Rebellisk musik
Jag skrev en kommentar på subjektiv.se med anledning av artikeln “Rocking the Right“. Den kommentaren blev lätt oläslig, jag missade väl någon html-kod någonstans, så jag återpublicerar och utvecklar den här också.
Daniel: “Jag har helt enkelt kommit till insikt om att bra musik måste komma från nåt slags vänsterhåll.”
Leiph:
Nåja, det är väl en sanning med modifikation. Om det varit sant så hade ju proggrörelsen erövrat världen på 70-talet.
Fast om du menar ‘bra politisk rock’ så håller jag med. Rocken är i princip västvärldens musik, och väst lever i liberalt demokratiska marknadsekonomier. De som är mot detta sjunger sina protestsånger. De som är för sjunger om annat.
Vill man höra politiska texter för en liberal demokratisk marknadsekonomi, så måste man åka till Kurdistan, Kina, Vitryssland eller så. Där är de åsikterna bara möjliga i källarlokalerna. (OK, inte alltid rock – men ‘ungdomsmusik’ kanske…)
F.ö så är Blå Tågets orginaltext till Staten och Kapitalet en utmärkt nyliberal kritik av sosse-sverige.
Om man vill finna sant rebellisk musik, dvs musiker som står i opposition till en repressiv regim, så finns en bra källa hos FreeMuse .
Radioprogrammet Konflikt i P1, 10 juni, ungefär en halvtimme in är också en bra källa: “…samtal om musikens makt och medlen mot den med Marie Korpe, chef för den internationella organisationen Freemuse som kämpar för musikers rätt till yttrandefrihet i världen, Jonas Otterbeck, islamolog vid Malmö högskola, Mats Einarsson, livemusikproducent på Sveriges radio…”
En nyhet för mig var att hårdrock upplevs som samhällsomstörtande i en stor del av den (repressiva) muslimska världen. Underbart! Min musiksamling har fått en rebellisk upprättelse.