Kategoriarkiv: Texter med lång hållbarhet

Subsidiaritetsprincipen ska inkludera den enskilda individen

Det är motionstider i Folkpartiet. Detta är en av de motioner jag lämnat in.
——————————
Förslag till landsmötesbeslut:
1. Landsmötet bör uttala att “Det kommande partiprogrammet ska fastslå att Folkpartiets tolkning och tillämpning av subsidiaritetsprincipen inkluderar den enskilda individen som lägsta beslutsnivå”.

Motiverande text:
Sedan urminnes tider har makthavare tilldelat sig rätten att styra över de individer som bosatt sig inom deras maktsfär. När svärdet inte räckte som argument så hävdade makthavarna sin tillgripna rätt genom att påstå att den var tilldelad från Gud eller någon annan högre makt. Först med den (utmärkta) sociala uppfinningen liberal demokrati så har makten motiverats genom att den sägs vara sprungen ur de som makthavarna beslutar över.

Fortfarande tror sig dock majoriteten av dagens makthavare ha rätt till oinskränkt beslutsrätt över ”sina” medborgare. I Sverige är detta inte så förvånande, efter nära en mansålder av socialistiskt inspirerade regimer. Precis som gårdagens kungar talar många politiker om sig själva i formen pluralis majestatis – vi…

Sanna liberaler vet bättre. Redan de tidiga liberala filosoferna insåg att politikernas makt måste begränsas, och de levde ändå på en tid då denna maktutövning rent praktiskt inte kunde vara lika allomfattande som idag.

Ett modernt namn på denna princip om maktbegränsning är den sk subsidiaritetsprincipen. I Wikipedia så förklaras den som att “En vanlig sammanfattning av subsidiaritetsprincipen är att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå.”

Tyvärr så glömmer många politiker bort att den lägsta beslutsnivån är den enskilda individen. Man tror att principen ska göra halt vid en politisk instans. Till exempel så beskriver den av Riksdagen tillsatta EU-upplysningen att “Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt”.

Folkpartiet har historiskt sett skillnaden, och hävdat individnivån. Ett väl känt exempel är beslutet om Friggebodar. Folkpartiet bör i det nya partiprogrammet fortsätta på denna linje, och i en portalparagraf bekräfta att subsidiaritetsprincipen inkluderar den enskilda individen.

Att samla en splittrad liberal rörelse

Den liberala rörelsen i Sverige är splittrad, och det gör att den tappar i relevans. Väljare vill vara vinnare, men etablerade partier som tycker att de gör ett bra val när de når åtta procent känns inte som vinnare. Det blir en olycklig spiral där liberala väljare inte längre ser någon nytta i att rösta på de ‘stora’ liberala partierna. Man går till andra, o-liberala partier, samtidigt som duktiga liberaler tröttnar och bildar nya ännu mindre partier med liberal inriktning.

Den svenska liberalismen är i akut behov av ett stort och brett liberalt parti med högt i tak. Ett närmare samarbete mellan Centerpartiet och Folkpartiet är därför nödvändigt så att inte den politiska agendan enbart ska sättas av Moderaterna och Socialdemokraterna – de två stora auktoritetstroende partierna.

För de enskilda förtroendevalda är ett partisamarbete ingen stor risk, syftet är ju att det totala antalet mandat ska öka. Nej, traditionellt har motståndet i första hand kommit från de som riskerar förlora maktpositioner inom respektive partiorganisation. Det går att ha två partiledare, det har Miljöpartiet bevisat. Men det går nog inte att ha två partisekreterare, två länsförbundsordförande eller andra poster av ‘mellanchefs’ rang. Alla vi som har arbetat i organisationer som måste förändras vet att det hårdaste motståndet kommer från mellancheferna.

Jag vill se ett samgående mellan Folkpartiet och Centerpartiet. Men det kommer inte att ske än på ett tag. Motståndet internt är alltför stort. Ett steg på vägen är då att vi även officiellt börja uppträda som de systerpartier vi i praktiken är.

Några konkreta åtgärder: Vi bör omgående börja hålla gemensamma gruppmöten i de olika fullmäktige. Kommande val bör vi ställa upp under en gemensam valbeteckning med respektive parti som spränglistor. I de kommunvalkretsar där endast det ena partiet är representerat, bör det orepresenterade partiet avveckla sin organisation för att uppgå i det representerade partiet. Vi måste alltså även tillåta dubbla medlemsskap.

De liberala partierna är ingen stor kraft i dagens politiska Sverige. Vi som tror på liberalismen måste nu börja se förbi partiegoismen. Jag som har varit mellanchef vet att det kan smärta, men ibland så måste man avveckla sin egen position för att verksamheten ska utvecklas. Låt oss nu utveckla den liberala rörelsen tillsammans med det andra liberala partiet.

——————

Många andra skriver på samma tema: Adam Cwejman, Hannah Söderström, Hans Egnell, Anders S Lindbäck, Torbjörn Jerlerup, Michael Gajditza, Per Pettersson, Lars-Erick Forsgren, Niklas Odelberg

Min vision av en liberalt formad framtid

Visionen är att skapa ett samhällsklimat där de flesta kan säga: Jag kan, jag får, och framför allt – jag vill. Den ideologiska kampen måste föras mot ”någon-annan-ismen” – det tragiska arvet efter en lång tid av socialistiskt inspirerade regimer.

Ledordet är ansvar. Men det får inte vara den negativa formen av ansvar, den som leder tankarna till skuldkänsla och bestraffning. Det är det positiva, att få befogenheter, som ska leda till ansvarskänslan. Ansvar och befogenhet över sitt eget liv.

Jag listar några exempel från tidigare bloggpostningar – detta är ingen dagslända för mig.

  • På privatplanet innebär det att vikten av den egna försörjningen måste framhållas. Jag vill därför att vi ska argumentera för att “alla friska vuxna ska försörja sig själva “, inte dystert sia om att “vi måste alla arbeta mer” . Dels blir det svårt för någon att argumentera mot, dels öppnar det för en liberal individualiserad livsföring. (1 aug 2005)
  • Föräldrar måste ges en generell möjlighet att ta ett vittgående ansvar för sina barn, även när de lämnat koltåldern. En metod är att avveckla de lokala skolpolitikerna, och släppa fram föräldrainflytande istället. (6 nov 2005)
  • Det långsiktiga ansvarstagandet måste hyllas. En tydlig signal om detta är beskattningen på bostäder. Den må vara aldrig så praktisk ur fiskal synvinkel, men den är djupt orättfärdig. Om man planerar för sin ålderdom genom att amortera bostaden, så att man kan leva på små marginaler, så ska skattesystemet hylla detta. Även andra former av mycket långsiktigt sparande ska hyllas. (14 sep 2005)
  • Försörjningen måste naturligtvis ske med eget produktivt arbete. För att inte skymma sikten med aldrig så välmenande bidrag, så bör dessa betalas ut som skattesäkningar. Rent praktiskt så sätter man in pengarna på skattekontot. (1 jan 2004)
  • Samhället är tillgängligt för alla. “Funktionshindrade” är inget särintresse. Utöver de som pga av skada eller från födsel har nedsatt funktion, kan den bandagerade elitidrottsmannen, den höggravida kvinnan eller vi alla – när vi blir äldre – med flera exempel tidvis ingå i denna grupp. (27 jul 2005)

Ett sätt att återlämna makten över tillvaron, från den politiska sfären till det civila samhället, är att stipulera att om de, vars intresse lagen sägs skydda, är eniga i ett beslut så ska inga politiker kunna ändra på det beslutet.

  • För byggärenden kan det uttryckas så, att om samtliga sakägare godkänner bygget, och alla skydds- och miljöföreskrifter är uppfyllda, så ska ett bygglovsärende med automatik godkännas. (9 aug 2009)

Känslan för det egna ansvaret för vad som sker i samhället måste återkomma. Men lagstiftaren måste också tydligt ställa sig på individens sida. Andra må hylla system och organisationer. Det liberala samhället är ett samhälle för, och med individer.

  • Politiker vet nästan aldrig bäst i de enskilda frågorna. Därför ska politikernas möjligheter att agera operativt inskränkas så långt som möjligt. I många konkreta fall så bör det offentliga ägandet avvecklas, så att “stora beslut” de facto inte kan tas. Marknadsekonomins styrka ligger inte i det enskilda beslutet i sig, utan summan av alla enskilda beslut baserade på individers olika intressen och förutsättningar.(14 sep 2005)
  • Det räcker inte med att ha rätt, individen måste få rätt också. Men för att friheten för den starke inte ska bli den svages tvång, måste lagstiftningen hjälpa individen mot en mångfalt starkare motpart. Om partsförhållandena är gravt ojämlika, bör lagen balansera detta genom att lägga en tyngre bevisbörda på den starkare parten. Om det visar sig att den starkare parten har utnyttjat sin styrkeposition på ett otillbörligt sätt, så bör detta resultera i kraftiga – närmast skyhöga – skadestånd gentemot individen. (14 sep 2005)
  • Vi måste börja ställa krav på polisen som organisation att leverera. Att diskutera brott och straff blir ju meningslöst om inte polisen som organisation gör sitt jobb. Det gör den inte idag, och det är vi som är uppdragsgivarna. Flummandet kring strängare straff och ökande godtyckliga intrång i den personliga integriteten har inget stöd varken i forskning eller empiri kring brottsbekämpning. (6 april 2010)
  • … och så är det ju det där med FRA. Ett liberalt samhälle avstår från vapen som riskerar att göra mer skada än nytta; atombomber, klusterbomber och massavlyssning av egna folket tex.

————
Fler visionärer
Amanda Brihed
Per Petterson
Per Altenberg
Andreas Froby
Victor Zetterman
Daniel Rhodin

Riksantikvarieämbetet kan ha nyckeln till Brommaplanseländet

Riksantikvarieämbetet kan kanske ge Västerortsborna eldunderstöd för att lösa Brommaplansfrågan.

Jag hamnade på ett samråd ute på Ekerö om Förbifart Stockholm. I första hand så skulle de olika av- och påfarterna diskuteras, men i sammanhanget var också trafiken på Ekerövägen förbi Drottningholm uppe till debatt, och naturligtvis också Brommaplan.

Först lite faktauppgifter.

Idag passerar ca 20.000 fordon per dag förbi Drottningholm. Med utbyggd Förbifart prognosticerar man att det blr ca 28.000 fordon. Utan Förbifarten cå tror man på 35.000 fordon. Det finns lite förbehåll i prognoserna, man antar att det inte sker några stora förändringar av framkomligheten tex.

En kommunchef (Leif ?) berättade att prognosen för trafikströmmar från Ekerö är att ca 30% av trafiken från Ekerö, när förbifarten är färdig, fortfarande kommer att gå via Brommaplan. (Motsvarande siffror är 40% norrut, och 30% söderut.) Totalt skulle det gå ca 35.000 fordon per dag från/till Ekerö, vilket ger ca 10.000 förbi Drottningholm.

Vägverkets prognoser ger dock ca 28.000 fordon på Ekerövägen, vilket tyder på att en stor andel av trafiken är “andra än Ekeröbor”.

Ekerö kommun vill bredda vägen förbi Drottningholm, man drömmer om en fyrfilig väg med god standard.

Riksantikvarieämbetet vill däremot att trafiken förbi Drottningholm begränsas. Man är orolig för att mer trafik kan äventyra Drottningholms status som världsarv.

Regeringen har i sin tillåtlighetsbehandling av Förbifarten sagt att Drottningholms status som världdsarv inte får äventyras.

Som jämförelse: Ekerö har idag ca 25.000 invånare, man räknar med ca 35.000 om 10 år, dvs när förbifarten är klar. Ekerö är alltså ungefär lika stort som Hässelby, eller Vällingby, var för sig.

Så långt fakta från mötet.

En idé från Riksantikvarieämbetet var att stänga av Ekerövägen förbi Drottningholm, utom för kollektivtrafik. I förstone kan det verka utopiskt och orealistiskt. Men om man fortsätter det tankespåret, så skulle en avstängning kräva att Ekeröborna kör via Vinsta för att nå Brommaplan. Det skulle i sin tur innebära att nästan all trafik från ekeröhållet i Brommaplansrondellen skulle försvinna, och det är ju den konflikten ekerötrafik-västerortstrafik som orsakar alla stopp i Brommaplansrondellen.

För att inte restiden Ekerö-Brommaplan ska bli orimligt förlängd, så måste också Bergslagsvägen förbättras, trafiken på huvudleden prioriteras och några rondeller kortslutas. Hässelby-folkpartisternas idé om en nergrävning ligger inte så långt borta från det scenariot.

Alltså: Jag vill ge lite eldunderstöd till Riksantikvarieämbetet, tex genom att kräva att regeringen ger Vägverket rätt att titta på kompletteringar av Förbifarten utanför dagens korridor med hänvisning till Drottningholmsproblemet.

____________________

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Relaterade tidningsartiklar: SvD DN

Lidingöbanan + Värtabanan

Jag skrev nyss om det utredningsmandat vi i Fp:s landstingsgrupp givit våra SL-representanter.

Jag ska här utveckla mig lite mer om hur jag tycker att Värtabanan bör lyftas upp i debatten: Grunden är min uppfattning om att Stockholms norra innerstad saknar bra öst-västliga förbindelser.

Lidingöbanan kommer snart att vara nyrenoverad. Den bör då kopplas ihop med Värtabanan via ett nygammalt spår genom det snart bebyggda gamla gasverket och därefter gå vidare på järnvägsspåret och ansluta till Roslagsbanan vid Albano, tvärbanan i Sundbyberg, och till pendeltåg och t-bana vid Stockholm Central/Nya Odenplan.

Det skulle ge en modern kollektivtrafik till gasverket och Norra Station. Dessutom skulle norra Tekniska Högskolan få en ny kollektivförbindelse, vilket bör avlasta Mörbylinjen något. De två campus vid KTH och KI skulle kopplas ihop, vilket länge varit ett önskemål från rektorerna. Kopplingen till tvärbanan i Sundbyberg ger också Norrort en hyfsad tvärförbindelse till norra innerstaden, samt en möjlighet för Huvudsta att få snabb förbindelse till innerstaden.

Det bästa av allt: Nästan alla spår finns redan påplats, därför blir det nästan gratis. Dessutom behöver det inte ta några decennier innan allt är klart. Innan gasverksspåret är tillbaka så kan man ta svängen över Värtahamnen.

Inte bara nästan gratis, nästan klart också.

_______________________________________

Uppdatering 2/11: Tips-tack till Jeff från kommentarsfältet,  som ledde mig till följande artikel i svenska Wikipedia:

En duospårvagn, även kallad tram-train, är en spårvagn som kan köra på både spårvägs- och järnvägsspår.

Även engleska Wikipedia skriver om detta, och har fler referenser.
_______________________________________

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Relaterade tidningsartiklar:DN SvD DN DN

Återlämna åtminstone en smula av makten till folket

Sedan urminnes tider har makthavare tilldelat sig rätten att styra över de individer som bosatt sig inom deras maktsfär. När svärdet inte räckte som argument så hävdade makthavarna sin tillgripna rätt genom att påstå att den var tilldelad från Gud eller någon annan högre makt. Först med den (utmärkta) sociala uppfinningen liberal demokrati så har makten motiverats genom att den sägs vara sprungen ur de som makthavarna beslutar över.

Fortfarande tror sig dock majoriteten av dagens makthavare ha rätt till oinskränkt beslutsrätt över ”sina” medborgare. I Sverige är detta inte så förvånande, efter nära en mansålder av socialistiskt inspirerade regimer. Precis som gårdagens kungar talar många politiker om sig själva i formen pluralis majestatis – vi…

Sanna liberaler vet bättre. Redan de tidiga liberala filosoferna insåg att politikernas makt måste begränsas, och de levde ändå på en tid då denna maktutövning rent praktiskt inte kunde vara lika allomfattande som idag.

Ett sätt att återlämna makten över tillvaron, från den politiska sfären till det civila samhället, är att stipulera att om de, vars intresse lagen sägs skydda, är helt eniga i ett beslut så ska inga politiker kunna ändra på det beslutet.
Yrkande:
Folkpartiet bör verka för att

1) i de områden där så är möjligt, bör den slutgiltiga beslutsrätten överlämnas till medborgarna.

– Forstättningen av denna motionstext är ett (1) exempel på hur detta återlämnande kan ske. –
Fortsätt läsa Återlämna åtminstone en smula av makten till folket

FRA: Vilka ‘yttre hot’?

Jag mail-debatterar med flera fp-riksdagsledamöter. Frågorna om proportionaliteten och de yttre hoten förblir dock obesvarade hela tiden. Även Staffan Danielsson har fått frågorna.

Proportionalitet:

Det nu aktuella lagförslaget ger inte några begränsningar i vad regeringen ska få efterforska. Brottsrekvisitet saknas. Tvärtom – underrättelsetjänsten ska spana efter allt som är till “stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik”. (Det är redan gällande lag.) Det man nu vill införa är den slutgiltiga tekniska lösningen för att koppla in hela svenska folket.

Mitt argument mot det liggande förslaget handlar om rättssäkerhet. Om FRA-förslaget blir lag kommer det inte behövas någon misstanke om brott, eller något godkännande av domstol, för att staten ska börja spana på sina medborgare. Det blir regeringen och dess myndigheter som själva godkänner avlyssningen – inte rättsväsendet. Det går inte att läsa sig till i lagboken om vad som kommer att betraktas som olämpligt, och därför kan vara av intresse för regeringen.

Politiska åsikter får efterfrågas och registreras, om det anses nödvändigt. Det gjorde regeringarna Erlander och Palme för inte så länge sedan, även efter förbudet 1969. Det kan nog komma nya liknande ledare i Sverige.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och den svenska regeringsformen föreskriver bland annat rätten till privatliv, inbegripet skyddad korrespondens. Endast sådana inskränkningar får ske som är rättssäkra, förenliga med den fria åsiktsbildningen och andra grunder i folkstyret, och proportionerliga.

För att den nya FRA-lagen ska anses som proportionerlig så bör man uppnå positiva effekter, som inte redan nås med befintliga lagar.

Kära riksdagsledamot: Vilka positiva effekter väntar ni (förespråkare) er få, i jämförelse med de nuvarande buggningslagarna?

Yttre hot:

Först måste man definiera vad vi menar med yttre hot. Tidigare så avsågs ju att annan stat skulle anfalla Sverige, den definitionen hette då ‘yttre militärt hot’. Att en annan stat anfaller Sverige, regleras inte i brottsbalken, det är alltså inte kriminellt att vara tex. dansk soldat och ingå i ett anfall mot Sverige.

Nu har man (vilka nu ‘man’ är) tagit bort ordet ‘militär’. Men alla de hot som då rimligen skulle kunna menas är redan kriminaliserade, och bör kunna hanteras inom det vanliga rättsväsendet. Jag har än så länge en hyfsad tilltro till vårt rättsväsende ur en mer teoretisk synvinkel. (Att det inte fungerar rent praktiskt i dag, är tyvärr något helt annat.) Därför tycker jag att det är OK med avlyssning av misstänkt brottslig aktivitet.

Jag tycker att land med lag ska byggas. Det är brottsligt att döda, skapa massupplopp, hälla gift i dricksvattnet, kasta granater i ambassader eller liknande. Det är också brottsligt att i utlandet planera ett grovt brott för genomförande i Sverige. (Yttre hot som varmare klimat kan vi dock inte olagligförklara…)

Kära riksdagsledamot: Vilka yttre icke-militära hot ser du, som inte redan är kriminella i dag i Sverige, och som vi måste skydda oss mot, och där massavlyssning kan vara ett motmedel?

Uppdatering:

Jag har fått respons från Gunnar Andrén, Tobias Krantz, Carl B. Hamilton, Cecilia Wigström.

Men ingen har svarat på mina två frågor, utan bara argumenterat i allmänna ordalag om varför signalspaning kan vara bra. (Det hedrar dem dock att de är artiga och skickar ett returmail, jag lär väl inte vara den enda som skickar meddelanden till dem – i tider som dessa.)

_________________________

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: , , , , ,

F.A.Q. om Vårdval Stockholm

Hur kan valfrihet öka tillgängligheten och kvaliteten?

Genom att patienterna har makten att välja – och välja bort mottagning och läkare. Den mottagning och läkare som inte fungerar, dit man inte får komma inom rimlig tid eller där man får ett felaktigt bemötande, får helt enkelt inte så många patienter.

Varför ökar den rörliga ersättningen?

För att öka tillgängligheten. Den rörliga ersättningen blir en större del av den totala ersättningen, mottagningen får mer betalt per besök och mindre i fast ersättning. Och för att få den fasta ersättningen måste patienterna välja mottagningen ifråga – det är inget områdesansvar.

Vilka patienter ger mest betalt för mottagningen?

Eftersom de allra minsta barnen och de äldre invånarna har störst vårdbehov, är den fasta ersättningen högre för barn under 2 år och för äldre över 65 år, och ännu högre för äldre över 75 år.

Hur utformas vården efter patienternas behov?

Vårdval Stockholm ger utrymme för fler idéer i vården. Det finns inte en sanning om hur vården ska utformas eller en husläkarmottagning ska organiseras – det som gäller är att följa lagar, regler och etik. De med stora eller särskilda vårdbehov – det kan vara barnfamiljer, äldre, allergiker, eller funktionshindrade som diabetiker – har extra stor nytta av den ökade patientmakten.

Startar inte nya mottagningar bara i ”rika” områden? Kan de bli för många i t.ex. Stockholms innerstad?

Ett 15-tal mottagningar har startat hittills. Ett 25-tal till väntas starta under året. Flera öppnar i förorter, exempel Södertälje, Järfälla, Botkyrka (2), Huddinge, Haninge, Spånga, Södertälje, Upplands Väsby, Spånga/Tensta. Mottagningar etablerar sig där patienter finns – det är logiken i Vårdval Stockholm – och därmed helst där utbudet av vård tidigare inte är så stort.

Det finns ingen begränsning av antalet mottagningar, annat än den ekonomiska styrningen i att få tillräckligt många patienter och besök. Eventuell överetablering i vissa områden kommer därför att lösa sig naturligt. Vissa områden i länet har många arbetsplatser, inte minst Stockholms innerstad men också t.ex. Kista, och där verkar också fler mottagningar öppna nu när människor kan välja en mottagning nära jobbet och inte blir tilldelade en mottagning baserad på bostadsort.

Varför är det fritt fram att starta mottagningar?

Etableringsfrihet råder för alla som blivit godkända att driva en husläkarmottagning (eller BVC/MVC-mottagning, eller någon annan verksamhet som omfattas/kommer omfattas av vårdval). Det är en central del av vårdvalet för oss liberaler, och något som socialdemokraterna och vänstern vänder sig kraftigt emot. De vill inte släppa den politiska detaljkontrollen. För oss är det jätteviktigt att politiker eller våra tjänstemän inte styr vården i detalj, medicinska experter och människor själva vet bäst vilken vård som behövs och vart man vill gå för att få den.

Hur såg det gamla systemet ut?

Vårdval Stockholm ersätter ett tidigare system där vi dels hade sex kvardröjande ersättningssystem, från de gamla sex sjukvårdsområdena; dels olika avtal med en mängd olika mottagningar till följd av olika upphandlingar vid olika tidpunkter. Resultatet var mer eller mindre förvirrat, och inga raka samband fanns mellan vårdbehov och hur mycket betalt en mottagning fick.

Som exempel kan nämnas följande fasta ersättningar för olika mottagningar 2006 (snittet var 550 kr/patient): Fittja 940 – Alby 552, Akalla 668 – Husby 468, Rosenlund (Södermalm 778 – S:t Erik (Kungsholmen) 312. Den socioekonomiska ersättningen utgick till alla mottagningar och utgjorde en mindre del av de pengar som mottagningarna fick, som exempel: Akalla 220 kr per inv och år, Fittja 311, Rinkeby 295, Djursholmsdoktorn 68, Narvavägen 82.

Socioekonomisk ersättning tas bort – tas resurser därmed från utsatta?

Den socioekonomiska ersättning som fanns var en mindre del av skillnaden mellan olika mottagningar. Den var också mycket snårig och invecklad. Nu inför vi istället raka rör, mottagningarna får betalt för 1) de som aktivt väljer dem/deras husläkare och 2) de besök som görs på mottagningen, med en extra ersättning när det behövs tolk. Mottagningar tjänar alltså på att vara tillgängliga och på att få invånare att aktivt välja dem. Vi vill att fler ska välja sin egen mottagning, doktor och distriktssköterska och vi vill att fler besök görs i närsjukvården för att få en långsiktig, hälsofrämjande vård. Därför gynnar Vårdvalet ekonomiskt de mottagningar som når dessa mål.

Kan man inte ändra ersättningssystemet så att utsatta områden gynnas?

Vårdvalet behandlar alla patienter lika. Det är raka rör mellan patienternas val av och besök på mottagningarna och de pengar som betalas dit – ett slags vårdpeng. Ett förslag som landstinget redan vid beslutet om vårdval i juni 2007 har beslutat att undersöka är om man kan införa en tidsrelaterad besökersättning. Längre besök för mer komplicerade behov kan då få en högre ersättning.

Är Vårdvalet skrivet i sten, kan inget förändras?

Inget är skrivet i sten. Vi ser över, följer och utvärderar vårdvalet och dess effekter. Men det är väl tidigt att bestämma sig för resultatet efter bara några månader med Vårdval.

Kan man starta och driva en husläkarmottagning hursomhelst? Vilka regler gäller?

Det finns mycket tydliga regler för vårdvalsverksamheter. Man måste godkännas, auktoriseras och sedan följa den regelbok som gäller liksom landstingets allmänna villkor. Regelboken kan ändras kontinuerligt. Naturligtvis gäller övergripande lagar och regler för auktoriserade vårdgivare som för all annan vård. Landstinget har som ansvarig för att ge invånarna vård, också ansvar för att vårdcentraler, husläkare och distriktssköterskor sköter sitt jobb bra.

Hur ska det bli fler mottagningar, läkare och sköterskor?

Vårdvalet gör det mer attraktivt att arbeta och verka i närsjukvården. När man kan etablera sig fritt, när det blir större utbud också av arbetsgivare för vårdpersonal, så kommer fler läkare, sköterskor och andra att vilja arbeta med den långsiktiga, trygga, personliga, hälsofrämjande närsjukvården.

Meddelarfriheten för personalen – hur går det med den hos privata vårdgivare (som när alltfler privata vårdcentraler startar)?

I landstingets allmänna villkor för vårdgivare står nu att meddelarfrihet ska gälla. Det är viktigt för att personal ska våga ifrågasätta eventuella felaktigheter, eller slå larm till media.

Kan jag få nej när jag vill välja en mottagning och läkare?

Nej. Vårdvalet gäller alla invånare i länet, du har rätt att välja en mottagning och läkare var som helst, och de har skyldighet att ta emot dig. Bor du långt ifrån din mottagning och behöver hembesök, kan din mottagning lösa det med en mottagning närmare din bostad.

Om en mottagning läggs ned, får en patient som har valt den mottagningen brev om att man måste lista sig på nytt?

Huvudprincipen är att listning ska ske hos enskild husläkare. Om patienten så önskar kan dock listning ske på mottagning. Husläkaren är skyldig att informera listade patienter om läkaren slutar. Om mottagningen helt upphör ska Beställaren (landstinget) besluta om hur listan ska hanteras i varje enskilt fall. Patienterna kommer att informeras om vad som kommer att ske av beställaren.

Vad händer om läkaren man har valt tar ledigt, blir sjuk eller börjar studera?

Mottagningen har en skyldighet att ordna så att patienten får den vård som den behöver. I annat fall hanteras frågan som om läkaren upphör med verksamheten.

Hur ofta kan man byta husläkare / husläkarmottagning under ett år?

Syftet med husläkarsystemet är att det ska främja långvariga vårdkontakter. Det finns inga regler för hur ofta den enskilde patienten kan byta husläkare. Listningen slår igenom omedelbart. Husläkaren får betalt efter hur listan ser ut den sista varje månad.

Kan jag gå till en specialistläkare som tidigare? Kommer priset att ändras?

Det är fritt vårdval som tidigare. Det brukar gå snabbare att få vård hos specialistläkare om patienten har remiss från husläkaren. Remissen underlättar den medicinska kommunikationen. Patientavgiften är densamma som tidigare.

Kan jag gå till en annan vårdcentral än den jag är listad på om jag är bortrest eller jobbar långt från hemmet?

Om patienten behöver göra ett oplanerat besök och träffa en husläkare samma dag – har hon rätt gå till vilken mottagning som helst.

Kuratorer och psykologer – finns den hjälpen att få på vårdcentralen?

Vårdval Stockholm innebär en kraftfull satsning på psykosocialt stöd i primärvården. Det ska vara första linjens psykiatri. Det tak som finns möjliggör upp till 190.000 besök (beroende på hur många som listar sig; motsvarande 1 besök per 10 som aktivt valt en mottagning). 2007 gjordes knappt 80.000 besök. Alla mottagningar har skyldighet att erbjuda kurator/psykologsamtal till dem som behöver. Den ekonomiska ersättningen per sådant besök är rentav något högre än för läkarbesök.

Dock har vissa landstingdrivna mottagningar som tidigare hade många kuratorer som täckte även andra mottagningar, inte själva kunnat ha kvar lika många. Detta har dock inte inneburit att det har blivit färre kuratorer/psykologer. SLSO, som driver landstingsägda vårdcentraler, har kvar i princip lika många kuratorer som tidigare. Det borde finnas utrymme för kuratorer/psykologer att sälja sina tjänster till privata husläkarmottagningar för att de senare ska kunna uppfylla sina förpliktelser om psykosocialt stöd.

_____________________________

Pngat på Intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Om äldreomsorg och generationsboende

I olika sammanhang så diskuteras det kring risken för drastiskt ökade kostnader för att ta hand om oss själva, när vi blir gamla. Äldreomsorgskostnader är det osnygga ordet.

I grunden handlar det om att när vi nu blir allt friskare och äldre, så blir också perioden av skröplighet längre. Med dagens institutionaliserade tänkesätt så blir då naturligen också kostnaderna högre.

För att bemöta denna “kostnadsexplosion” så diskuterar vi inom den politiska sfären olika metoder. Höjda eller omfördelade skatter, alternativt sänkt ambitionsgrad.

Nästan aldrig diskuterar vi sänkta kostnader genom att försöka minska behovet. Jag tror att behovet av äldreomsorg i den institutionaliserade form som vi idag har, skulle kunna minska drastiskt om vi ökade umgänget över generationsgränserna.

Jag tänker nu inte i första hand på att man ska umgås mer inom familj och släkt – vilket är självklart, utan mer på ett otvunget umgänge mellan mer perifert bekanta.

Alla vet att man håller sig friskare om man deltar i någon daglig verksamhet, tex yrkesarbetar och då umgås med kollegor. En bra bit efter pensioneringen är detta inte längre möjligt, och den dagliga frotteringen med medmänniskor avtar.

En möjlighet för oss politiker att påverka detta, är att stimulera byggandet av servicehus som är öppna för alla åldrar.

Som valp så växte jag upp i Hässelby Familjehotell. Så här dryga 30 år efter det att flyttade därifrån, har jag kommit att inse att det troligen var den mest framsynta boendeformen som tänkas kan.

Huset byggdes i mitten femtiotalet av (den private byggherren) Olle Engkvist . Det bestod av fyra höghus som var sammanbyggda med mellanliggande låghus. Hela huskomplexet var sammanhängande, man kunde gå i trevliga korridorer mellan alla hus. Då bodde det omkring 600 personer i 350 lägenheter i Familjehotellet.

I huset fanns en restaurang, maten betalades med kuponger som kan sägas obligatoriskt ingick i hyran. Det fanns hobbylokaler, daghem och olika servicefunktioner. Först långt senare har jag förstått varför mina föräldrar tyckte att det var fantastiskt att kunna gå i inomhuskläder till dagis!

En matkupong kostade ca 10 kr, vilket idag skulle motsvara ca 55 kr. Barn åt för halva priset. Det säger sig självt att alla åt i matsalen. Detta gav naturligtvis en stor bekantskapskrets, över generationer och utanför de vanliga umgängesbegränsningarna.

Vi politiker skulle kunna stimulera byggandet av nya sådana servicehus, öppna för alla åldrar. Vi kan också se till att de befintliga servicehusen – som det just nu tycks vara skottpengar på – byggs om på ett liknande sätt.

Vidare borde det vara möjligt att inrymma denna typ av restaurangbesök inom ramen för de hushållsnära tjänsterna, utan att ändra dagens lagstiftning. Kocken kommer ju faktiskt hem!

Om – säg – ca hälften av lägenheterna i ett sådant servicehus reserveras för äldre “med behov”, och resten av lägenheterna är på den fria hyresmarknaden, så tror jag att många goda resultat kommer:

  • Dels tror jag att äldre som bor där, kommer att vara friskare under en längre tid. Framförallt tror jag att det sociala umgänget kommer att hålla eventuell demens tillbaka.
  • Dels tror jag att själva kostnaden för äldreservicen kommer att bli lägre. Till viss del kommer den ju att subventioneras av de yngre yrkesverksamma som ju kommer att köpa samma tjänst.
  • Dels tror jag att de barnfamiljer som bor där, kommer att få en behagligare tillvaro. Tiil viss del genom servicen, men också genom ett utökat umgänge – fler potentiella barnvakter.

Visst låter det bra?

_____________________

Läs gärna mer:

Om kollektivhusens historia

Om ett liknande hus, Stolplyckan. Huset har närmare 180 vanliga lägenheter, 35 servicelägenheter, specialboende samt en stor mängd gemensamhetslokaler.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Markrofferi bör vara olagligt

Motion till Folkpartiets Landsmöte 2007:

Fastighetsbildningslagen, framför allt kapitel 5, bör skrivas om så att en fastighetsägare inte kan tilltvinga sig en annan fastighetsägares mark mot dennes vilja.

Bakgrund: Fastighetsbildningslagen ersatte i början av 1970-talet de 1800-talslagar som låg till grund för de omfattande omregleringarna av skogs- och jordbruksfastigheter. Från historieböckerna känner vi dessa regleringar som ‘storskifte’ och ‘laga skifte’. De gamla lagarna präglades starkt av att “överheten” visste bättre än de enskilda markägarna hur marken skulle disponeras. (Som kuriosa kan nämnas att de minsta markägarna – då – inte ens hade rösträtt då de samlade markägarna skulle besluta om omregleringen.)

Fastighetsbildningslagen är i huvudsak tillkommen i inledningen av 1970-talet, en tid som även det präglades av en tro på detaljerad samhällsplanering, och där den enskilde markägarens rätt vägde lätt gentemot en antagen samhällsnytta, tex genom förmodade stordriftsfördelar.

Detta ledde till en lagtext, som ger en fastighetsägare [Alfa] rätt att överta delar av en annan fastighet [ägd av Beta], om fastighetsägare Alfa kan göra troligt att det ekonomiska utbytet blir större än när Beta nyttjar fastigheten. Detta även om Beta motsätter sig denna omreglering. Den ersättning som Beta erhåller fastställs av Lantmäteriverket.

Notera att detta inte handlar om expropriering – vilket regleras i en annan lag – utan om att en enskild fastighetsägare kan genomdriva en tvångsförsäljning av delar av annans mark.

I dag vet vi mer än vad de som skrev denna lagtext på 70-talet visste: Enskilt ägande och frivilliga avtal leder till ett rikt och hållbart samhälle. Påtvingade planer och svagt skydd för äganderätt leder till ett fattigare samhälle.

Därför bör Fastighetsbildningslagen, framför allt kapitel 5, skrivas om så att en fastighetsägare inte kan tilltvinga sig en annan fastighetsägares mark mot dennes vilja.

Yrkande:

Folkpartiet bör verka för att
* Fastighetsbildningslagen, framför allt kapitel 5, skrivs om så att en fastighetsägare inte kan tilltvinga sig en annan fastighetsägares mark mot dennes vilja.

___________

Pingat på Intressant.se  Andra bloggar om: , , ,

Mindre godtycke i bygglovsärenden

(Motion till Folkpartiets landsmöte 2007)

Plan- och bygglagen är skriven på ett sådant sätt att den enskilde individen i mångt och mycket är utlämnad till de lokala byggnadsnämndernas godtycke. Många svepande formuleringar i dess lagtext gör att förutsägbarheten är starkt begränsad.

Formuleringar i samma anda som “Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande” är flitigt förekommande. (Man kan fråga sig vems estetiska sinne som ska vara normerande.) Ur rättssäkerhetssynvinkel är det djupt otillfredsställande att lagen i sig inte är förutsägbar, utan att enskilda politiker och tjänstemän ska charmas för en positiv behandling.

Nu är detta inte något olösligt dilemma. Redan i dagens Plan- och bygglag finns formuleringar som visar på en framkomlig, rättssäker väg. Ett exempel är 5 kap. 17 §:

“[De lokala bestämmelserna] och skälen till dem skall redovisas i en särskild handling. Handlingen skall utformas så att det tydligt framgår hur bestämmelserna reglerar …”

Så bör enlag skrivas. Om en lokal myndighet vill reglera, så måste de i skrift både skriva ut kraven, och motiven.

Plan- och bygglagen bör skrivas om så att det mycket stora utrymme för godtycke som idag finns, tas bort!

Yrkande:
Folkpartiet bör verka för att

  • Plan- och bygglagen bör skrivas om så att det mycket stora utrymme för godtycke som idag finns, tas bort.
  • I den mån som lokala byggnadsnämnder (eller motsvarande funktion) ska tillåtas reglera byggnaders och anäggningars utséende, så måste dessa bestämmelser och skälen till dem skall redovisas i en särskild handling.

____________________________

Pingat på Intressant. Andra bloggar om:

Avskaffa bygglovet – ibland

(Motion till Folkpartiets landsmöte 2007)

Plan- och bygglagen är skriven på ett sådant sätt att den enskilde individen i mångt och mycket är utlämnad till de lokala byggnadsnämndernas godtycke. Många svepande formuleringar i dess lagtext gör att förutsägbarheten är starkt begränsad.

Ett sätt att återlämna makten över tillvaron, från den politiska sfären till det civila samhället, är att stipulera att om de, vars intresse lagen sägs skydda, är eniga i ett beslut så ska inga politiker kunna ändra på det beslutet.

För byggärenden kan det uttryckas så, att om samtliga sakägare godkänner bygget, och alla skydds- och miljöföreskrifter är uppfyllda, så ska ett bygglovsärende med automatik godkännas.

Notera att termen sakägare är en juridisk definition på de som kan tänkas vara berörda av ett ärende. Vid mindre ärenden, en garagetillbyggnad tex så är de närmaste grannarna sakägare. Vid större anläggningar, ett vindkraftverk tex, så är alla inom någon kilometers radie sakägare. Vilka som vid olika tillfällen är sakägare, har fastslagits genom rättspraxis.

Om konsensus inte kan nås bland sakägarna, så gäller “den gamla” plan- och bygglagen som vanligt.

Den signal som denna lagändring skickar i dagens reglerade Sverige är närmast revolutionerande: Om det civila samhället (medborgarna / individerna), är överens, så ska inga politiker få komma och förstöra det!

Yrkande:
Folkpartiet bör verka för att

  • Plan- och bygglagen, och eventuellt andra berörda lagar, ändras så att om samtliga sakägare godkänner bygget, och alla skydds- och miljöföreskrifter är uppfyllda, så ska ett bygglovsärende med automatik godkännas.

Updatering: Motionen blev inte antagen av landsmötet. Den behandlades omkring kl 03:30, och vid den tiden var det ingen mening med att väcka någon debatt.

______________________

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: