Jordaniens drottning – web 2.0

...bland annat om internationella frågor, ...bland annat om yttrandefrihet och kultur, Dagsedlar

Via Global Voices (på sidan 2 – förstås) hittar jag en artikel om att Jordaniens drottning Rania börjat vlogga. Via en filmsnutt på YouTube så uppmanar hon till debatt och dialog mellan arabvärlden och väst.

Hennes metod är att bemöta de stereotyper om araber som florerar:

From now until August the 12th, which is International Youth Day, I hope to be receiving from YouTubers some of the questions that they have and some of the common stereotypes that they hear about the Arab world and I will try to break them down one by one and address them. I will also be encouraging YouTubers to help me out and address some of these stereotypes so I will be relying on your skills and creativity so that we can all get this right

…Do all Arabs hate Americans? Can Arab women work?…

Alldeles utmärkt. När hon vederlägger att “araber hatar väst” så är det inte bara ett starkt stöd för oss som tror på internationellt utbyte, frihandel, debatt och dialog. Det är också en kraftig moteld mot de mörkermän som gärna vill skapa motsättningar mellan olika kulturer – må de sedan sitta skäggprydda i grottor i Afghanistan, eller paradera slätrakade under vitsippor i Landskrona, eller uppträda någon annan stans.
__________________

Intressant!!!

Andra bloggar om: ,

F.A.Q. om Vårdval Stockholm

...bland annat om sjukvård, kollektivtrafik och landsting, Texter med lång hållbarhet

Hur kan valfrihet öka tillgängligheten och kvaliteten?

Genom att patienterna har makten att välja – och välja bort mottagning och läkare. Den mottagning och läkare som inte fungerar, dit man inte får komma inom rimlig tid eller där man får ett felaktigt bemötande, får helt enkelt inte så många patienter.

Varför ökar den rörliga ersättningen?

För att öka tillgängligheten. Den rörliga ersättningen blir en större del av den totala ersättningen, mottagningen får mer betalt per besök och mindre i fast ersättning. Och för att få den fasta ersättningen måste patienterna välja mottagningen ifråga – det är inget områdesansvar.

Vilka patienter ger mest betalt för mottagningen?

Eftersom de allra minsta barnen och de äldre invånarna har störst vårdbehov, är den fasta ersättningen högre för barn under 2 år och för äldre över 65 år, och ännu högre för äldre över 75 år.

Hur utformas vården efter patienternas behov?

Vårdval Stockholm ger utrymme för fler idéer i vården. Det finns inte en sanning om hur vården ska utformas eller en husläkarmottagning ska organiseras – det som gäller är att följa lagar, regler och etik. De med stora eller särskilda vårdbehov – det kan vara barnfamiljer, äldre, allergiker, eller funktionshindrade som diabetiker – har extra stor nytta av den ökade patientmakten.

Startar inte nya mottagningar bara i ”rika” områden? Kan de bli för många i t.ex. Stockholms innerstad?

Ett 15-tal mottagningar har startat hittills. Ett 25-tal till väntas starta under året. Flera öppnar i förorter, exempel Södertälje, Järfälla, Botkyrka (2), Huddinge, Haninge, Spånga, Södertälje, Upplands Väsby, Spånga/Tensta. Mottagningar etablerar sig där patienter finns – det är logiken i Vårdval Stockholm – och därmed helst där utbudet av vård tidigare inte är så stort.

Det finns ingen begränsning av antalet mottagningar, annat än den ekonomiska styrningen i att få tillräckligt många patienter och besök. Eventuell överetablering i vissa områden kommer därför att lösa sig naturligt. Vissa områden i länet har många arbetsplatser, inte minst Stockholms innerstad men också t.ex. Kista, och där verkar också fler mottagningar öppna nu när människor kan välja en mottagning nära jobbet och inte blir tilldelade en mottagning baserad på bostadsort.

Varför är det fritt fram att starta mottagningar?

Etableringsfrihet råder för alla som blivit godkända att driva en husläkarmottagning (eller BVC/MVC-mottagning, eller någon annan verksamhet som omfattas/kommer omfattas av vårdval). Det är en central del av vårdvalet för oss liberaler, och något som socialdemokraterna och vänstern vänder sig kraftigt emot. De vill inte släppa den politiska detaljkontrollen. För oss är det jätteviktigt att politiker eller våra tjänstemän inte styr vården i detalj, medicinska experter och människor själva vet bäst vilken vård som behövs och vart man vill gå för att få den.

Hur såg det gamla systemet ut?

Vårdval Stockholm ersätter ett tidigare system där vi dels hade sex kvardröjande ersättningssystem, från de gamla sex sjukvårdsområdena; dels olika avtal med en mängd olika mottagningar till följd av olika upphandlingar vid olika tidpunkter. Resultatet var mer eller mindre förvirrat, och inga raka samband fanns mellan vårdbehov och hur mycket betalt en mottagning fick.

Som exempel kan nämnas följande fasta ersättningar för olika mottagningar 2006 (snittet var 550 kr/patient): Fittja 940 – Alby 552, Akalla 668 – Husby 468, Rosenlund (Södermalm 778 – S:t Erik (Kungsholmen) 312. Den socioekonomiska ersättningen utgick till alla mottagningar och utgjorde en mindre del av de pengar som mottagningarna fick, som exempel: Akalla 220 kr per inv och år, Fittja 311, Rinkeby 295, Djursholmsdoktorn 68, Narvavägen 82.

Socioekonomisk ersättning tas bort – tas resurser därmed från utsatta?

Den socioekonomiska ersättning som fanns var en mindre del av skillnaden mellan olika mottagningar. Den var också mycket snårig och invecklad. Nu inför vi istället raka rör, mottagningarna får betalt för 1) de som aktivt väljer dem/deras husläkare och 2) de besök som görs på mottagningen, med en extra ersättning när det behövs tolk. Mottagningar tjänar alltså på att vara tillgängliga och på att få invånare att aktivt välja dem. Vi vill att fler ska välja sin egen mottagning, doktor och distriktssköterska och vi vill att fler besök görs i närsjukvården för att få en långsiktig, hälsofrämjande vård. Därför gynnar Vårdvalet ekonomiskt de mottagningar som når dessa mål.

Kan man inte ändra ersättningssystemet så att utsatta områden gynnas?

Vårdvalet behandlar alla patienter lika. Det är raka rör mellan patienternas val av och besök på mottagningarna och de pengar som betalas dit – ett slags vårdpeng. Ett förslag som landstinget redan vid beslutet om vårdval i juni 2007 har beslutat att undersöka är om man kan införa en tidsrelaterad besökersättning. Längre besök för mer komplicerade behov kan då få en högre ersättning.

Är Vårdvalet skrivet i sten, kan inget förändras?

Inget är skrivet i sten. Vi ser över, följer och utvärderar vårdvalet och dess effekter. Men det är väl tidigt att bestämma sig för resultatet efter bara några månader med Vårdval.

Kan man starta och driva en husläkarmottagning hursomhelst? Vilka regler gäller?

Det finns mycket tydliga regler för vårdvalsverksamheter. Man måste godkännas, auktoriseras och sedan följa den regelbok som gäller liksom landstingets allmänna villkor. Regelboken kan ändras kontinuerligt. Naturligtvis gäller övergripande lagar och regler för auktoriserade vårdgivare som för all annan vård. Landstinget har som ansvarig för att ge invånarna vård, också ansvar för att vårdcentraler, husläkare och distriktssköterskor sköter sitt jobb bra.

Hur ska det bli fler mottagningar, läkare och sköterskor?

Vårdvalet gör det mer attraktivt att arbeta och verka i närsjukvården. När man kan etablera sig fritt, när det blir större utbud också av arbetsgivare för vårdpersonal, så kommer fler läkare, sköterskor och andra att vilja arbeta med den långsiktiga, trygga, personliga, hälsofrämjande närsjukvården.

Meddelarfriheten för personalen – hur går det med den hos privata vårdgivare (som när alltfler privata vårdcentraler startar)?

I landstingets allmänna villkor för vårdgivare står nu att meddelarfrihet ska gälla. Det är viktigt för att personal ska våga ifrågasätta eventuella felaktigheter, eller slå larm till media.

Kan jag få nej när jag vill välja en mottagning och läkare?

Nej. Vårdvalet gäller alla invånare i länet, du har rätt att välja en mottagning och läkare var som helst, och de har skyldighet att ta emot dig. Bor du långt ifrån din mottagning och behöver hembesök, kan din mottagning lösa det med en mottagning närmare din bostad.

Om en mottagning läggs ned, får en patient som har valt den mottagningen brev om att man måste lista sig på nytt?

Huvudprincipen är att listning ska ske hos enskild husläkare. Om patienten så önskar kan dock listning ske på mottagning. Husläkaren är skyldig att informera listade patienter om läkaren slutar. Om mottagningen helt upphör ska Beställaren (landstinget) besluta om hur listan ska hanteras i varje enskilt fall. Patienterna kommer att informeras om vad som kommer att ske av beställaren.

Vad händer om läkaren man har valt tar ledigt, blir sjuk eller börjar studera?

Mottagningen har en skyldighet att ordna så att patienten får den vård som den behöver. I annat fall hanteras frågan som om läkaren upphör med verksamheten.

Hur ofta kan man byta husläkare / husläkarmottagning under ett år?

Syftet med husläkarsystemet är att det ska främja långvariga vårdkontakter. Det finns inga regler för hur ofta den enskilde patienten kan byta husläkare. Listningen slår igenom omedelbart. Husläkaren får betalt efter hur listan ser ut den sista varje månad.

Kan jag gå till en specialistläkare som tidigare? Kommer priset att ändras?

Det är fritt vårdval som tidigare. Det brukar gå snabbare att få vård hos specialistläkare om patienten har remiss från husläkaren. Remissen underlättar den medicinska kommunikationen. Patientavgiften är densamma som tidigare.

Kan jag gå till en annan vårdcentral än den jag är listad på om jag är bortrest eller jobbar långt från hemmet?

Om patienten behöver göra ett oplanerat besök och träffa en husläkare samma dag – har hon rätt gå till vilken mottagning som helst.

Kuratorer och psykologer – finns den hjälpen att få på vårdcentralen?

Vårdval Stockholm innebär en kraftfull satsning på psykosocialt stöd i primärvården. Det ska vara första linjens psykiatri. Det tak som finns möjliggör upp till 190.000 besök (beroende på hur många som listar sig; motsvarande 1 besök per 10 som aktivt valt en mottagning). 2007 gjordes knappt 80.000 besök. Alla mottagningar har skyldighet att erbjuda kurator/psykologsamtal till dem som behöver. Den ekonomiska ersättningen per sådant besök är rentav något högre än för läkarbesök.

Dock har vissa landstingdrivna mottagningar som tidigare hade många kuratorer som täckte även andra mottagningar, inte själva kunnat ha kvar lika många. Detta har dock inte inneburit att det har blivit färre kuratorer/psykologer. SLSO, som driver landstingsägda vårdcentraler, har kvar i princip lika många kuratorer som tidigare. Det borde finnas utrymme för kuratorer/psykologer att sälja sina tjänster till privata husläkarmottagningar för att de senare ska kunna uppfylla sina förpliktelser om psykosocialt stöd.

_____________________________

Pngat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Politiskt arbete kräver individuell uthållighet

...bland annat om sjukvård, kollektivtrafik och landsting, Dagsedlar

Det var det jag sa! (Läs vad jag sade.) DN släpper idag nyheten om att sjukvården i Stockholms läns landsting delvis omorganiseras – igen. Jag ska inte orda alltför mycket kring detta, läs artikeln i stället.

Däremot vill jag peka på att politiskt förändringsarbete tar sin tid. Det finns ibland en tro på att man som politiker kan förändra sakernas tillstånd genom ett klokt alexanderhugg. Så är det inte. (Så bör det inte heller vara. Om det räcker med snabba beslut för att förändra en verksamhet, så tyder det på att just den verksamheten inte bör drivas av politiska församlingar. I ett sådant fall bör det helst vara normala marknadsfunktioner som styr verksamheten.)

Våren 2004 skissade jag på några grundsatser för hur sjukvårdspolitiken ska utformas – se länken ovan. Det var inte alla i den folkpartistiska omgivningen som applåderade mina tankar den gången. I dag är det högsta sanning att resonera på “mitt” sätt.

Den första delen av det jag då skrev, genomförs nu. Det tog faktiskt bara fyra år. Det är snabbt i sådana här sammanhang.

Den som vill ge sig in i politiken bör ha samma syn på arbetet som en förälder bör ha på målet med barnuppfostran. Det tar några år innan tjatet ger resultat, men förhoppningsvis så sitter det där – så småningom.

Faktasamling om vårdvalet i Stockholm

...bland annat om sjukvård, kollektivtrafik och landsting, Dagsedlar

Det är svårt att hantera fakta i svåra frågor, det visar dagens två artiklar i DN och SvD om primärvårdsreformen i Stockholm. SvD skriver om förändringen, som om katastrofen vore nära – Vården flyttar från utsatta områden, samtidigt som DN ger en betydligt ljusare bild – 26 vårdcentraler öppnas i förorterna. Tidningen Fokus har tidigare skrivit om detta, och framförallt om skillanden i politiskt klimat mellan Halland och Stockholm.

Jag tillhör ju dem som tror på att system blir bättre om brukarna får mer att säga till om, och därför tror jag på Vårdval Stockholm. Tidigare har jag skrivit om de bakomliggande resonemangen kring “Varför husläkare”. Nedan följer lite positiva fakta om förändringen:

  • Vårdval Stockholm är en omfattande förändring inte bara av vårdens organisation utan ännu mer av synsättet på vården, där patienten ges makten att ta med sig sin vårdpeng och välja mottagning/läkare.
  • Att utvärdera en förändring efter bara två månader är förhastat. Givetvis har en så genomgripande reform sjösatts med intentionen att noggrant följa upp och studera effekterna. Utvärderingen sköts av tjänstemännen på landstinget, inte politikerna.
  • Ingen mottagning får mer ersättning än för patienter som aktivt väljer och besöker dem. Överetablering på vissa håll i länet blir därför ekonomiskt självreglerande.
  • Flera av de nya mottagningarna etablerar sig i områden där utbudet av vård tidigare inte varit så stort – där patienterna finns. Andra verkar etablera sig där det kan tänkas finnas många arbetsplatser t.ex. i Stockholms innerstad; när människor får välja fritt kan ju många tänkas föredra en läkare nära jobbet.
  • Flera nya mottagningar kommer att starta senare i år. Modellen med auktorisering innebär att mottagningar kan startas så snart de blivit godkända. Inga långa upphandlingar behövs.
  • Landstinget garanterar att det inte uppstår några ”vita fläckar” utan att vård finns i hela länet.
  • De förändringar som genomförts bland landstingsdrivna vårdcentraler, MVC och BVC har berört 90 av 3.500 anställda. Två strukturförändringar har gjorts, sammanläggningen av mottagningarna Tensta och Järva samt stängningen av distriktssköterskemottagningen i Brottby.
  • Den socioekonomiska ersättning som fanns i det tidigare systemet utgjorde endast en liten del av den totala ersättningen, eller skillnaden mellan olika mottagningar. Skillnaderna i stort hade heller inget samband med eventuell vårdtyngd eller grad av ekonomisk/social utsatthet bland patienterna eller de boende i området där mottagningen fanns. 2006 var den fasta snittersättningen per patient 550 kr. Några jämförande exempel:

Fittja 940 – Alby 552,
Akalla 668 – Husby 468,
Rosenlund 778 – S:t Erik 312.

  • Detta visar hur irrationellt och oförutsägbart den gamla resursfördelningen ofta fungerade, när olika upphandlingar och avtal för varje mottagning skedde vid olika tidpunkter.
  • Grundtanken är att med en högre andel besöksersättning öka tillgängligheten i närsjukvården. Personer som har större vårdbehov går oftare till vården – och vi vill att fler besöker den egna doktorn och distriktssköterskan, eftersom tidiga ingripanden och kontinuitet ger bättre hälsa och mindre sjukdom på sikt.
  • Bland de förändringar som nu diskuteras är bl.a. införande av en tidsstyrd besöksersättning. Det innebär att längre, mer komplicerade besök som kan vara vanligare bland socialt och ekonomiskt utsatta, också ger mer betalt.

____________________________

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Borgerlighetens kulturpolitik

...bland annat om yttrandefrihet och kultur, Dagsedlar

I radions OBS i P1 så förs det en debatt om borgerlighetens kulturpolitik. Nästan alla debattinlägg har i skrivande stund (3 mars 2008) diskuterat vilken kulturyttring som ska få bidrag, eller inte. Det tycks stå en strid mellan marknadsivrare och kulturarvsförsvarare.

Men – med ett undantag – så gör sig debattens deltagare alla till uttolkare av en klassiskt konservativ syn på kulturpolitiken. En mecenat ska dela med sig och ge allmogen tillgång till god kultur. Eller möjligtvis låta bli att beskatta allmogen, så att den kan välja själv.

Var är den liberala synen i denna debatt. Den liberalism som strävar efter att stärka individen, och skapa individualister – vem strider för den?

Hitills i debatten så är journalisten Karin Olsson det enda undantaget. Hon lyfter fram utbildning som ett viktigt inslag i kulturpolitiken. I detta så delar jag hennes inställning.

En av den liberala demokratiska statens viktigaste uppgifter måste vara att värna om det fria ordet.

Men det räcker inte med att bara tillåta och försvara yttrandefrihet. Liberala politiker bör också som sin uppgift se till att medborgarna tränas i, och uppmuntras, att utnyttja sin yttrandefrihet. Det behövs för att varje dag återerövra demokratin.

Det mest grundläggande är naturligtvis grundläggande utbildning, men därifrån så måste man (och med “man” menar jag alla – gemene man) också få möjlighet att träna sig i att uttrycka sig.

Uttrycksmedlen, för att utnyttja sin yttrandefrihet, kan ju variera. Men nästan alla uttrycksformer går tillbaka till någon av konstarternas former.

Som jag ser det är kulturpolitiken den enda politiska diciplinen som främjar utnyttjandet av yttrandefriheten, alla andra grenar syftar på sin höjd till att förhindra begränsningar.

På samma sätt som den liberala rättspolitiken bör sträva till att skapa balans mellan starka grupperingar och den enskilde individen, så bör kulturpolitiken sträva efter att skapa balans mellan individen och de röststarka grupperingarna.

Den starkaste “grupperingen” är staten, med sin rätt att utöva våld.

Den liberala staten måste – faktist – uppmuntra sina medborgare att till att vara obstinata, ifrågasättande och – kunniga.

I huvudsak ska kulturpolitikens mål vara att göra många medvetna om, och vana att utnyttja, yttrande- och tryckfriheten.

Tesen är att den som stärkts och tränats i att gestalta sig på olika sätt också blir ofta också frimodig i att uttrycka sin åsikter. Vågar man stå för en målning, vågar man också stå för en åsikt.

Historisk empiri tycks ge stöd för teorin, det är ingen slump att man talar om kampsånger. 1800-talets frikyrkor präglades framförallt av sång, både i Sverige och i den amerikanska södern. I Sverige ledde det till demokratisering, i USA till medborgarrättsrörelse.

Därför behövs kulturskolorna och studieförbunden. Det behövs kulturföreningar för amatörer, och halvproffessionella. Och basen och bredden behöver en elit att sträva till och uppmuntras av. Och alla behöver de historiska referenserna och erfarenheterna.

Den liberala kulturpolitiken måste se till att alla dessa aktörer finns och kan verka. Men utan att några politiker ska kunna komma dit och försöka påverka.

Därför är marknadslösningar det bästa, så långt de fungerar. Men det är inte givet att alla amatörsalonger klarar sig på sponsorer. Ett visst inslag av offentliga medel behövs. Kanske stiftelser vore bättre än politiska kulturnämnder.

Men det är detaljer, det viktiga är att den liberala kulturpolitiken leder till många obstinata, ifrågasättande och – kunniga medborgare.

Det behövs. Det är politik. Det behövs verkligen en ny slags politisering av kulturpolitiken.

_______________________________

Intressant? Andra bloggar om: , ,

Avfallskvarn är ordet

Dagsedlar

DN skriver om att färre hushåll sorterar ut sitt matavfall, samtidigt som reningsverken bygger ut kapaciteten för att röta samma matavfall till biogas.

Tacka tusan för det, när sopavgiften för att vara nyttig är högre än den för att vara lat. När det gäller sopsortering är det inte bara priset som är avgörande, enkelheten är också viktig. Det bör inte kosta alltför mycket, men det får inte heller kosta på alltför mycket.

Matavfall bör malas ner i en avfallskvarn, och sköljas till reningsverken för rötning. Jaghar sagt det förr: Tillåt och uppmuntra avfallskvarnar.

_____________________________

Andra bloggar om: , ,

Hässelby Familjehotell

Dagsedlar

Jag börjar inse att jag växte upp i en socialistisk idyll. Ett kollektivhus av det slag som Gunnar och Alva Myrdal förespråkade. Men byggt av en privat byggherre och uppenbarligen med ett så rikt serviceutbud att det nog inte var så billigt att bo där. (Men tre av mina kompisar i huset var barn till ensamstående mödrar – och då talar vi om sextiotalet, före frikostiga bidragssystem.)

Texten nedan är saxad ur en jubileumsskrift. Hela texten finner ni som skannad pdf *här*.

[Start urklipp]… börjar med entreportarna. där det fanns telefon till varje lägenhet. Telefonerna var placerade mellan de bägge entredörrama å att ingen behövde stå ute i regn och rusk i väntan på ett svar.

Väl inne i korridorsystemet gick man på en mjuk matta.

Matsalen -Familjehotellets nerv – hölls öppen måndag – fredag kl. 16.30 – 19.30. Hade man inte möjlighet äta under öppettiden kunde man erhålla dagens mat om man lämnade ner en korg med matkärl och kuponger. Korgen lämnades och hämtades välfylld i ett kylrum vid uppgången till matsalen.

Ville man ha dukning och kanske en speciell meny, eventuellt med gäster, gick detta också bra, mot ett mindre tillägg. Det dukades i den ”tropiska” delen av matsalen. De drycker man ville ha fick man ta med själv.

Även en liten butik fanns tillgänglig.. På den tiden stängde allmänt butiker kl. 18. Men Metro, som drev matvambutiken vid Ormängstorget, svarade för ”vår egen” butik som öppnade kl. 18 och stängde kl. 20. Där fanns det mesta av ”livets nödtorft”.

Det fanns daghem och för skolbarn fanns ett fritidshem. Vi hade även en anställd sjuksköterska som kunde lämna första hjälpen och ge injektioner i hemmen eller i ett qärskilt behandlingsrum.

En hobbysektion fanns for snickeri, vävning, bridge, gymnastik (jo, vi hade egen gymnastiksal) och jazzbalett. Det fanns även en klubb för äldre.

Som ett bevis på att Familjehotellet verkligen var något extra på den tiden var att byggmästare Olle Engkvist ofta åt i matsalen. Han planerade att själv flytta in, men avled dessförinnan 1968. [Slut urklipp]

Mina syskon sprang i strumplästen till dagis. En skön dröm för småbarnsföräldrar, dagar som denna.

________________________________________

Läs gärna mer:

Om kollektivhusens historia

Om ett liknande hus, Stolplyckan.
Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

Om äldreomsorg och generationsboende

...bland annat om ansvar och "någon-annan-ismen", ...bland annat om sånt som kan kallas solidaritet, ...bland annat om sjukvård, kollektivtrafik och landsting, Texter med lång hållbarhet

I olika sammanhang så diskuteras det kring risken för drastiskt ökade kostnader för att ta hand om oss själva, när vi blir gamla. Äldreomsorgskostnader är det osnygga ordet.

I grunden handlar det om att när vi nu blir allt friskare och äldre, så blir också perioden av skröplighet längre. Med dagens institutionaliserade tänkesätt så blir då naturligen också kostnaderna högre.

För att bemöta denna “kostnadsexplosion” så diskuterar vi inom den politiska sfären olika metoder. Höjda eller omfördelade skatter, alternativt sänkt ambitionsgrad.

Nästan aldrig diskuterar vi sänkta kostnader genom att försöka minska behovet. Jag tror att behovet av äldreomsorg i den institutionaliserade form som vi idag har, skulle kunna minska drastiskt om vi ökade umgänget över generationsgränserna.

Jag tänker nu inte i första hand på att man ska umgås mer inom familj och släkt – vilket är självklart, utan mer på ett otvunget umgänge mellan mer perifert bekanta.

Alla vet att man håller sig friskare om man deltar i någon daglig verksamhet, tex yrkesarbetar och då umgås med kollegor. En bra bit efter pensioneringen är detta inte längre möjligt, och den dagliga frotteringen med medmänniskor avtar.

En möjlighet för oss politiker att påverka detta, är att stimulera byggandet av servicehus som är öppna för alla åldrar.

Som valp så växte jag upp i Hässelby Familjehotell. Så här dryga 30 år efter det att flyttade därifrån, har jag kommit att inse att det troligen var den mest framsynta boendeformen som tänkas kan.

Huset byggdes i mitten femtiotalet av (den private byggherren) Olle Engkvist . Det bestod av fyra höghus som var sammanbyggda med mellanliggande låghus. Hela huskomplexet var sammanhängande, man kunde gå i trevliga korridorer mellan alla hus. Då bodde det omkring 600 personer i 350 lägenheter i Familjehotellet.

I huset fanns en restaurang, maten betalades med kuponger som kan sägas obligatoriskt ingick i hyran. Det fanns hobbylokaler, daghem och olika servicefunktioner. Först långt senare har jag förstått varför mina föräldrar tyckte att det var fantastiskt att kunna gå i inomhuskläder till dagis!

En matkupong kostade ca 10 kr, vilket idag skulle motsvara ca 55 kr. Barn åt för halva priset. Det säger sig självt att alla åt i matsalen. Detta gav naturligtvis en stor bekantskapskrets, över generationer och utanför de vanliga umgängesbegränsningarna.

Vi politiker skulle kunna stimulera byggandet av nya sådana servicehus, öppna för alla åldrar. Vi kan också se till att de befintliga servicehusen – som det just nu tycks vara skottpengar på – byggs om på ett liknande sätt.

Vidare borde det vara möjligt att inrymma denna typ av restaurangbesök inom ramen för de hushållsnära tjänsterna, utan att ändra dagens lagstiftning. Kocken kommer ju faktiskt hem!

Om – säg – ca hälften av lägenheterna i ett sådant servicehus reserveras för äldre “med behov”, och resten av lägenheterna är på den fria hyresmarknaden, så tror jag att många goda resultat kommer:

  • Dels tror jag att äldre som bor där, kommer att vara friskare under en längre tid. Framförallt tror jag att det sociala umgänget kommer att hålla eventuell demens tillbaka.
  • Dels tror jag att själva kostnaden för äldreservicen kommer att bli lägre. Till viss del kommer den ju att subventioneras av de yngre yrkesverksamma som ju kommer att köpa samma tjänst.
  • Dels tror jag att de barnfamiljer som bor där, kommer att få en behagligare tillvaro. Tiil viss del genom servicen, men också genom ett utökat umgänge – fler potentiella barnvakter.

Visst låter det bra?

_____________________

Läs gärna mer:

Om kollektivhusens historia

Om ett liknande hus, Stolplyckan. Huset har närmare 180 vanliga lägenheter, 35 servicelägenheter, specialboende samt en stor mängd gemensamhetslokaler.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Katalogen energisnålare än eniro.se?

...bland annat om ansvar och "någon-annan-ismen", Dagsedlar

Jag fick ett mail:

I år delas 5,5 miljoner telefonkataloger ut. Rätt onödigt va? Varje modern människa checkar telnummer via hitta.se eller typ eniro.se. Telefonkatalogen belastar miljön på onödigt sätt vad det gäller transporter och papper. (0,7% av Sveriges förbrukning)

Jag rekommenderar att du avbeställer dina kataloger. Ta 1 minut av din tid och du gör en insats för miljön! 2007 var det enbart 3500 personer som avbeställde telefonkatalogerna. Låt det bli 1 miljon nästa år !

Länk: http://www.enirosverige.se/se/Sverige/Kontakt/Katalogavbestallning/

Jag har de senaste åren inte hämtat ut någon katalog (det fungerar så där jag bor), varför de då har gått tillbaka till Eniro. Om man nu kan stoppa själva tillverkningen av just min katalog, så är det ju helt rätt. I stället för att Eniros planerare ska gissa sig till om Leiph vill ha en katalog, så stoppas just denna kedja vid källan.

Sedan kan man fundera över huruvida det går åt mer eller mindre energi för att söka en uppgift via nätet, eller via en tryckt katalog. En mycket grov gissning ger att mitt nummerletande drar ca 0,5 kWh el-energi per år. En lika grov gissning ger att katalogen drar ca 0,01 kWh.

Min PC drar ca 300W, jag gissar att Eniros DB drar detsamma “för mig”, samt att linan drar 150W. Med en slagning i veckan, på en minut vardera så blir det 650 Wh – och så avrundade jag neråt till 0,5 kWh.

Holmens pappersbruk drar ca 2 TWh/år. Eniro utnyttjar ca 1% av deras kapacitet, och distribuerar ca 5,5 miljoner kataloger. Det blir ca 4 Wh per katalog. Sedan gissade jag att pappersbruket stod för halva energiåtgången i katalogkedjan. Det blir ca 10 Wh = 0,01 kWh.

Hmmm…. men jag slipper ju i alla fall en katalog som ligger och skräpar…och träden gör säkert bättre nytta någon annan stans…

______________________

Update: Jag får nog lämna tillbaka mitt gamla toppbetyg i matematik. Torbörn Nilsson påpekar i kommentarsfältet att jag räknat fel med en faktor 1000. Och det hade jag, jag hade angett exponenten för Tera fel. Den ska vara 12, inte 9.

Rätt värde – med övriga parametrar oförändrade – ska vara att en katalog drar 10 kWh.

Internetsökningen vinner då med en faktor 20, om min ansats är rätt i de andra parameterhörnen. Jag hoppas att den är det, jag vill inte ha någon katalog som ligger och skräpar här hemma.
________________________________________

Intressant? Andra bloggar om: , , ,

Vår fantastiska regering

Dagsedlar

Vår fantastiska regering!

Nej, jag är inte ironisk. Hälsan tiger still, och i det tysta så utför den nya regeringen ett gott arbete.

Må vara att Reinfeldt inte har bevisat sina chefsegenskaper när det gäller att rekrytera moderater. Men det är ändå ett ganska avgränsat problem. Och hanteringen av fastighetsskatten är bedrövlig. Men när det gäller stora delar av det samlade arbetet, så tycker jag att man sköter sig utmärkt.

Sverige är ett socialdemokratiskt land. De två borgerliga regeringarna i slutet på sjuttiotalet, och början på nittiotalet vågade inte byta politisk linje, det blev (s)-light.

Den nuvarande regeringen verkar däremot ha gott eget självförtroende, och har startat en avsocialisering av samhället. Folkpartisterna sköter sig utmärkt. Men även de andra ministrarna ska ha beröm. Ta tex Göran Hägglund, som basar för den statliga delen av sjukvårdspolitiken: Alla stopplagar är borta, husläkarna är på väg in, rättssäkerheten för de funktionshindrade som har rätt till särskilt stöd – idag kan kommunerna strunta i dem utan stor risk.

I skymundan så håller också den statliga officiella synen på medborgaren att förändras. För några år sedan deltog jag i en grupp som diskuterade expropriationsregler. Jag drev en linje om att den som fick sin egendom fråntagen, också skulle tillmätas ett idéellt skadestånd; att få en motorväg över släktgården är inte bara en ekonomisk förlust. Vi var inte överens, framförallt kommunalpolitikerna ansåg det bli orealistiskt dyrt. Jag drev dessutom frågan om att en värdestegring efter expropriationen borde kunna tillgodoräknas den tidigare markägaren.

Nu har regeringen givit direktiv om att just detta ska utredas:

Utredaren skall vidare överväga om det bör ske någon form av vinstfördelning mellan den exproprierande och den vars egendom tas i anspråk. En annan fråga som utredaren skall överväga är om ersättning skall kunna lämnas för det individuella värde som en fastighet kan ha för sin ägare.

Regeringen gör precis som jag skulle ha gjort, om jag vore regering. Det är en fantastisk regering vi har!

Vietnam

...bland annat om internationella frågor, Dagsedlar

Det har blivit lite glest med författandet under hösten.

Dels därför att hälsan tiger still, mycket av det som sker i politiken just nu är helt rätt. (Mer om det i en senare postning.)

Dels också för att det civila tar mycket tid och kraft – att starta och bygga ett helt nytt företag kräver en del energi.

Yrkeslivet förde mig nyss till Vietnam. För de som inte insåg vad som hände (och händer) i Kina, så har jag ett tips. Åk till Vietnam och upplev det en gång till. En förtryckande kommunistregim, som trots allt inser att kapitalismen är den bästa vägen till välfärd för folket. I Saigon så cyklar (nästan) ingen längre. Alla åker moped, eller har köpt en liten bil. Det är ett (1) tecken på att folket blivit rikare.

Ett annat tecken på fungerande kapitalism, är att strejker tillåts. När arbetarna inte längre vill sälja sin “tjänst” till det dikterade priset, så griper till slut facket till strejkapnet. Helt rätt – fackföreningsfriheten är viktig för att kapitalismen ska fungera som ett välståndsbringande instrument. I den engelskspråkiga Vietenam News så rapporterades det om 160 lönerelaterade strejker under 2006.

Det går inte att avgöra ett lands status på djupet, efter ett tvåveckorsbesök. Men det som syns på ytan, verkar vara lovande. Med ökat välstånd brukar också krav på demokrati komma, det gäller säkert också i Vietnam.

En ödets ironi måste det också vara, att USD – den amerikanska dollarn – är gångbar valuta i alla Hanois marknadsstånd och butiker.