Jag gillar julen!

Visst kan det under enstaka moment vara frustrerande jobbigt med jul. Som att stå i en evighetslång kö, bara för att få köpa den där omistliga julbordsingrediensen som glömdes igår.

Men ändå, jag tycker att det finns något upplyftande i tron på att vi fortfarande beter oss glatt lyckligt på samma sätt som när bronsålderns nybyggare ristade sina solhjul på berget. Samt att vi fortfarande kallar festen för jul – precis som de.

(Orden ‘hjul’ och ‘jul’ kanske inte hänger ihop, en skojig teori om att ordet ‘jul’ (yule) kommer från tiden före indo-européernaoch är äldre än ordet ‘hjul’ lanseras här. Lite mer att läsa finns här och här.)

Det känns ganska lätt att tänka sig in i gamla tiders umbäranden så här års. Mörkt, kallt, inga frukter eller bär att plocka. Rå-kallt och blött. Snön, eller framförallt isen på sjöarna, har ännu inte kommit på allvar, så det går inte att ta sig någonstans. Tillvaron kändes säkert lika dyster för dem som för oss.

Vad göra? Jo, skaka fram någon präst/stjärntydare som förkunnar att ”Nu vänder det”, och ordna med fest! Samla släkt och vänner. Häng upp en mistel och våga starta pusskalas. Slakta grisen, och ät upp den – här och nu!

Att vi idag köper en ny, dyr, leksak i stället för att stå och slabba med grisblod, är nog bara en modernare variant på det urgamla frossartemat. Hysteri? Nja. Frosseri? Javisst – bejaka vilden i dig. En gång om året var det tillåtet att leva som om var dag var den sista.

De kristna hade inget emot detta festande, tvärtom. De förlade ju Jesus födelsedagsfest till julen. (Glöm för övrigt bort allt som sagts om Luther och asketism. En präst som gängar sig med en nunna och får sex barn vet hur man förlustar sig, tro inte annat. Det var maktens män på 1600-talet som ville göra Sverige tråkigt.)

Dessutom är ju julen en sanslöst lång fest – sex veckor. Generationers klokskap har sett till att regissera den så att partystämmningen verkligen toppar på ‘dan’. Officiellt börjar den med första advent, även om det nog händer att man tjuvsmakar på glöggen lite tidigare. Mitt under förfesten så kommer Lucia svepande. (Egentligen så vill vi ju alla ha glitter i håret – eller hur?)

Sedan blir det tolv dagar av klimax: julafton, juldag, annandag, nyårsafton, nyårsdag, trettondagsafton, trettondag… försök inte att påstå att mellandagarna är produktiva arbetsdagar för andra än handlarna. Efterfesten blir naturligen lite loj, men ända fram till tjugondag Knut så är det officiellt jul, och alltså helt OK att gå och snatta sill och korv ur kylskåpet.

Jul har vi firat i norden i två- tre- kanske fyratusen år, långt före alla nutida nationer, påvar och profeter. Bara det är skäl nog för att gilla julen.

Heja – mer jul!

___________

Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: , ,