i närheten av Odenplan som skulle avlastat Centralstationen.

Dock, ett tredje spår gör åtminstone sammanbindningsbanan mindre störningskänslig.

Men, som sagt: Beslutet om Citybanan är svårbegripligt. Det visar egentligen bara att behovet av att införa regioner, som tar över ansvaret för infrastrukturinvesteringar från staten, är akut! Det är uppenbart att rikspolitikerna bör hållas borta från våra transportleder.
__________________

Andra bloggar om Citybanan.

Yttrandefrihet vs Våldsverkare: 0-1

...bland annat om internationella frågor, ...bland annat om yttrandefrihet och kultur, Texter med lång hållbarhet

Grattis våldsverkare. Ni vann denna rond:

Deutsche Oper i Berlin har beslutat att ta bort Mozarts opera Idomeneo från repertoaren. Orsaken anges till att

Berlins säkerhetsmyndighet bedömt att denna uppsättning med en slutscen som är en uppgörelse med de stora världsreligionerna inklusive Islam, kan innebära en okalkylerbar risk för operahuset.

SR Ekot beskriver slutscenen:

I slutscenen går Idomeneo ensam ut på scenen och ur ett blodigt bylte tar han fram de avhuggna huvudena av Neptunus, Kristus, Muhammeds och Buddhas avhuggna huvuden och ställer dem på stolar. Budskapet enligt recensenter då [mars 2003], är att världen vore en bättre plats utan religion, vars konflikter har miljontals offer på sitt konto.

Operaledningen fattar nog rätt beslut. Om polisen varnar, så tar man på sig ett stort ansvar om varningen ignoreras. [Även om Jan Guillou har en avvikande uppfattning.]

Men det är rent för dj-igt (kan utläsas: beklämmande) att inga ledande politiska företrädare har stått upp och försvarat yttrandefriheten mot fanatiska våldsverkare. EU:s toppledare borde se till att bjuda in sig till Deutche Oper, till en egen förevisning av Idomeneo!

Jag har sagt det förr: Militanta fundamentaliser finns bland alla schatteringar. Ingen anklagade svenska socialdemokrater för att ha någon närmare intressegemenskap med sjuttiotalets vänsterterrorister. Men socialdemokraterna var – tyvärr – tvungna att, och satte en ära i att “hålla rent på vänsterkanten”.

På samma sätt måste – tyvärr – de sansade muslimerna nu hålla rent på sin extremflygel.

Amos Oz har uttryckt detta väldigt bra:

Fanatismen [är] äldre än islam, äldre än kristendomen, äldre än judendomen, äldre än någon ideologi eller religion i världen. Fanatismen är tyvärr en ständigt närvarande beståndsdel i den mänskliga naturen, en ond gen, om man så vill.

– Människor som bränner moskéer och synagogor i Europa, som spränger abortkliniker i USA, skiljer sig inte från bin Ladin när det gäller vilket slags brott de begått, utan bara i brottens skala.

– Fanatism är ofta kopplad till en atmosfär av djup hopplöshet. När människor känner att det inte finns annat än nederlag, förödmjukelse och värdelöshet kan de ta sin tillflykt till olika former av desperat våld. Enda sättet att slå tillbaka hopplösheten är att skapa och sprida hopp, kanske inte bland fanatikerna men bland de sansade.

– För de sansade människorna existerar faktiskt. Jag menar att det inom varje samhälle bara är de sansade som är i stånd att tygla fundamentalismen. Måttfull islam är den enda kraft som skulle kunna tygla fanatisk islam. Måttfull nationalism är den enda kraft som kan tygla fanatisk nationalism.

Just så, de sansade människorna behöver “eldunderstöd”. Köp Libanesiskt vin!

________

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: ,