Med siffrorna 259 för och 32 mot för röstade Riksdagen igenom Bodströms förslag om utökad rätt för polisen att ta DNA-prov, när frågan var uppe för beslut den 30 november förra året. Det tidigare kravet om att det misstänkta brottet måste ge minst två års fängelse togs bort.

På Riksdagens webbplats så beskrivs ändringen: “..polisen [kommer] också att kunna ta DNA-prov på personer som inte själva är skäligen misstänkta för ett brott men där det finns synnerliga skäl att anta att provtagningen är av betydelse i en brottsutredning.”

Idag kan vi läsa om hur lagen tillämpas:
(Det rör tillslaget mot tjänsteleverantören PRQ, som huserade webbplatsen ThePirateBay.org)

“Den verkliga chocken kom dock när kammaråklagare Håkan Roswall tog beslut om DNA-test. – Min advokat, Ingvar Backman, kontaktade då kammaråklagaren och undrade varför, men det enda beskedet han fick var att ett DNA-test skedde “i laglig ordning”, någon vidare motivering gavs inte. Ett DNA-test ser jag som en djup kränkning av mina grundlagsskyddade rättigheter. Ingreppet kan knappast ha varit motiverat med tanke på brottsmisstanken och min roll som juridisk rådgivare. Jag förstår inte vad det är de vill bevisa och eller vad de ska med ett DNA-test till.” (För de som vill läsa mer om just detta, rekommenderas www.knuff.se )

Helt klart är att om man ger polis och åklagare ett lillfinger, så tar de hand, arm och kropp. Alla som någon gång surfat på nätet inser att det knappast fastnar något DNA från den som sitter bakom tangentbordet, på den server som sitter i andra ändan.

Det är just så här som Bodströmsamhället kryper på oss. Ett förslag som kan tyckas välmenande, men med en “beklaglig men relativt harmlös” inskränkning i den personliga integriteten, klubbas igenom utan alltför stor diskussion. När det sedan börjar tillämpas så används det långt utöver vad de snälla nickedockorna i riksdagen hade trott.

Ett förslag om buggning har just blivit bordlagt i riksdagen, till Bodströms förtret. Tyvärr har även fp-företrädare beklagat detta, dvs stött Bodström.

Det är nog dags att börja diskutera varför så många riksdagsledamöter tycker att den Orwellska staten är ett så bra föredöme.