Det är intressant att följa Folkbladets resonemang kring bostadsmarknadens problem. Helt korrekt konstateras att ”Gotlands allmännyttiga bolag inte [får] bygga, om kostnaden inte täcks av hyrorna”. Men istället för att diskutera vad som drivit upp kostnaderna, så presenteras ”den universallösning som finns till vänster”. Socialisera marknaden! Jo tjena!
Vi som är gamla nog att minnas ‘Statens Järnvägar’, ‘Televerket’ eller för all del ‘Statsföretag AB’ har en del att berätta. När SJ betydde Statens Järnvägar härskade järnvägsdöden. Det var dyrt, folk slutade åka tåg, rälsen revs upp. Efter omregleringen 2010 har resandet ökat, nya spår behövs. Inget talar för att ett statligt bostadsbyggarmonopol skulle fungera bättre.
Problemet är kostnaderna för byggandet. Idag ligger kostnaden (utan vinst för mellanhänder) för en kvadratmeter bostad långt över priset (med vinst för mellanhänder) för motsvarande yta medelstor bil. Fundera över det en stund – vad upplevs som mest avancerat? Klinkergolv eller kraftlina? Dessutom tillkommer markkostnaden för bostaden.
På en fungerande marknad finns en kostnadskontroll hos kunden, dessutom finns det regler som balanserar styrkeförhållandena mellan svaga och starka aktörer. Konsumentköplagen är ett bra exempel, leverantören måste svara för produkten i upp till tio år efter köpet. I teorin finns också samma eller likartade regler på bostadsmarknaden där den privatperson som köper en bostadsrättslägenhet direkt av byggaren omfattas. Men så går nästan inga köp till.
Det förhärskande är att en byggare bildar sin egen förening och låter denna förening agera som kund. Så här gör både ’rörelsens’ bostadsbolag och de privata byggarna. Alla avtal är formellt korrekta mellan byggaren och den av byggaren skapade föreningen. Men eftersom föreningens styrelse sitter på dubbla stolar så bevakas inte de kommande bostadsrättsinnehavarnas intressen på förväntat sätt. Det finns skräckexempel där rena målvakter placerats på styrelseposter. De flesta är dock inte skurkar, bara lojala anställda.
Alla inblandade, från LO-fackens medlemmar via byggbolag och finansmiljardärer till kommunernas konto för markförsäljning, tjänar på detta system. Alla utom de boende. Det som en gång började bra, med 1920-talets bosparkassor, har idag blivit de bostadssökandes gissel.
”Den universallösning som finns till vänster” har testats många gånger, och aldrig fungerat. Det som fungerar är vanlig hederlig kapitalism. Men det kräver att politikerna vårdar marknaden genom att balansera styrkeförhållandena. Idag är köparen av en nyproducerad bostadsrätt nästan rättslös mot byggaren. Lagar måste ändras.
Här är jag pessimist. Så länge som vänstern behåller de ideologiska skygglapparna på, kommer vi aldrig att kunna få till ens en fungerande debatt om bostadsförsörjning.
Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 10 februari 2021.