Visst kan det under enstaka moment vara frustrerande jobbigt med jul. Som att stå i en evighetslång kö, bara för att få köpa den där omistliga julbordsingrediensen som glömdes igår.

Men ändå, jag tycker att det finns något upplyftande i tron på att vi fortfarande beter oss glatt lyckligt på samma sätt som när bronsålderns nybyggare ristade sina solhjul på berget. Samt att vi fortfarande kallar festen för jul – precis som de.

(Orden ‘hjul’ och ‘jul’ kanske inte hänger ihop, en skojig teori om att ordet ‘jul’ (yule) kommer från tiden före indo-européernaoch är äldre än ordet ‘hjul’ lanseras här. Lite mer att läsa finns här och här.)

Det känns ganska lätt att tänka sig in i gamla tiders umbäranden så här års. Mörkt, kallt, inga frukter eller bär att plocka. Rå-kallt och blött. Snön, eller framförallt isen på sjöarna, har ännu inte kommit på allvar, så det går inte att ta sig någonstans. Tillvaron kändes säkert lika dyster för dem som för oss.

Vad göra? Jo, skaka fram någon präst/stjärntydare som förkunnar att “Nu vänder det”, och ordna med fest! Samla släkt och vänner. Häng upp en mistel och våga starta pusskalas. Slakta grisen, och ät upp den – här och nu!

Att vi idag köper en ny, dyr, leksak i stället för att stå och slabba med grisblod, är nog bara en modernare variant på det urgamla frossartemat. Hysteri? Nja. Frosseri? Javisst – bejaka vilden i dig. En gång om året var det tillåtet att leva som om var dag var den sista.

De kristna hade inget emot detta festande, tvärtom. De förlade ju Jesus födelsedagsfest till julen. (Glöm för övrigt bort allt som sagts om Luther och asketism. En präst som gängar sig med en nunna och får sex barn vet hur man förlustar sig, tro inte annat. Det var maktens män på 1600-talet som ville göra Sverige tråkigt.)

Dessutom är ju julen en sanslöst lång fest – sex veckor. Generationers klokskap har sett till att regissera den så att partystämmningen verkligen toppar på ‘dan’. Officiellt börjar den med första advent, även om det nog händer att man tjuvsmakar på glöggen lite tidigare. Mitt under förfesten så kommer Lucia svepande. (Egentligen så vill vi ju alla ha glitter i håret – eller hur?)

Sedan blir det tolv dagar av klimax: julafton, juldag, annandag, nyårsafton, nyårsdag, trettondagsafton, trettondag… försök inte att påstå att mellandagarna är produktiva arbetsdagar för andra än handlarna. Efterfesten blir naturligen lite loj, men ända fram till tjugondag Knut så är det officiellt jul, och alltså helt OK att gå och snatta sill och korv ur kylskåpet.

Jul har vi firat i norden i två- tre- kanske fyratusen år, långt före alla nutida nationer, påvar och profeter. Bara det är skäl nog för att gilla julen.

Heja – mer jul!

___________

Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: julen, nyår, yule

Just nu verkar inte servern förstå det här med URL i flera nivåer: “www.leiph.se” fungerar, men “www.leiph.se/vadsomhelst” fungerar inte.

Datorer…

Det har blivit glest med bloggandet nu.

Den som letar orsaker, slipper leta i “trött efter valet”- eller valförlust-hörnet. Icke. Fylld av energi över att ha varit med i det segrande laget (även om vi i backlinjen kanske släppte in väl många bollar i slutstriden), så kastar jag mig över de uppgifter som blev liggande: Starta företag, renovera badrum, blåsa liv i partinätverk, med mera.

Och eftersom jag inte vill blogga om att ‘i dag har jag köpt brädor’ eller något annat organisatoriskt, så blir det lite glest. “Things takes time”. Lite mindre av dagsedlar en tid, men några längre och tyngre artiklar lite då och då. Som idag angående idén om att Folkpartiet är ett mittenparti. Mitten av vaddå? Näe, liberal var ordet. sa Bull.

Jämmer, en av mina bästa sidor syns inte.

Av någon anledning så har blogglistningen på Sidan 2 hakat upp sig. Man kan fortfarande läsa det allra senaste inlägget från de bloggar jag följer, genom att gå till http://www.leiph.se/blogg-grannar/bloggview men det är då bara ett inlägg per blogg.

(Lite teknik: Det är samma skript i bakom båda länkarna, det enda som skiljer är sorteringsalgoritmen. Den ena sorterar på datum, och tar bara med de 100 senaste artiklarna. Den andra sorterar i bokstavsordning, och tar bara med en (1) artikel per blogg. Mycket mystiskt att datumsorteringen inte fungerar.)

Uppdatering: Det verkar vara något med kapaciteten på servern, just nu klarar inte Sidan 2 av att följa samtliga bloggar i min bloggroll. Om jag krymper antalet något litet, så fungerar det. Otur för de som har hamnat långt ner i listningen, de kommer inte med just nu. (Dessutom verkar Blogspot ha gjort om sin atom-feed, så många blogspot-bloggar blir daterade till 1970. …datorer…suck…!)

Jag skickade en anmälan för nästan exakt ett år sedan till JO, med anledning av att Polisen och fackföreningen Transport samarbetade vid en poliskontroll. Jag skrev bland annat:

Jag ber JO utreda huruvida det kan anses ligga inom polisens uppdrag att på detta sätt låna sin auktoritet i samband med myndighetsutövning, till att stötta den ena parten i en aktuell politisk fråga.

Anmälan fick diarienummer 4290-2005. Eftersom fler anmält samma sak så behandlades anmälan under diarienummer 4241-2005.

JO har nu svarat:

Kritik mot Polismyndigheten i Jönköpings län med anledning av myndighetens samarbete med Svenska Transportarbetareförbundet vid en trafikkontroll

– – –

Enligt [JO:s] uppfattning framstår det … som uppenbart att Transports närvaro vid kontrollplatsen i huvudsak hade ett arbetsrättsligt syfte… Det är självfallet inte en uppgift för polisen att samarbeta med ett fackförbund i en sådan sak.

Enligt polismyndigheten upplystes dock förarna om att kontakten med Transports representanter var frivillig. … I en sådan situation kan man emellertid diskutera vilket mått av frivillighet som ligger i ett jakande svar från en förares sida. …En polisman som ingriper i myndighetsutövning rent faktiskt ger uttryck för samhällets maktbefogenheter… och att saken också torde uppfattas på det sättet av den person som ingripandet riktar sig mot och som därför befinner sig i ett sådant underläge att det strängt taget aldrig kan bli tal om någon egentlig frivillighet.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.

Det är kul att inte bara ha rätt, utan att också få rätt.

– – –

Pingat på Intressant Andra bloggar om: polisen

Alliansledarnas ställningstagande kring citybanan är svårbegripligt, utom ur en ekonomisk aspekt. Den nya tunneln verkar bli ohyggligt dyr. Å andra sidan så har en järnvägstunnel en avskrivningsperiod som räknas i sekler. Den nuvarande tunneln (sammanbindningsbanan) stod klar 1871, och kommer nog användas ett tag till.

Det man nu förespråkar är troligen att lägga ett tredje spår på centralbron, dvs byta bilväg mot järnväg.

Problemet (enligt Banverkets trafikledningscentral) är egentligen inte själva spårkapaciteten vid normal drift, utan Centralstationens kapacitet. Centralen klarar något fler tåg, om framförallt fjärrtågen inte stannar kvar utan genast körs vidare. Men Centralstationen klarar inte att svälja särskilt många fler resenärer.

Det stora lyftet för Stockholm skulle vara den nya pendeltågsstationen under nuvarande station, som skulle vara byggd för att klara växlingen mellan pendeltåg och tunnelbana. Samt en ny pendeltågstation i närheten av Odenplan som skulle avlastat Centralstationen.

Dock, ett tredje spår gör åtminstone sammanbindningsbanan mindre störningskänslig.

Men, som sagt: Beslutet om Citybanan är svårbegripligt. Det visar egentligen bara att behovet av att införa regioner, som tar över ansvaret för infrastrukturinvesteringar från staten, är akut! Det är uppenbart att rikspolitikerna bör hållas borta från våra transportleder.
__________________

Andra bloggar om Citybanan.