Kategoriarkiv: Dagsedlar

Liberaler leder gotländsk sjukvårdspolitik

Sjukvårdspolitik är inte lätt. Till skillnad från skolpolitik, där (tyvärr) alla anser sig vara experter, så förstår även den hårdaste socialist att politiker bör hålla sig borta från det operativa. Det är bra, men då blir också de ideologiska skillnaderna viktigare.

Den socialliberala synen med fokus på individen har lyckligtvis segrat i Sverige sedan mer än hundra år tillbaka. Systemet med att den svenska välfärden ska vara individorienterad och finansieras gemensamt och solidariskt är en liberal innovation från förra sekelskiftet. (Intresserade kan söka på Adolf Hedin och Axel Schotte).

Liberalers fokus på individer gjorde att man redan i slutet av sjuttiotalet insåg de stora sjukhusens brister när det gällde folkhälsa. De äldre minns säkert debatterna kring husläkarreformen. Dåvarande Folkpartiet var länge ensamt i att vilja utveckla det vi i dag kallar primärvården. Idag “är alla folkpartister”.

På Gotland är det framför allt Liberalernas Lena Grund som uthålligt har stridit politiskt för att utveckla primärvården. 2014 skrev hon en motion om att bilda en lättakut med röntgenutrustning i Hemse. Det blev inte så – då.

Lättakut är en mottagning som kan behandla såväl sårskador som okomplicerade frakturer och stukningar. Röntgen måste alltså finnas på plats. Men specialisten kan sitta globalt var som helst.

På våren 2016 skrev hon en ny motion som föreslog en satsning på primärvården och på kontinuitet i hela vårdkedjan. Hon yrkade även att ”Lättakut införs på Hemse vårdcentral”. Det blev inte så – då heller.

Mycket av den planerade vården behöver flyttas ut till vårdcentralerna. Lasarettet behöver avlastas så att man kan fokusera på de patienter som verkligen behöver länssjukhusets samlade resurser. Tillgängligheten till vården skulle öka. Dessutom skulle troligen skillnaderna mellan stad och landsbygder minska.

Hemse kan här åter tjäna som förebild. I en studie som publicerats av den ansedda tidskriften British Medical Journal så har Hemse vårdcentral varit Primus Motor. Man studerade om ett digitalt verktyg för hjärtpatienter med högt blodtryck gav samma goda resultat i verkligheten som i andra tester.

Det gjorde det. I rapporten noterar man också att skillnaderna i egenvårdens kvalitet mellan stad och landsbygd försvann. Kvaliteten blev likvärdig och högre för båda grupperna.

Det sägs att det inte är världen som är liten, utan Gotland som är stort. Det är stort att de duktiga på Hemse vårdcentral är viktiga i en studie som blir en artikel i en världsberömd tidskrift. Äran är helt deras, inga politiker bör snylta på den glansen.

Men för att resultaten sedan ska förvaltas väl i den politiska ledningen så behövs det kämpande liberaler. Lena Grund återkom inför valet med ytterligare en motion för att stärka uppdraget till Hemse vårdcentral.

Med det nya Alliansstyret verkar det nu som om alla goda krafter samverkar, och att Hemse till slut kan få även en bra röntgenutrustning och bli en riktig lättakut. Tur att det finns flitiga liberaler som Lena Grund.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 19 september 2019

EU fungerar: Gotlands resegaranti blev bättre

Minns ni hur det var för inte så länge sedan? I november 2014 skrev jag om jag kollektivtrafiken på Gotland: ”Att resenärernas behov inte tillmäts något värde går också att utläsa ur beskrivningen av den så kallade Resegarantin. Beloppet är ett hån mot alla utanför Visby – 200 kr för taxiresa räcker knappt till framkörningen.”

Så är det inte längre, bland annat har ersättningsbeloppet höjts till knappt 1200 kr. Orsaken är att det sedan 2015 finns det en svensk lag som rejält stärker busspassagerarna ställning, och den lagen är en konsekvens av ett EU-direktiv (181/2011). Tack EU för stärkt konsumentskydd.

Mycket av EU-parlamentarikernas arbete handlar just om konsumentskydd. Alla konsumenter ska ha ett gott skydd, oavsett viket land man handlar från. Jasenko Selimovic (L) har arbetat mycket med dessa inre-marknadsfrågor. Han har till och med arbetat så mycket att han fick utmärkelsen ‘mest aktiva svenska parlamentarikern’.

EU är världen största inre marknad, och de regler som gäller inom EU blir ofta världsnorm. Som elektronikkonstruktör blev jag i slutet av 1990-talet varse om denna kraft. Ett då kommande EU-direktiv, RoHS som förbjöd vissa tungmetaller i elektronik, vände en hel världsmarknad. När EU började kräva RoHS-komponenter så blev det olönsamt att tillverka den gamla, giftiga, typen. Den kinesiska komponentmarknaden blev i ett slag mer miljövänlig. USA knorrade, men följde efter. Det hjälpte inte bara rika konsumenter inom EU, utan även svagare konsumenter i hela världen.

Ett av de förslag som Jasenko arbetat med ska stärka konsumentskyddet vid e-handel och stävja missledande marknadsföring med produkter av olika kvalitet beroende på i vilket land de saluförs. Det är väl känt att globala leverantörer gärna fyller samma förpackning med olika innehåll på olika marknader. Fattiga marknader får en förpackning som borde innehålla högkvalitativa produkter, men får andrasortering. Om EU kan stävja detta inom sig, så borde det kunna ge resultat även utanför EU.

Men det är förstås inte lätt. Som han skriver: ”Det finns konsumentpreferenser som bör respekteras, coca-cola är exempelvis gjort på olika sorters socker i olika länder, och konsumenter vill ofta behålla sin egen variant. Ni kanske förstår hur svårt det är att komma överens om detta i ett parlament med 28 länder”. Men de lyckades. EU fungerar.

EU är världens största inre marknad därför att vi är världens rikaste region. På samma sätt som ‘vanliga rika’ går i förväg och köper ny och modern teknik, så går den inre marknaden före och sätter normen för kvalitet och konsumentskydd. Det svenska konsumentskyddet har blivit bättre genom samarbetet i EU, mycket tack vara flitiga liberala parlamentariker. Tur att det finns liberaler som vill satsa på samarbete och hållbar utveckling. Stöd dem med din röst.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida den 23 maj 2019.

Gotland bör lära av EU

Europeiska unionens byråer (motsvarar våra myndigheter) är precis som andra gemensamma organ aktivt decentraliserade. Till skillnad från Sverige, där ‘allt’ ligger i Stockholm ligger nästan inga byråer i Bryssel. De finns över hela EU och inte bara i huvudstäderna: Bramshill, Parma, Köln, Alicante, Heraklion, med flera. I Solna placerades ”Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar”. Det är som om Socialstyrelsen skulle ligga i Sollefteå.

Decentralisering är viktigt inom EU och beslutas på stats- eller regeringschefsnivå. Tänk så bra det vore om det fungerade lika bra i Sverige.

Det borde det kunna göra. På samma sätt som EU insett att en ‘EU-närvaro’ är viktig i alla EU:s medlemsländer, borde den svenska staten inse att statlig närvaro är viktig i alla kommuner. Betänk bara vilka krav på effektiva kommunikationer som kommer att ställas när en statlig myndighet läggs på en plats där staten via Skanova just låtit klippa ner telenätet.

By-tänkandet kommer naturligtvis att vakna och söka efter alla möjliga argument för att inte genomföra en decentralisering. ‘Praktiskt, effektivt att allt ligger centraliserat’ brukar vara den första repliken. Man glömmer då att staten och dess myndigheter är till för landet och medborgarna, inte tvärtom.

Här på Gotland går Liberalerna redan före. I en motion som ska behandlas av fullmäktige nästa måndag (13 maj) så vill vi stärka den gotländska landsbygden genom klok kontorslokalstrategi.

I motionen skriver vår grupp att ”Regionens kontorslokaler på Visborg är hyrda. Hyresavtalet löper ut under 2024. Om vi startar en process i dag, hinner vi under ordnade former låta kloka förvaltningschefer och politiker se över vilken eller vilka delar av verksamheterna som lika bra, eller bättre, kan skötas från en serviceort.”

Det är inte bara i Stockholm by-protektionismen lever. Tjänstemannasvaret innehåller förstås ”ett antal försvårande omständigheter som, enligt förvaltningen, gör att förslaget måste avslås”. Man menar att ingen vill bo eller arbeta utanför Visby, och att de som tvingas arbeta i obygden ständigt måste resa vilket skulle bli ett säkerhetsproblem.

Välkomna till EU. Som EU visat, så fungerar ett decentraliserat arbetssätt utmärkt förutsatt att de styrande vill det. Fysiska möten är bra och nödvändiga i början av ett samarbete med nya kollegor. Men när alla har luktat på varandra några gånger så fungerar fjärrmöten utmärkt. Det viktiga är att decentraliseringen görs ordentligt, med tillräckligt stora ambitioner så att det nya kontoret har en chans att fungera självständigt. Tjänstemannasvaret diskuterar små lokalkontor på fem/tio personer. Det bör vara minst femtio. Det skapar samtidigt underlag för god närservice som butiker och restauranger.

EU fungerar! Sverige och Gotland har mycket att lära av EU.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 6 maj 2019

Motion – Lär av EU – decentralisera myndigheterna

(Motion till Liberalernas landsmöte 2019)

EU fungerar!

EU decentraliserar myndigheter. Europeiska unionens byråer (motsvarar våra myndigheter) är precis som andra gemensamma organ aktivt decentraliserade. Till skillnad från Sverige, där ‘allt’ ligger i Stockholm ligger nästan inga byråer i Bryssel. De finns över hela EU, och inte bara i huvudstäderna: Bramshill, Solna, Parma, Köln, Lille-Valenciennes, Alicante, Angers, Bilbao, Frankfurt am Main, Heraklion, Parma, Solna, Thessaloniki, Turin, Valenciennes, Vigo med flera. I Solna placerades ”Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar”. Det är som om Socialstyrelsen skulle ligga i Sollefteå.

Decentralisering är viktigt inom EU och beslutas på stats- eller regeringschefsnivå. Tänk så bra det vore om det fungerade lika bra i Sverige.

Det borde det kunna göra. Liberalerna som är det mest EU-positiva partiet borde kunna gå före och låta EU lära Sverige hur decentralisering ska göras, så att hela Sverige ska kunna leva. På samma sätt som EU insett att en ‘EU-närvaro’ är viktig i alla EU:s medlemsländer, borde den svenska staten inse att statlig närvaro är viktig i alla kommuner.

Det finns ungefär lika många kommuner som myndigheter. Så långt som de räcker, bör därför varje kommun få härbärgera en statlig myndighet. Betänk bara vilka krav på effektiva kommunikationer som kommer att ställas när en statlig myndighet läggs på en plats där staten via Skanova just låtit klippa ner telenätet.

Den stockholmska protektionismen kommer naturligtvis att vakna och söka efter alla möjliga argument för att inte genomföra en decentralisering. ‘Praktiskt, effektivt att allt ligger centraliserat’ brukar vara den första repliken. Man glömmer då att staten och dess myndigheter är till för landet och medborgarna, inte tvärtom.

Yrkande

  • att Liberalernas långsiktiga mål ska vara att statens myndigheter ska spridas jämnt över landets alla kommuner
  • att Liberalerna ska verka för att det långsiktiga decentraliseringsmålet uppfylls inom rimlig tid
  • att Liberalerna ska verka för att när nya statliga myndigheter bildas, ska dessa placeras i en kommun där det inte redan finns en statlig myndighet

Motion – Mindre Stockholm i vårt landsbygdsprogram

(Motion till Liberalernas landsmöte 2019)

Alltför mycket av Liberalernas framtoning låter det stockholmska bytänkandet skina igenom. Det är onödigt. Ett liberalt parti som bygger på idén om meritokrati och individers förmåga borde våga lita även på medlemmarna ‘ute i landet’.

Ett tyvärr nästan övertydligt exempel får man vid en sökning på etiketten Landsbygd. Jag uppmanar den intresserade att söka svar kring landsbygdsskolor, serviceorter eller lanthandel. Man får leta länge. Däremot finns det gott om förslag kring frågor som engagerar den storstadsbo som sommartid åker till ‘landet’.

Eftersom landsbygdsprogrammen behöver bli bättre, och Liberalerna behöver bli bättre på att delegera utanför Stockholm, bör dessa två konstateranden kunna kombineras.

  • Jag yrkar att Liberalerna ska låta två eller flera länsförbund utan storstäder, tillsammans få ansvara för ett nytt landsbygdsprogram

Motion – Enskilda vägars maxhastighet

(Motion till Liberalernas landsmöte 2019)

I Trafikförordningen (1998:1276), 3 kapitlet, 17 §, tredje och fjärde styckena bestäms att hastigheten utom tättbebyggt område får vara 70, 80, 90 100 eller 110 km/h. 70 km/h definieras som bashastighet. Kortare sträckor kan få nedsatt hastighet om särskilda skäl finns.

Detta är ett problem för alla de enskilda landsbygdsvägar som får statsbidrag. I de fallen får inte vägens ägare besluta om vilken (lägre) hastighet som är lämplig för vägen. Bashastighet gäller, med undantag för kortare sträckor om särskilda skäl finns. (För vägar utan statsbidrag ligger hela beslutsrätten på vägens ägare.)

Det innebär exempelvis att en liten tre-meters grusväg, lämplig för ca 30-40 km/h, som ansluter till en 90-skyltad landsväg, vid infarten skyltas med en 70-skylt. Dagens trafikbeteende gör att detta ger både ökad olycksrisk och ökat slitage. Eftersom en stor del av förvaltningskostnaden ska bäras av vägens ägare leder begreppet ‘bashastighet’ till att landsbygdens befolkning påförs helt onödiga kostnader som de inte kan påverka.

Liberalerna bör därför verka för att alla enskilda vägars ägare ska ha rätt att besluta om lägre hastighet än bashastigheten på hela eller delar av vägen.

  • Jag yrkar att Liberalerna ska verka för att alla enskilda vägars ägare ska ha rätt att besluta om lägre hastighet än bashastigheten på hela eller delar av vägen.

Motion – Bättre tidtabeller för att öka kollektivtrafikresandet

(Motion till Liberalernas riksmöte 2019)

EU-Domstolen har i rättsfallet C-452/13, Germanwings GmbH vs Ronny Henning, fastställt att vid beräkningen av en flygförsening så skall förseningen räknas fram till tidpunkten då åtminstone en av flygplanets dörrar öppnas under förutsättning att passagerarna tillåts att lämna flygplanet vid denna tidpunkt.

Det är rimligt att anta att ovanstående dom kan tillämpas även på andra transportslag. Det är bra, då har vi inom EU entydigt definierat vad som avses med ankomsttid.

Tyvärr finns ingen liknande definition av vad som menas med avgångstid. Det är illa eftersom de olika reseplaneringssystem som finns och kan tänkas komma att finnas då inte ger korrekta uppgifter.

Med samtrafikens reseplanerare ‘Resrobot’ så finns nästan all inrikes kollektivtrafiks tidtabeller samlad på ett ställe. Det går i teorin att planera en resa med lokal- och expressbussar, inrikes flyg, tåg, spårvagnar, tunnelbana, skärgårds- och gotlandsbåtar. I teorin, för många av bolagen har högst egna tolkningar vad som menas med avgångstid. Tidtabellens tid gäller inte som inställelsetid, finstilta extraregler som inte kan läsas av databaser gör reseplaneringen till ett moras.

Detta gör att kollektivtrafikresandet blir onödigt svårplanerat och tappar i attraktionskraft för resor över operatörsgränser.

Liberalerna vill främja kollektivtrafikresande. Även om en standardiserad definition av avgångstid kan tyckas som en infinitesimal fråga, är det i praktiken ytterligare ett hinder för ett välfungerande kollektivtrafiksystem. Liberalerna bör därför driva denna fråga i lämpliga forum. EU är ett av flera lämpliga forum, man har redan beslutat om liknande frågor i till exempel busspassagerarförordningen och den ovan citerade domen från EU-Domstolen.

Jag yrkar
* att liberalerna i lämpliga forum ska driva frågan om en standardiserad definition av begreppet ‘avgångstid’

Uppdatering efter Landsmötet:

Partistyrelsens svar:

Motion F221 yrkar att Liberalerna i lämpliga forum ska driva frågan om en standardiserad definition av begreppet ”avgångstid”. Partistyrelsen delar motionärens uppfattning att kollektivtrafiken bör förbättras och att samordning av tidtabeller och biljettköp ska underlättas. Liberalerna har i motioner i riksdagen drivit dessa frågor under lång tid. Detta har sedan bekräftats i januariavtalet mellan Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet där det i punkt 28 bland annat sägs: ”Bygg ut infrastrukturen – bind ihop Sverige med tåg som går i tid. Ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige införs (Utredning 2020. Införs från 1 januari 2022). Partistyrelsen avser att arbeta för att januariavtalet genomförs och att de frågor som motionären föreslår belyses i de utredningar som kommer att ligga till grund för kommande beslut. Motion F221 bör därför anses besvarad.

Landsmötet beslutade:
§ 105. Klimat- och miljöpolitik, energi, trafik, bostäder och samhällsbyggnad

59. att i enlighet med partistyrelsens och utskottets yrkande anse motion F221 besvarad

 

 

Djupt obehaglig gasolycka

Gasbussolyckan i Stockholm sätter den pågående gotländska bussupphandlingen i ett skrämmande ljus. Bussen i fråga körde in i en metallbalk som träffade gasbehållaren på taket, varpå behållaren exploderade.

Vi som känner till platsen vet att där kan hastigheten för en buss inte vara särskilt hög, gissningsvis max omkring fyrtio kilometer i timmen. Syftet med balken är att den ska ‘skapa skrammel’ så att föraren av fordonet ska förstå olämpligheten i att fortsätta köra. Den kommande tunneln är för liten.

Balken hänger och dinglar, det var alltså inte en särskilt hård kollision. Men det som borde ha resulterat i lite bucklor i plåten, blev en gasexplosion. Det finns en slående likhet med luftskeppet Hindenburgs olycka. En tämligen trivial incident, lite statisk elektricitet eller en plåtskråma, utvecklas till en gasbomb.

Ansvariga för den pågående kollektivtrafikupphandlingen på Gotland förklarar morskt att ‘Vi ser inga risker i trafiken kring det här. Vi har inga sådana passager som Klaratunneln.’ Det är förstås korrekt.

Samtidigt startar idag det rättsliga efterspelet kring bussolyckan utanför Sveg för nästan exakt två år sedan. Det var en tyvärr alltför vanlig bussolycka – bussen välte. Det är av det skälet vi busspassagerare uppmanas att använda bälten. Bussar krockar nästan aldrig, men de välter.

Det är inte alltför orimligt att tänka sig att en buss i landsbygdstrafik på Gotland skulle kunna välta och kana en liten bit, Om vi alla som sitter i bussen använder bälte blir det förhoppningsvis bara lite plåtskador. Såvida det inte sitter en biogasbehållare på taket.

Jag ser inga stora risker med gasbussar för den gotländska stadstrafiken, jag kommer fortsätta att nyttja bussarna. Men för landsbygdstrafiken bör upphandlarna tänka om och invänta de utredningar som helt klart lär blir följden av bussexplosionen i Stockholm.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 15 mars 2019

Välkommet liberalt självförtroende

Det var uppenbarligen länge sedan våra politiska kollegor ansåg att liberaler skulle ha något avgörande inflytande över politikens inriktning. De moderata stormtrupperna går upp i falsett när de inser att det finns en egen vilja inom de liberala partierna. Uttryck som ‘omoget’, ‘sandlåda’ och ‘opålitlighet’ hör till de snällare. Att Liberalerna och Centern inte vill agera lydpartier smärtar den högra falangens självbild. Liberaler med självförtroende agerar dock inte under plikt, utan av övertygelse.

Befriande är då att höra statsvetarens Katarina Barrlings kommentar om att ‘väljarna är inte dumma, de vet att det är svåra beslut’. Och beslutet är svårt, det är som att välja mellan pest eller kolera när nu både Kristersson och Löfven sätter den egna prestigen främst. Politiskt är både V och SD djupt obehagliga. Båda vill rasera det liberala samhälle vi har idag.

Att stödja Kristersson innebär att man ser problemen med SD som mer hanterliga än problemen med V. Ett stöd för Löfven innebär ett motsatt resonemang, V skulle utgöra en mindre risk än SD. Här måste man vara noga med orden – båda partiernas idealsamhällen är likvärdiga hot mot den liberala demokratin. SD håller fram Ungern som förebild, och V har bara helt nyligen backat från att ha Venezuela som inspirationskälla.

Ungern är ett land med öppet statsunderstödd antisemitism, oliktänkande som hindras i sin yrkesutövning och ett tydligt stöd till Rysslands expansiva ambitioner. Venezuela har genom den socialistiska politiken blivit helt bankrutt, varken mat eller mediciner finns tillgängliga och inflationen är just nu högre än i det för-nazistiska Tyskland. Båda ländernas ledare skyller problemen på utlänningar och onda företagare.

SD förespråkar en apartheidliknande politik i partiprogrammet, partisekreterare Jomshof kan tolerera judar om de inte blir för många, våldsbrottslighet hindrar inte politisk karriär. V skriver i partiprogrammet att de vill avskaffa äganderätten och lämna EU, våldsverkare i AFA och öppet tydliga Putinanhängare i Sveriges Fredsråd välkomnas. Båda partiernas politik och praktik är tydliga hot mot den liberala demokratins samhälle.

Så – vilket av hoten utgör då den mest påtagliga risken? Jag hämtar mitt svar med hjälp av matematiken. SD är större och har chans till större inflytande än V. För de alternativ som just nu finns är Löfven det minst dåliga alternativet. Det smärtar, mitt politiska engagemang började som en reaktion mot socialdemokraterna.

Man ska dock minnas att det är moderaterna som spräckt alliansen. Miljöpartiet har sagt att de är villiga att samarbeta över blockgränsen, bara inte med en moderat statsminister. En icke-moderat statsminister hade möjliggjort en alliansregering, men den prestigeförlusten vill inte moderaterna ta.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 10 januari 2019

Skäms dinosaurier!

Jag läser i tidningen om ett ärende där föräldrar och personal vid en förskola i Fole vill ha sänkt hastighet, från nuvarande 70 km/h till max 30 km/h. Länsstyrelsen, Trafikverket och vår egna teknikförvaltning tycker det är onödigt och motiverar sina avslag med “att det är föräldrarnas ansvar att ha tillsyn över barnen om de går eller cyklar utmed vägen”.

Så kan bara de uttrycka sig som inte har gått med tre barn längs en väg. Skäms dinosaurier!

Publicerat på GA:s insändarsida 27 november 2018 och GT:s insändarsida 29 november 2018.

Moderat prestige hindrar allianspolitik

I Riksdagen pågår just nu ett chicken race mellan hannarna Kristersson och Löfven. Båda hävdar att de är störst och att de därför är den närmast naturbestämda ledaren av riket. Alla andra förslag påstås vara antingen orealistiska eller illojala. Chicken race eftersom det handlar om ett oansvarigt spel om vem som viker ner sig först.

Löfven kastade in handduken redan innan det gick till omröstning. Kristersson valde att spräcka Alliansen och prövas i votering med väntat resultat. Så länge som moderatledaren sätter sig själv främst så kommer hans förslag till regering att röstas ner. Detta eftersom hans förslag innebär aktivt stöd från Sverigedemokraterna vilket de liberala partierna säger nej till.

Det tål att upprepas: Sverigedemokraterna är inte ett vanligt konservativt parti. I principprogrammet argumenterar man för tankarna kring ‘ett folk, ett rike’. Det står att “folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt — i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket”. Alla som kan sin europeiska historia vet vart de tankarna ledde, inte minst så här strax efter 9 november.

Alltså vet Kristersson att hans nuvarande förslag till regering och tillhörande regeringsunderlag spräcker alliansen. Samtidigt har åtminstone Miljöpartiet varit öppna för ett samarbete över blockgränsen, givet att det inte är en moderat som är statsminister. Men den prestigeförlusten tar inte Kristersson.

På precis samma sätt är det med Löfven. Hans invit till blocköverskridande samarbete bygger på att de övriga partierna ska agera lydpartier till socialdemokraterna.

Den låsta prestigekampen mellan Löfven och Kristersson gör att Sverige ännu inte har en regering. Båda är dessutom tydliga med att de under inga omständigheter kan tänka sig att ledas av den andre. Gott så, låt dem slippa.

Annie Lööf har nu fått ett sonderingsuppdrag, och Jan Björklund har öppet fört fram Annie Lööf som statsministerkandidat. Det är bra. En koalitionsregering under Annie Lööf med de tre liberalt inspirerade partierna Mp + C + L, och ett organiserat samarbete med både socialdemokrater och moderater har goda chanser att bli en både bra och stark regering.

Herrarna Kristersson och Löfven bör stå utanför regeringen och då agera opposition när de finner påkallat, och ingen av dem behöver ledas av någon annan. Det är en modell som inte är ovanlig på kontinenten och bör kunna fungera även hos oss.

Sverige mådde bra av den liberala regeringen Reinfeldt, och skulle må bra av en liberal regering Lööf.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 19 november 2018

Liberala blocket större än SD

Det talas om mycket blockpolitik nu i dagarna. Några hävdar att blockpolitiken skulle vara död. Andra menar att vi nu har tre block i riksdagen – där Sverigedemokraterna skulle vara ‘det tredje blocket’.

Båda resonemangen ter sig märkliga. Moderaterna och Kristdemokraterna antyder ju att de kan tänka sig någon form av etablerad relation med Sverigedemokraterna, så det verkar mer som om det konservativa blocket nu rymmer tre riksdagspartier. Stefan Löven är samtidigt tydlig med att Vänsterpartiet ingår i hans regeringsunderlag, så det socialistiska blocket är även det vid gott liv.

På samma sätt som Socialdemokraterna lämpligt glömmer Vänsterpartiets mörka historia verkar framförallt Kristdemokraternas ledare blunda för Sverigedemokraternas dito.

Sverigedemokraterna är inte ett vanligt konservativt parti. I principprogrammet argumenterar man för tankarna kring ‘ett folk, ett rike’. Det står att “folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt — i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket”. Alla som kan sin europeiska historia vet vart de tankarna ledde. Att Centern och Liberalerna inte vill ha med Sverigedemokraterna att göra hedrar dem.

Det finns dock många konservativa debattörer som menar att man inte kan ignorera den miljon röstande som gav Sverigedemokraterna sitt stöd. Däremot verkar de tycka att man verkligen ska ignorera den något större miljonskara som tydligt markerade både mot främlingsfientlighet och överbudspolitik genom att ge ett liberalt parti sin röst.

Samtidigt funderas det över hur Centern och Liberalerna ska välja partner. I en intervju i helgen höll MP:s språkrör Isabella Lövin öppet för att låta Annie Lööf bli statsminister – om än med massor av förbehåll. Detta är förstås hyperintressant. Ett liberalt block (MP + C + L) blir med 67 mandat större än Sverigedemokraterna som fick 62, och nästan jämstora med moderaternas 70 mandat.

Det är dags för de än så länge alltför små liberala partierna att inse att de har mer gemensamt med varandra, än med sina tidigare koalitionspartner. Reinfeldts liberala moderater finns inte längre, och Stefan Lövens omstöpning av (s) till ett renodlat LO-organ med stängda gränser och strejkförbud för andra arbetarfack än LO borde få alla att inse att det nu varken är 2006 eller 2014.

Ett tredje liberalt block som regeringsbildande koalitionspartner har störst chanser att klara både budget, klimatutmaning och andra besvärliga sakfrågor utan krypande för ytterkantspartierna. Samtidigt skulle det kunna vrida migrationspolitiken till en mer anständig nivå. Med framförallt många ledande moderaters och kristdemokraters oblyga flirtande med Sverigedemokraterna, och med det fastställda resultatet från 2018 års val så blir Annie Lööf min kandidat till statsministerposten.

Publicerat på Gotlänningens (GT) ledarsida 18 september 2018